– Vi utgår från vilja och motivation. Vi gör ingen arbetsförmågebedömning; avgör inte om deltagaren är frisk eller sjuk. Om motivationen finns då kör vi, säger Jonas Andersson som är projektledare för integrering av IPS (Individual Placement and Support) i psykosvården.

Han arbetar som metodstödjare och grupphandledare men har tidigare arbetat som arbetsspecialist ute på en psykosmottagning.
IPS inom psykosvården är baserad på en amerikansk metod inom schizofreni- och psykosvård. En metod för samarbete mellan enheter, och för stöttning av psykospatienter tillbaka till jobb eller studier. Bakgrunden är tanken att för att skapa ett bra stöd måste kommunen arbeta tätt ihop med psykiatrin.
Vi har kontakt med psykiatrin och case managers och vi finns på plats på de mottagningar som deltar i projektet, berättar Jonas Andersson.


Ingen tvångsåtgärd

Arbetsspecialisterna jobbar på uppdrag av brukaren själv, allt bygger på deltagarens egen vilja, motivation och preferenser. Brukaren tar upp frågan om att börja jobba eller studera med sin ordinarie vårdkontakt, och så sätts förhoppningsvis bollen i rullning.
– Därför är vi en ganska lyxig insats, som kan arbeta efter deltagarens önskemål. Det händer att nätverket oroar sig för att en person inte har något att göra om dagarna, men personen ifråga är ganska nöjd. Då har vi ingenting att jobba med, säger Jonas.
– Det som gör vårt projekt unikt är att vi jobbar integrerat – och det är ganska unikt i Sverige som är indelat i kommuner och regioner. Metoden kommer från USA, ett land som inte har den här uppdelningen.
Brukaren får först information från psykiatrin om att IPS finns och träffas därefter för ett informationsmöte med sin fasta vårdkontakt och arbetsspecialist. Men Jonas Andersson understryker att IPS inte är en förehabiliterande metod:
– När man kommer ska man vara redo att direkt gå i riktning mot arbete eller studier. Sedan kan det i praktiken gå via arbetsträning eller praktik.
Många av deltagarna har sjukpenning eller sjukersättning, en del har aldrig arbetat och många har varit borta länge från arbetsmarknaden, så arbetsspecialisterna måste även ta hänsyn till de regler som finns från försäkringskassan.


Ett hållbart arbetsliv

Projekt IPS inom psykosvården har funnits sedan 2019 i Stockholm och drygt 200 personer har deltagit, inklusive de som deltar just nu. Idag har IPS Stockholm 80 deltagare och en arbetsspecialist kan ha högst 20 pågående deltagare. Arbetsspecialisterna är anställda av Stockholm stad.
– Vårt uppdrag är att få ut personer i ett hållbart arbetsliv, de flesta av dem kommer även i fortsättningen ha kontakt med psykiatrin. Man kan arbeta parallellt med medicinsk behandling eller psykologkontakt, påpekar Jonas Andersson.
IPS arbetar med långsiktiga mål. För den genomsnittliga deltagaren är vägen guppig; det går upp och ner. Många i målgruppen behöver anpassningar på arbetsplatsen, och måendet varierar. De flesta kan inte jobba 100 procent och har ett stort behov av samordnade insatser.
Det tar tid för deltagarna att bli trygga i arbetslivet och det tar tid att bygga en beredskap i nätverket och hos deltagaren för ett hållbart arbetsliv, så deltagandet i IPS har ingen tidsbegränsning, brukaren avgör själv när hen slutar ha behov av projektet. Den genomsnittliga tiden är drygt ett år.

Trygga och sedda

Men hur går det till att delta i IPS i praktiken undrar jag? Jonas Andersson svarar:
– En person kommer och träffar oss, vi gör en kartläggning på ett till fyra möten där vi tittar på vad någon vill; styrkor, intressen, vardagligt liv, erfarenhet och ekonomisk situation. Är det långsiktiga målet att få vilket jobb som helst? Eller vill jag bli sjuksköterska men är bara undersköterska? Då får vi sätta upp delmål som utbildning och ekonomi under utbildning. Hur mycket kan man jobba? Kanske 50 procent. Många av dem vi arbetar med kommer inte att kunna arbeta mer är 50 procent och det vet vi.
Brukarna är nöjda överlag över att de blir lyssnade på och att, menar coacherna gör, det de kan. Allt enligt mätningar som projektet genomför någon gång per år. De känner sig trygga och sedda. ”Hur ska jag våga prova utan att förlora min ersättning”, är en vanlig fråga i liknande sammanhang.
– Jag tror att det beror på att vi enbart jobbar efter personens egen vilja. Inte efter att personens mamma vill, säger Jonas.
IPS inom psykosvården i Stockholm är fortfarande ett projekt och en del av ett landsöverskridande projekt, Lumen, som finansiera av Europeiska Socialfonden. Projektet har finansiering fram till 2025, men Jonas Andersson hoppas på en fortsättning:
– Jag hoppas att vi ska bli implementerade i ordinarie verksamhet och så småningom finnas på alla psykosmottagningar. Men det kräver att kommunen och regionen finansierar verksamheten tillsammans.

Vad gäller för IPS i Stockholm?

  • För att delta i IPS inom psykosvården i Stockholm gäller:
  • Du ska vara vuxen, 18-64 år, och tillhöra någon av de fem psykosmottagningar som deltar i projektet samt vara skriven i Stockholms Stad.
  • Ordinarie IPS-verksamhet ligger nu inom Alfa men den riktar sig till alla med någon form av psykisk ohälsa. I work innehåller IPS för personer inom LSS och nu finns även IPS för personer med beroendeproblematik i samarbete med ett forskningsprojekt.


Text och foto:
Maria Fornstedt