Jag upplever min läkare som lynnig och känner mig ibland underlägsen eller att hen vill få mig att känna så. Det upplevs som om hen utövar makt. Som om jag måste ta hänsyn till hens humörsvängningar.Hen kan utbrista i missnöje som om det var mitt fel för att nästa gång vara vänlig, glad och till mötesgående. Nedan följer ett exempel.
Landstingets ekonomi
Det var något med antalet förpackningar. Stod på 3 tabletter av en medicin. Denna styrka finns bara i en sorts förpackning. Kunde jag höja dosen till fyra tabletter då fanns den i en styrka motsvarande en tablett. Hen sa att det vore bra om jag ökade dosen med tanke på landstingets ekonomi då det var något med kostnaden för antal förpackningar.
Jag sa att det är väl inte landstingets ekonomi som ska styra min medicinering. Hen svarade att det fanns i och för sig inga indikationer på en höjning. Nu är vi färdiga för idag sa hen svåråtkomligt och överlägset.
Oberäknelighet
Nästa gång hade jag blivit sämre och det var tal om att justera medicinen uppåt. Det, sa jag, var ju bra för landstingets ekonomi om jag kunde använda upp de tabletter jag hade och ta fyra stycken. Men hen ville skriva ut den nya styrkan och sa glatt att jag inte behövde tänka på landstingets ekonomi.
Har jag inte rätt att diskutera läkemedel och få information utan att underkasta mig läkarens humör och slippa ha ansvar för ekonomiska frågor?
Text: Stellen Klingstad
Foto: Thomas Gustafsson
