Öppet brev till en kommun i Sverige
Vid första mötet med förskolan fick vi information om sommarförskolan, där det inte skulle finnas någon känd personal för barnen. Ok?!
I god tid fick vi lämna vår sommarplanering, alltså uppge vårt behov av förskola under sommaren. Vi fick samtidigt information om förskolans sammanslagning under sommaren. Toppen tyckte vi, information tidigt = ordning och reda (trodde man i alla fall).
Då var det dags för sommarförskolan
Öppnar dörren, möts av hög volym och skrikande barn (det är två till dörrar kvar att öppna). Vi står i hallen och tar av oss skorna. Med oss har vi ombyte, liksom dom andra har, vilket vi tydligt ser av alla klädpåsar på golvet och som även fyller sittbänken.
Med en fundersam känsla i kroppen går vi in till dom andra. Möter en förskolelärare med en skärrad blick. Det ser ut och låter som om hon har missnöjda barn. Jag förstår det som att hon försöker lösa en del av ett kaos.
Jag försöker hålla mig positiv
Det här kommer bli bra och roligt för mitt barn. Vi håller oss lite på sidan, försöker börja lugnt. Vi hinner inte vara inne länge tills det är tid att gå ut och leka. Ute på gården är det barn överallt, väldigt små och lite större barn. Jag ser ett mindre barn stoppa något i munnen, jag skyndar mig dit. Barnet har munnen fylld med skräp, plast med mera. Nästa stund ser jag lite större barn knuffa och sparka mitt barn. Jag agerar och därefter ser jag mig om var fröknarna är. Dom som var i närheten var upptagna med andra barn.
Det här är en liten del av vår upplevelse första dagen på sommarförskolan. Jag tycker att det är fruktansvärt att vi i en förskola i Sverige inte kan göra ett bättre arbete. Fröknarna vet inte ens vad barnen heter! Barnen är vår framtid och var rädd om personalen!
Vi ska alltid se till barnens bästa, agera nu!
Text: En mamma i Sverige
Foto: Alexander Nyberg
