Hej min vän. Eller, om jag nu kan kalla dig det?
I början av vår relation delade vi många fina stunder.
Du gjorde mig glad när jag var ledsen.
Du tröstade mig när jag var nere.
Du fick mig att glömma mina bekymmer, och du fanns där för mig, oavsett hur jag än mådde.
Men ju längre vår relation pågick, desto mer tänkte jag på
hur livet skulle se ut utan dig.
Du fick mig att må bra och glömma mina bekymmer. Du var den stöttepelare jag aldrig tidigare haft i mitt liv. Du var den som fanns där för mig, oavsett om jag var deppad eller peppad. Men ju mer tid jag spenderade med dig, desto ensammare kände jag mig.
I slutet av vår tid tillsammans
Fick du mig att göra saker jag inte ville.
Och du tog fram sidor ur mig, som jag inte hade den blekaste aning om att dom ens fanns.
Du vände upp och ner på hela mitt liv,
och de stunder vi delade
blev bara destruktivare och destruktivare.
Jag ville slita mig lös från vår relation,
men ju mer jag drog, desto hårdare drog du ner mig.
HUR skulle jag kunna lämna dig?
Jag kommer aldrig glömma relationen vi hade. Men dom fina stunderna med dig är bara avlägsnade minnen idag.
För sanningen är att dina avsikter i vår relation aldrig var goda.
Du ville få mig så beroende av dig, att jag aldrig skulle klara mig utan dig.
Men jag gjorde det!
Med hjälp och stöd från andra, gjorde jag det!
Jag slet mig loss från dina klor,
och jag vill aldrig tillbaka
till den destruktiva relation vi delade.
Jag hatar dig, alkoholjävel.
Text: Susanna Nyström
Foto: Amir Hosseini, Unsplash
