Marina Sångängel är medlem i RSMH Kamratringen på Gotland och skriver här en personlig krönika om den mördade psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren.
Mordet på Ing-Marie Wieselgren känner väl de flesta till men i mitt stilla sinne undrar jag hur många som egentligen hade en aning om vilket arbete hon gjorde.
Jag har alltid lidit av psykisk ohälsa av olika grad, oftast mycket svår och eftersom det var psykisk sådan var det ju inget jag någonsin fick gå ut med eftersom stigmat var så starkt.
Därmed blev ju hela min identitet i skymundan.
Jag levde på i skymundan och förväntade mig inte något annat. Dömd var jag ju redan.
Så när jag var ung vuxen förstod jag, eftersom jag alltid varit mycket nyfiken och insatt i vad som händer omkring mig, att det fanns något som kallades psykiatrisamordnare och jag tänkte att det väl var någon människa med makt som skulle låtsas kunna saker om oss som hen aldrig någonsin skulle träffa i verkligheten.
Men där fick jag fel! När jag lyssnade till Ing-Marie förstod jag verkligen att hon brydde sig och stod på VÅR sida, oss som ingen annan ville veta av.
Hon ställde krav på lösningar som skulle göra livet bättre för OSS!
Misstänker att hon i början måste har varit ansedd som obekväm bland politiker och makthavare men hon stod kvar på vår sida!
För mig som egentligen bara såg mig som ett ovälkommet kryp som min kommun inte hade råd med utan det bara var suckar och stön att jag bara fanns, i psykiatrireformens Sverige där alla bara sade att det inte var deras ansvar att jag skulle få ett vettigt liv, växte jag av Ing-Maries ord och jag började långsamt förstå att det fanns någon som hade glädje av att jag skulle ha rätt att få det bra och kunna utvecklas.
Hennes ord var som balsam i själen och jag började redan då bygga upp mig själv bit för bit oberoende vad kommuner och andra ansåg var värdigt liv för mig.
Det tog mig många år att inse att jag kunde vara stolt över min kamp mot psykisk ohälsa.
Jag vågade berätta om det och fick förståelse men många anser att det är något jag borde vara tyst om. Men då ökar ju stigmat och psykiska ohälsan kommer fortsätta öka och tyvärr också suicidtalen.
Tyvärr hann jag aldrig träffa henne.
När mordet inträffade hände allt i 3 steg …
Först att det var ett mord mitt på öppen gata på Almedalsveckan.
Sedan att det var Ing-Marie som var offret och då minns jag att jag verkligen hoppades att hon var slumpvis utvald.
När det sedan visade sig att gärningsmannen var ute efter henne så brast allt i mig och jag fick åka till psykiatrin för något viktigt hade gått sönder och då visste jag inte hur jag skulle klara när något sådant hänt och en så viktig person blev mördad.
Jag drabbades av ett blint raseri som jag aldrig förut gjort.
Efter en natt på psykiatrin vaknade jag alldeles som och inom mig själv hade raseriet växt till beslutsamhet att denna man inte ska sabotera allt det arbete hon verkligen levde för.
Rädslan som förut dominerat mitt liv blev nu till beslutsamhet att mannen som med kniv bara ville sprida mer rädsla och skräck med blodet som blev kvar efter en människa som lärt mig att stå upp för mig själv inte skulle få mig att bli mer rädd utan jag sa till mig själv “Nu orkar jag inte vara rädd mer”.
Efter detta beslut förbluffar jag mig ständigt hur stark jag är. En styrka andra ser som ett hot men det är deras oro och rädsla så det är upp till dem att ta reda på.
Så lyssnade jag på hennes ord på Spotify som fortfarande leder mig dagligen “När du inte orkar, orkar jag för dig”. (Hennes Tankar för dagen finns även på Sveriges Radios hemsida).
Precis så!
Jag ska fortsätta föreläsa för att hedra minnet av henne och då ska självklart mina föreläsningar i början vara “När du inte orkar, orkar jag åt dig”.
Tack underbara Ing-Marie Wieselgren för allt du lärt så många.
För att människor aldrig ska glömma, för att människor ska lära sig att stigmat mot psykisk ohälsa är det som är tyngst för oss drabbade. Det var din livsgärning och nu måste vi som lärt oss av dig föra detta vidare som ringar på vattnet.
Text: Marina Sångängel
Foto: Thomas Henriksson
Fakta om Ing-Marie Wieselgren
- Ing-Marie Wieselgren föddes 9 april 1958 i Motala.
- Hon blev utexaminerad läkare vid Uppsala universitet 1984.
- Hon började arbeta med psykospatienter på Ulleråkers sjukhus.
- Hon disputerade 1995 om prognos och prognosfaktorer vid schizofreni.
- Hon var klinikchef och verksamhetschef vid psykos- och rehabiliteringskliniken vid Akademiska sjukhuset.
- Hon blev mördad på öppen gata 6 juli 2022 och mordet är klassat som terrordåd.
- Hon blev 64 år.
