Åsikt, Debatt

Att bo i gruppbostad kan vara en trygghet

Marina Sängängel, ljushårig kvinna, halvporträtt, blåblommig blus. I bakgrunden hus med rött tegeltak..
Marina Sångängel
Text

Många tror att bo i gruppbostad är total förnedring och inte alls är ett alternativ när man inte är gammal. Så behöver det inte vara. Tyvärr finns det många skitställen där ute, det är jag ett levande exempel på. Men om man får frågan om det kan vara ett alternativ känner jag att man i alla fall bör kolla upp alternativen. 


Jag har bott på allehanda förnedrande skitställen så jag vet att många gör reklam för något som inte stämmer med verkligheten. Man ska lita på magkänslan och känna efter om man skulle kunna få lugn och ro och få den hjälp men behöver. Känns det fel har man rätt att tacka nej. 

Något som är viktigt att fundera på är det liv du lever när du får erbjudandet. Hur värdigt är egentligen ditt liv? Om du lever en del av ditt liv på sjukhus är ju inte det ett liv att bygga en stabil grund på. När du är inlagd är det bara mental HLR (hjärt- och lungräddning) och om du kommer hem och känner dig peppad att klara dig i typ 10 minuter innan allt är katastrof igen, vad kan du bygga en tillvaro på då? 

Olika boende för olika trygghet

Min erfarenhet som tjej och autistisk är att det knappast är mina utbrott och mina dygn av nonstop sömn som socialtjänsten märker när jag ska bli utredd för att eventuellt få en plats i särskilt boende. Jag visar istället upp ”den duktiga flickan” som jag VILL visa upp. 

Sedan finns det ju två typer av särskilt boende inom LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade): servicebostad och gruppboende. Det beror på vilken typ av trygghet man behöver. 

Det finns två lagar som man kan få stöd av när det handlar om gruppboende. SoL (Socialtjänstlagen) och LSS. Min erfarenhet är att om man har rätt till bostad enligt LSS är detta det tryggaste alternativet på sikt. 

Om man får särskilt boende enligt SoL så kan kommunen plötsligt säga att det inte finns pengar och därmed upphör insatsen. Har själv varit med om att vänner jag haft plötsligt slitits upp från det som var bekant när socialsekreterare sagt att de måste flytta, vilket ju var som gjort för att misslyckas. 

LSS är en trygghetslag där insatsen är tvingande och en kommun måste se till att insatsen fortsätter. 

Om man har beslut enligt SoL har man rätt till ett skäligt liv medan man har rätt till goda levnadsvillkor när man har beslut enligt LSS. 

Enligt mitt sätt att se det är det samma för alla individer som behöver trygghet. Jag råkar bara ha privilegiet att tillhöra målgruppen som har LSS. 

Här får man ha personligheten kvar

Här hemma där jag bor nu är vi fem grannar med olika hjälpbehov. Vår fantastiska personal utformar hjälpen så den passar var och en av oss. Det är alltid någon i huset. Klockan 22–06 har de sovande jour men väcks om man behöver dem. Jag ringer dem om jag behöver, andra har olika typer av larm. 

Den yngsta som bor här är 52 och den äldsta är snart 80. Den gemensamma nämnaren är att vi har omfattande vårdbehov. Här hemma medicineras man inte för att bli mer ”hanterbar” utan man får ha personligheten kvar. 

SoL är socialtjänstlagen och man kan få beslut om boende enligt denna lag utifrån olika kriterier. 

LSS är en trygghetslag och rättighetslag. Där ingår man om man har olika funktionsvariationer som gör att behovet av hjälp kommer att finnas kvar även om detta behov såklart varierar med tiden. 

Nu när jag hittat rätt är för första gången i mitt vuxna liv mitt boende hemmet. Där har jag min trygghet och behöver ytterst sällan sjukhusets insatser. 

Här hemma kommer vi mycket nära varandra på ett unikt sätt vilket ger oss trygghet. Jag har en granne som är två år yngre än jag och han bor här efter en trafikolycka. Vi stöttar varandra. Ibland är han mycket ledsen över sin situation och då kan jag trösta eftersom vi ju sitter i samma båt. Vi är ju här tillsammans och ska bo här en massa år tillsammans. 

Det ger också trygghet när jag märker hur man kan bli gammal med värdighet och faktiskt också att man kan avsluta sina dagar på ett lugnt och tryggt sätt. 


Text och foto: Marina Sångängel

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar