Begreppet brukarinflytande nämns allt oftare i olika dokument och riktlinjer från t.ex. Socialstyrelsen. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten med arbetet kring detta? Kommuner och landsting/regioner efterfrågar alltmer ett samarbete med patient- och anhörigföreningarnas representanter. Men vilka förutsättningar har dessa representanter att göra ett bra arbete när det gäller ökat brukarinflytande?

I snart 10 års tid har jag varit aktiv i den så kallade brukarrörelsen i Uppsala. Jag har suttit med i många möten där kommun och landsting vill ha våra synpunkter på hur man kan förbättra vård och stöd för personer med psykisk ohälsa/psykiska funktionsnedsättningar.

 

Vilka förutsättningar har brukarrepresentanterna att göra ett bra arbete med att öka brukarinflytandet?

För det första är vi brukarrepresentanter alldeles för få som orkar och kan arbeta med detta. Det blir ofta samma representanter som är med i flera olika arbetsgrupper samtidigt. Detta beror på flera orsaker. En av dessa är att förutsättningarna för oss inte är de bästa.  Vi får t.ex. inte alltid betalt för det arbete som vi gör. Vi får inte vara med från början utan kallas in sent då man redan har arbetat en tid med något. Vi har inte tillgång till bra lokaler och arbetsverktyg, som datorer och skrivare för att kunna skriva ut och läsa olika dokument. Dessutom får vi oftast väldigt kort tid på oss för att lämna synpunkter. Vi får olika dokument i sista stund innan de ska skickas in.

Det saknas ordentlig planering och struktur från kommun och landstings sida för arbetet med brukarinflytande. Vi vill naturligtvis samarbeta med dessa, men då behöver vi också få rätt förutsättningar för att kunna göra det.

 

För att brukarrepresentanter ska orka delta i arbetet med ökat brukarinflytande behövs följande förbättras:

  • Brukarrepresentanterna måste få betalt för sitt arbete – antingen genom arvoden som ska finnas i kommunens och landstingens budget eller genom att få anställning, t.ex. som BISAM (brukarinflytandesamordnare). Om dessa förutsättningar finns så känner vi brukarrepresentanter att det vi bidrar med är viktigt och betydelsefullt. Det skulle också kunna leda till att fler brukarrepresentanter vill/orkar delta.

 

  • Vår målgrupp, personer med psykisk ohälsa/psykiska funktionsnedsättningar, har ofta väldigt dålig ekonomi. En del har inte ens råd med t.ex. ett busskort – så hur ska vi då kunna delta om vi inte ens kan ta oss dit?

 

  • Brukarrepresentanterna måste få gott om tid att läsa in sig på material och de måste få vara med från första början – inte komma in sent i arbetet. Det är viktigt att brukarrepresentanterna känner att de är delaktiga på riktigt.

 

  • Brukarrepresentanterna bör även ha tillgång till arbetsverktyg som datorer och skrivare. Många av oss har svårt att läsa dokument på en datorskärm, så vi måste ha möjlighet att skriva ut dokumenten.

 

  • Kommun och landsting bör ta kontakt med brukarnätverket NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) när det gäller arbete som rör psykisk ohälsa/psykiska funktionsnedsättningar och inte som idag med  HSO (Handikappföreningarnas samarbetsorgan).

 

Goda exempel:

Ett exempel på bra samarbete mellan brukarorganisationerna och landstinget/regionen som bör nämnas är projektet ”Det ska inte handla om tur – bättre psykiatrisk vård med kvalitetsregister”, som vi arbetade med 2013-2014. I det projektet fick brukarrepresentanterna vara med från första början. Vi blev arvoderade och fick resekostnader betalda.  I det projektet kände vi att vi var viktiga. Våra synpunkter togs på allvar. Vi kände oss delaktiga på riktigt!

 

Ett annat gott exempel är Knivsta kommun, där man har infört att brukare som deltar i olika slags arbetsgrupper alltid ska bli arvoderade och att arvodet INTE ska påverka personens försörjningsstöd eller liknande.

 

Psykiatrins olika brukarråd.

Sedan något år tillbaka har strukturen för psykiatrins brukarråd förändrats. Numera får vi betalt om vi sitter med i brukarrådens arbetsutskott.

 

Betala vårt arbete!

Eftersom vi brukarrepresentanter besitter en viktig kunskap, via våra egna erfarenheter, så måste vi få betalt för vårt arbete. Först då kan vi också hitta fler brukarrepresentanter som vill delta. Vi varken orkar eller kan arbeta gratis längre!!!!

 

Petra Rohrer