Jag – Ylva Kristina.
har ett antal år som attitydambassadör för #hjärnkolluppsalalän föreläst om min historia och det har även blivit en del i media.
Vi ambassadörer vill bryta stigman/tabun kring psykisk ohälsa och öka kunskapen.
Jag har personligen just inte erfarit att nån bemött mej fördomsfullt eller liknande och då har jag som sagt varit öppen i media men ändå inte blivit illa bemött – tvärtom!
Dock, nu har jag fått erfara fördomar och känslan av att inte vara betrodd på grund av att jag har/är beroende/missbruksproblematik.
Jag har alltså en samsjuklighet vilket jag tror bland annat står att läsa om i tidningen Revansch.
Så hur känns det ….
Ja, jag är otroligt ledsen över att folk tar för givet att ”missbrukare” är på ett särskilt vis.
Att inte tro.
På mej.
Jag blir även förbannad över det såklart.
Missbrukare, bipolär eller deprimerad –
what ever!
Det finns en individ och person främst i detta.
En individ som kämpar för livet.
Men …. det är ju bara att rycka upp sej ….
Eller hur?!?
Det är svårt att med liknande problematik våga prata.
Våga be om hjälp.
Det är svårt att tro sej bli räknad med.
Svårt att tro sej bli accepterad.
Det är bara lite av hur det är i detta dömande samhälle av samhällsgrupper.
Men jag kommer att fortsätta slåss för min sak oavsett vad.
För många andras tillvaro med det.
Det är lite drygt 30 % inom främst depression och ångestproblematik som självmedicinerar. Det finns då ett stort mörkertal att tänka på.
Självmedicinering är/blir ett missbruk.
(Jag har ett sk vårdrelaterat beroende.)
Jag bara undrar ….
Varför tror vi blint på det sämsta och värsta tänkbara istället för att försöka förstå?!?
Jag undrar oxå var dessa befängda antaganden och fördomar kommer ifrån.
Jag undrar varför mina ord inte är trovärdiga.
Bara för att jag är …. missbrukare ….
En sämre stående människa i samhället.
Men vet ni vad?!?
Det skiter jag i!
Jag är här för att stanna och bidra med mitt yttersta för att spräcka dessa tabun som finns.
I attitydambassadörsutbildningen fick vi lära oss att bland annat tre av fyra själva lider eller har någon i sin närhet som lider av psykisk ohälsa.
Vi fick lära oss mycket.
Jag fick nya kunskaper och insikter.
Jag fick uppleva att jag som enskild person har samma rätt som alla andra att existera.
Idag känns det inte så.
Text och foto: Ylva Kristina Larsson
