Ann-Kristin Sandberg, ordförande i Riksförbundet Attention. Foto: Riksförbundet Attention.


Nu har tusentals elever börjat skolan efter sommarlov. För elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) innebär det ofta en klump i magen. 60 procent av elever med NPF känner stor eller ganska stor oro inför terminsstarten, skriver Ann-Kristin Sandberg, ordförande i Riksförbundet Attention.

En stor grupp elever, 5–7 procent i den svenska skolan, har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), exempelvis autism och adhd. Räknar man in de elever som har liknande svårigheter men inte uppfyller kraven för diagnos eller ännu inte utretts blir andelen ännu större. För många av dessa barn och ungdomar är skolstarten förknippad med oro och ångest. Detsamma gäller deras föräldrar. Av Attentions enkätundersökning, som besvarats av mer än 3 400 personer, framgår att så många som 60 procent av eleverna med NPF och hela 3 av 4 föräldrar till elever med NPF upplever stor eller ganska stor oro inför skolstart.

Stora påfrestningar för hela familjen

En stor majoritet av de svarande i undersökningen är elever i grundskolan som börjar årskurserna 2–9. Majoriteten av dessa, nära 56 procent, ska börja årskurserna 2–6. Att oron för skolan kommer in så tidigt i barnens liv är sorgligt och innebär stora påfrestningar för hela familjen, men också en förlust för hela samhället. Nu när det är viktigare än någonsin med en bra utbildning inklusive en fullgjord skolgång, får vi inte svika ungdomarna redan innan de fått en chans.

Saknas tillräcklig kompetens om NPF

Föräldrarnas oro grundar sig på tuffa erfarenheter av att skolan inte har tillräckliga kunskaper i NPF och därför inte tillhandahåller den hjälp och det stöd som deras barn har behov av. De oroar sig för att barnen inte kommer att vilja gå till skolan (68 procent) och inte kommer att nå målen (77 procent).
Tyvärr är oron befogad. I en enkät som vi gjorde för tre år sedan ansåg bara 16 procent av föräldrarna att barnets lärare har tillräckliga kunskaper för att anpassa undervisningen. Och bara 11 procent svarar att elevhälsans personal har tillräcklig kompetens om NPF, den personal som ska stå för expertkunskaperna.

Skolans brist på anpassningar för dessa elever leder inte bara till sänkta betyg och ovilja att gå till skolan, utan även till sämre självkänsla och psykisk ohälsa. Föräldrarna beskriver i sina svar till oss att barnet har tappat förtroendet för skolan, upplever undervisningen som meningslös, inte orkar med fler misslyckanden och får ett alltmer utagerande beteende ju närmare skolstarten kommer. Själva har de slitit och dragit i alla trådar som finns, utan att få rätsida på situationen.

Ta frågan på allvar

Vår undersökning visar än en gång hur viktigt det är att skolans kompetens kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar stärks och att lärmiljön anpassas så att elever med NPF får samma möjlighet som alla andra elever att tillgodogöra sig de kunskaper som behövs för att klara målen och kunna skapa sig ett framtida yrkesliv.

Att hjälpa våra ungdomar med NPF att klara skolan handlar inte bara om individens rätt att få utvecklas och vara en del av samhället, det handlar också om att undvika framtida samhällskostnader. Det vi inte gör i dag betalar vi för i morgon. Därför uppmanar vi ansvariga politiker och skolledare att ta denna fråga på allvar.

Att erbjuda en fungerande skola till alla är inte någonting som kan väljas bort, det är inskrivet i svensk lag. Nu behöver vi se förändringar på riktigt. Nödvändig kunskap och fakta finns hos oss och många andra, men makten att förändra ligger i händerna på politiker och skolledare.

Nu i dagarna börjar Sveriges elever skolan och det är hög tid för alla som verkar inom skolområdet att ge även elever med NPF en ärlig chans att klara skolan.

Debattartikeln är även publicerad i Altinget

Ann-Kristin Sandberg
Ordförande, Riksförbundet Attention