Lucia var ett helgon som föddes på 280-talet i Syracusa på Sicilien och dog drygt 20 år gammal. I NE.se kan man läsa att det i senare legender berättas att hennes försmådde älskare förgäves sökte föra henne till ett horhus, att man sökte bränna henne på ett bål, som dock inte skadade henne, och att man slutligen stötte ett svärd i hennes hals. Anknytningen till ordet lux (latin, ’ljus’) är förmodligen anledningen till att hon åkallats för ögonsjukdomar.
Lucia är också beskyddare av ön St. Lucia i Karibien, går det att läsa på Digitalmuseum.se. Den fick enligt legenden sitt namn efter att några franska sjömän på 1600-talet efter ett skeppsbrott drivit iland på ön den 13 december.
Lucia betyder den lysande och ljuset har i alla tider ansetts hålla bort mörkret och de mörkas krafter. I förkristen tid och i det gamla svenska bondesamhället trodde folk att den natt som var allra mörkast var farlig. Övernaturliga krafter var då i rörelse. Man trodde också att djuren kunde tala den natten.
Ne.se berättar att på grund av likheten mellan orden lus och Lucia så kunde man under Lucianatten säga upp loppor och löss för avflyttning.
Foto: Malin af Kleen, Pixabay.
Lussebullen kom till Sverige mot slutet av 1600-talet. På den tiden var det bara rika runt Mälardalen som kostade på sig så fina gula bullar. Men på 1800-talet, när luciafirandet spred sig över landet, blev lussekatten vanlig i alla gårdar, berättar Språkkonsulterna.
