Vi måste prata om ett samhällsproblem som ställer till stora bekymmer för många individer. Många av de som blir utan sjukpenning på grund av att det enda som bedöms hos individen är arbetsförmågan. Men en människa är så mycket mer än så. Ska man verkligen bara orka arbeta och sen vara helt slutkörd resten av dagen? Tänk på alla de med psykiska besvär som har en familj hemma. Ska verkligen en mamma eller pappa bara ha energi till att arbeta och inte orka med sin familj?
Istället för att bedöma arbetsförmågan borde samhället och vården ta steget längre och bedöma livsförmågan. Man måste se hela individen och dennes kontext för att göra en korrekt bedömning. Livet består av så mycket mer än att arbeta. Men om samhället väljer att bara se till arbetsförmågan kommer vi att få många trasiga människor och familjer.
Jag och min familj är ett klockrent exempel på detta fenomen som pågår i vårt samhälle. Min man har tre tunga psykiska diagnoser som påverkar honom jättemycket i vardagen. Vi har två barn med npf diagnoser. Jag blir familjens ankare som ska se till att hålla allt på rätt köl.
Vi blir motarbetade av samhället då enbart min mans arbetsförmåga blir bedömd. Men att han sen inte har energi kvar till familjen spelar ingen roll. Det ska ju jag som är den friska föräldern lösa.
Jag har på grund av samhällets svek fått en utmattningsdepression och tar antidepressiva för att orka.
Vad händer den dagen jag inte orkar längre?
Vi måste få till en förändring och inse att en människa är mer än bara sitt arbete. Det finns de som inte klarar av att arbeta på grund av olika omständigheter.
Vi måste se hela människan och ta hand om helheten.
Text: Lindha Holmqvist, Oskarshamn
Foto: Michal Jarmoluk/Pixabay
