I projektet Förnya det sociala reportaget får människor med erfarenhet av samsjuklighet göra sina röster hörda i samhällsdebatten; Om ångest, missbruk och hemlöshet, men också i dikter eller recensioner av utställningar och konserter. Under rubriken ”En ny kultursida” får du del av andra perspektiv.
– Deltagarna skriver mycket om sig själva, det finns en otrolig berättarkraft. Och det är väl där man börjar, säger Anna Fredriksson, projektledare för Förnya det sociala reportaget och redaktör för Socialpolitik där texterna publiceras. Det är hon som är den som filtrerar vad som publiceras, texterna måste ju hålla en viss kvalitet.
144 texter publicerades under projektets första år, skrivna av 42 personer. Två skriver just nu inifrån anstalt och en från häktet. Projektet har redan under första året nått det mål avseende antal deltagare som fanns i ansökan till Allmänna arvsfonden.
Flygande start
Målgruppen är samsjuklighet och i den gruppen finns många som har eller har varit hemlösa. Den första utställning som gruppen recenserade var Nan Goldins fotoutställning på Moderna Museet. När texterna kom in sa Moderna att ”Vi översätter det här och skickar till Nan”. Kan en projektstart bli mer lyckat?
Hos Convictus finns Skrivargruppen Vardagsrummet. De är en del av projektet och brukar gå i väg på en utställning eller konsert till exempel och sedan skriva om den. Ofta är de ackrediterade för att skriva från exempelvis spelningar. Institutionerna är ofta positiva men ibland får projektet skjuta till.
– Vi kan ju inte publicera allt och alla kanske inte får ur sig något men de flesta texterna håller för att publiceras på Socialpolitiks webbsida, säger Anna.
Projektet rekryterar deltagare bland annat hos Convictus. Det kan vara svårt att få folk i hemlöshet att delta regelbundet i verksamhet. Från Bostad Först kommer deltagare som vill ha något meningsfullt att göra om dagarna. Flera deltagare har dyslexi och man har insett att man behöver ta råd av dyslexiförbundet för hjälpmedel och Med Radio Totalnormal samarbetar man för att sända radio.
– Och det finns så många perspektiv deltagarna kan tillföra. Det är så många som mår bra av projektet. Någon kanske blir stärkt i det hen gör och går vidare men för en del handlar det om här och nu, nu mår jag bra. Och det är DET som räknas. Och att träffa människor som man aldrig träffar annars, understryker Anna Fredriksson.
Vidgade perspektiv
”Jag vill inte skriva om mig själv – jag skriver allmänt om frågorna”, har Elinor Ernqvist Östlihn sagt. Hon beskriver sig själv som en musikintresserad, kreativ tjej som skriver i projektets skrivarcirkel och sänder radio med Radio Totalnormal på Fountain House i Stockholm. ”Ditt psyke i etern” är Totalnormals slogan och man gör radio om psykisk ohälsa – eller vad som helst – varannan torsdag. Elinor har varit programledare för julspecialen och för ett avsnitt om musik.
I skrivarcirkeln pratar man mycket om hemlöshet. Men Elinor har skrivit både fiktion och reportage om musik och psykisk ohälsa.
– Det är ett jättetrevligt projekt, man får lära sig mer om journalistik och man får vara kreativ.
En av poängerna är att bearbeta och få bort de stigman som fortfarande finns kring psykisk ohälsa. Men Elinor tycker kanske att det är roligast att intervjua band:
– Snart kommer kanske Kajsa Grytt till studion, berättar Elinor.
Om man startar med att berätta om sina egna erfarenheter, kanske av hemlöshet eller beroende, kan man sedan vidga sina perspektiv, och se frågorna ur större perspektiv.
Två skrivargrupper träffas varje vecka, en har varit igång ett år. Och grupperna har gått igenom en process för att hitta tillit till varandra.
– De har varit väldigt generösa med att läsa och peppa varandra. Varje träff gör vi en runda där man tar upp vad som hänt sedan sist. Eftersom vi diskuterar mycket kan det ibland bli högljutt, då kan vi bryta med flödesskrivning. Vi utgår från ett ord, vilket som helst och skriver fem minuter och läser upp. Det är så roligt, berättar Anna.
