Annandagen firar vi till minne av den första kristna martyren, Sankt Stefanos, som enligt Apostlagärningarna blev stenad till döds av en uppretad folkmassa. I Sverige heter han Sankt Stefan eller Staffan
Stefanos lär ha lidit martyrdöden utanför Jerusalem i mitten av 30-talet. Det står att läsa i kapitel 7 i Apostlagärningarna. Det är den enda bibliska källa som redogör för honom och hans historia, skriver Dick Harrison i Svenska dagbladet 26 december 2015. Stefanos tjänstgjorde som diakon, det vill säga var ansvarig för matutdelning bland de fattiga och andra praktiska saker som apostlarna själva inte hade möjlighet att hinna med. Men Stefanos passade också på att predika och det retade medlemmarna i en av synagogorna. Stefanos blev beskylld för att häda mot Moses och Gud. Medlemmarna hetsade upp en folkmassa som stenade Stefanos till döds.
Institutet för språk och folkminnen berättar om en medeltida legend. Här skulle Stefanos ha varit tjänare till kung Herodes. När han vattnade kungens hästar såg han en ny stjärna som speglade sig i källan. Stefanus tolkade detta som ett tecken på att Jesus var född. När Stefanos berättade detta för Herodes blev han avrättad. Stefanos kom bland annat att bli hästarnas skyddshelgon. Detta speglas i de äldre svenska traditionerna där hästen haft en stor del i annandagsfirandet. Här känner vi dock Stefan under det nordiska namnet Staffan.
Det är om denne Staffan som stjärngossarna sjunger i Luciatågen. Första strofen i Staffansvisan lyder:
Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna,
han vattnar sin fålar fem,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Foto överst: Miriam Müller, Pixabay