Jag vill berätta om hur viktiga djur är för att vi ska må bra. 

Djur har väl alltid legat mig nära hjärtat och genom livet har det funnits djur i min närhet på ena eller andra sätt.

När jag var 40 år hade jag gett upp om livet. Jag var väldigt sur och misstänksam mot allt och alla. Jag hade varit med om mer än jag trodde att jag orkade med. Jag befann mig då på ett vårdhem och personalen där märkte att jag mådde bra av att ha djur omkring mig. En ur personalen hade med sin hund och det var underbart att ta en promenad med Vicky ner till hamnen. Då var det bara vi två.

Personalen ville hitta ett sätt att hjälpa mig så en dag skulle vi till stallet.  Jag var sur och ville inte alls “se på nån jävla häst”. Men de var envisa och jag hängde med. Då hade jag ingen chans att värja mig för Maria (ridläraren) hade ställt Bella utanför stallet. En nordsvensk lady med massor av pannlugg som jag bara var tvungen att lyfta på och det som hände när jag tittade in i hennes snälla ögon var magi! 

Platt fall! Jag var såld och såklart kom jag tillbaka och fick “tanka”. 

Hon hade hittat det jag trodde inte fanns kvar inom mig. Jag ville leva!

Bella är i hästhimlen nu men jag återvänder till stallet ofta. Nu heter min favorit Gry. Nordsvensk såklart med snälla ögon men med bus i blicken samtidigt. Hon dömer inte. Hon ser inte min rullator utan ser snarare moroten i korgen till rullatorn. Hon känner hur jag mår. Ibland har jag mycket ångest, då står hon bara helt stilla och andas med mig igenom ångesten och jag borrar in mina fingrar i hennes hals samtidigt som hon lägger sitt huvud mot min högra axel och hon nästan somnar eftersom hon tynger mer och mer mot min axel.

Varje gång jag kommer till stallet är det samma rutin. Jag går in till henne och tar ut henne på mittgången och då har vi en tyst stund bara hon och jag. Allt runt omkring stänger vi ute just då och jag känner hennes värme med händerna och lutar mitt huvud mot henne och en stunds stillhet finns där som jag aldrig har annars.

Förut red jag men nu har jag fått övergå till att köra. Målet är att jag ska kunna sitta upp igen. 

Ibland är jag nöjd bara av att vara i stallet och gosa.

Text: Marina Sångängel
Foto: Privat