Den andra delen av projektet
Det egenerfarna skrivandet är första delen av projektet och den trygga delen. Den andra delen går ut på att få media att göra fler sociala reportage, men också bättre sociala reportage.
Projektet samarbetar med journalistutbildningen vid Jakobsbergs Folkhögskola.
Fredrik Bergman, frilansjournalist och författare till Det är vi som äger, jobbar på ett akutboende. Tillsammans med Anna Fredriksson har han haft en utbildning för eleverna på folkhögskolan. I år kommer det att bli en halv förberedelsedag på skolan sedan kommer eleverna in till Stockholm City och Bostad Försts lokaler för att träffa och samtala med deltagarna i projektet i grupper. Dagen slutar med en stadsvandring med Street Minds som ordnar annorlunda stadsvandringar där till exempel hemlösa guidar i sina kvarter för att visa upp en annan del av staden.
Förnya det sociala reportaget har nu två år kvar på sin projekttid och man skyndar långsamt.
De som varit med från börjar undrar ibland hur länge de kommer få fortsätta och man har varken haft sommar- eller jullov.
– Kontinuitet och att få jobba utan stress känns bra, säger Anna.
Hemlöshet i fokus
Det är nu tidig vår i Stockholm och Förnya det sociala reportaget har anordnat ett seminarium med hemlöshet som tema. Poängen är att utbilda, och ha dialog med, journalister i hur man skildrar utsatta människor på ett bättre sätt. Eva Edqvist presenterar de hemlösas egna förslag på vad som kan göras för att förbättra mediebevakningen: Inte så ensidigt berättande, ta med sammanhang och strukturer, presentera lösningar inte bara problem och framför allt– lyssna på de hemlösa själva, inte bara på organisationer och att försöka inte bidra ännu mer till stigmatisering.
Projektet betalar för publicerade texter; Har man pension eller ingen ersättning så går det bra men de som har försörjningsstöd får sitt stöd minskat och de som har sjukersättning oroar sig för att Försäkringskassan ska se annorlunda på deras arbetsförmåga på grund av att de skriver på socialpolitik.se. Journalisten Niklas Lindstedt berättar under seminariet att man i Danmark infört ett socialt frikort som gör att dessa grupper kan tjäna ett visst belopp utan att det påverkar grundinkomsten. Något för Sverige att ta efter?
Seminariet avverkar i snabb takt olika delar av projektet. Fredrik Bergman talar i samband med Socialt frikort om Solutions journalism, en aktiv journalistik med målet att få politiker att agera.
Och: En etisk kod för att berätta om suicid i media finns. Behövs en kod på andra områden inom området för det sociala reportaget?
När ett projekt tar slut
Det finns en möjlighet att projektet kan överleva efter de här tre åren; Kanske kan Socialpolitik köpa in en del texter i mindre omfattning. Kanske kan man sälja utbildningar till media eller skrivarcirklar till kommunal verksamhet som Bostad Först. Det finns också en idé om en social bildbyrå som andra tidningar kunde köpa bilder ifrån. Med bilder som inte ger en lika stereotyp bild av samsjuklighetens verklighet.
Och förresten: Projektet skulle ha hetat Omvända journalister men det blev diskussion om det namnet. Men Omvända journalister säger väl det mesta. De som i annat fall skrivs om skriver själva och utbildas i medielogik och om vilka rättigheter de har. För att sedan utbilda de som har makten att beskriva det de inte vet så mycket om.
Text: Maria Fornstedt
Översta bilden: Irina Bagley, deltagare i projektet och ordförande för Kvinnor utan adress och Eva Edqvist, deltagare i projektet som också leder stadsvandringar på Östermalm. Foto: Anders Löwdin
Porträttbilden: Elinor Ernqvist Östlihn. Foto: Maria Fornstedt.
Bilden på seminariet: Fredrik Bergman, journalist aktiv i Förnya det sociala reportaget som också jobbar på akutboende på nätterna. Foto: Anders Löwdin
