Författaren Jonny Käll berättar hur hans dagar kan se ut. Han är lite luggsliten av livet men har hittat rutiner, platser och sammanhang som passar honom.
Jag har en schizofrent tolkad sjukdom, även om den har ifrågasatts av läkare när jag flyttade tillbaka till Falköping efter att ha levt i Göteborg med en kvinna och skrivit c-uppsatsen i litteraturvetenskap vid universitetets humanistiska fakultet. Det sades att jag kanske hade fått min diagnos allt för fort. Jag kan inte undgå att tänka på det ibland.
Jag är väldigt noga med att ta mina mediciner. Eftersom det inte hindrar mej från min livsuppgift, eller det jag kallar mitt arbete, vilket är att skriva, ser jag ingen god anledning att upphöra att ta dem.
För mej är, vilket det ju är för många i vår situation, viktigt att ha rutiner. Vad gäller skrivandet har jag ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass. Det blir ungerfärligen tre timmar om dagen, och det gäller alla sju dagar i veckan. Jag har tjänat en hel del pengar på det känns skönt för självkänslan.
Hjälper till på ett kristet café
På grund av min tro hjälper jag till vid något som kallas ”Himmel och jord” vilket är ett kristet café i statskyrkans regi. Jag försöker tänka på att visa tacksamhet över livet, och tror på de små tingens Gud. Jag har också många vänner, vilket jag är tacksam över. Många av dem har liksom jag psykisk ohälsa, men jag träffar också på människor som inte har de problemen. Jag kommer också från en god familj, även om de kanske inte riktigt förstått min konstnärliga drivkraft. Jag upplever att jag har mycket att vara tacksam över.
Jag går också till den lokala RSMH-lokalen. Tidigare var jag öppningsansvarig men det har inte varit aktuellt nu efter coronan. Vi har en god vänskap där, även om vi är lite luggslitna av livet.
De flesta brukar ta emot min skörhet väl
Jag skulle hemskt gärna vilja hjälpa till inom Hjärnkoll, men kanske borde inse att mitt arbete för oss med psykisk ohälsa sker under de timmar jag arbetar, det vill säga skriver. För det mesta är jag rak och talar om att jag har vissa problem som gör att jag inte riktigt fungerar som en ”vanlig” människa. Jag berättar att jag har en skörhet, och de flesta brukar ta emot det väl.
Jag har en mycket god kontakt med de som kommer hem till mej. De har även köpt min bok ”Mentalaren – Mentalaren ändrar sig”. (Ett utdrag ur ”Mentalaren ändrar sig” finns här).
Så oavsett diagnos har jag ett gott liv idag, och den lilla stadens sång ljuder bättre i mitt öra än den stora staden. Det var väl allt jag ville säga för den här gången.
Allt gott hälsar Jonny
Foto: Mattias Tengstrand (stora bilden) och privat (porträttet).