1 november, 2024
Kultur

Med fotofokus på psykisk ohälsa

Emil Åkerö bredvid gult foto på kvinna
Foto: Maria Fornstedt

Den amerikanska fotografen Nan Goldin ställer ut på Moderna Museet i Stockholm. Mörka historier om missbruk, psykisk ohälsa, anhörigskap, hbtq-frågor och aids. Hypnotisk svärta och kanske en liten droppe humor. Emil Åkerö har arbetat som guide under utställningen och genomfört visningar på bland annat temat hiv och aids. Och för alla med intresse för psykisk ohälsa finns det mycket att ta del av.

”I HBTQ-världen finns det ett begrepp som heter vald familj”, berättar Emil Åkerö. ”Familjen är inget du föds med. Det vidgar synen på anhörigskap, vad en nära anhörig kan vara. Omsorg om varandra behöver inte vara kopplat till blodsband. Den synen på anhöriga skulle behöva diskuteras mer.”

Närhet och svärta

Emil Åkerö själv har arbetat på RSMH (Riksförbundet för Social- och Mental Hälsa) som projektledare för ett anhörigprojekt. Men egentligen är han konstvetare med specialitet på samkönat begär mellan män i konsten. Han har bland annat jobbat på RFSL i Linköping och som guide på olika museer. Många ingångar till Nan Goldins konstnärskap med andra ord.

Och även om hans liv och erfarenheter skiljer sig en del från Goldins så menar han att det är lätt att beröras av närheten och svärtan i bilderna. Och efter att ha jobbat med The Ballad of Sexual Dependency som tar avstamp i tidigt 80-tal, så tycker Emil Åkerö att det är det verket som kommer närmast, och det är kanske inte lika mörkt i tonen som övriga installationer. Balladen skildrar Nans familj eller vänkrets och kärlek, könsidentitet, ömhet och våld. Många av de personer vi ser här dog under aids-epidemin. Emil tycker att verket tar sig an begreppen familj och anhöriga på ett sätt som kan vara relevant även för RSMH och psykiatrin.

Rent uttycksmässigt naglar Nan Goldin fast sin vardag på bild. Hon regisserar inga bilder utan fotograferar väldigt rakt på: ” i princip som polaroidbilder”, säger Emil Åkerö. ”Även om det är kontroversiellt är det relaterbart. Alla påverkas vi av konst på olika sätt”. ”Goldin berättar en historia och har ett perspektiv som inte är så vanligt”, fortsätter Emil, ”hon är själv en judisk kvinna född på 50-talet. Till exempel så är historien om hiv ofta berättad av män.” 

Estetik och aktivism

Men just verket Memory Lost är enligt mig inte så mycket en historia som ett 20 minuter långt mörkt, flimrande ångesttillstånd. Memory Lost handlar om psykisk ohälsa i kombination med läkemedelsmissbruk. Nan Goldin är fotograf i botten men har alltid fascinerats av filmen, så Memory Lost innehåller både rörlig bild och telefonsvararmeddelanden. Filmen tar upp den missbruksepidemi som utlöstes i USA av opioider, receptbelagda smärtstillande läkemedel. Hur familjen Sackler och deras bolag låg bakom strategier som ledde till en omfattande förskrivning av det omdiskuterade läkemedlet OxyContin. Dels kan användningen av OxyContin och liknande medel lätt bli en ingång till andra former av droger och dels är mycket farliga vid överdosering. Familjen Sackler sponsrade samtidigt stora delar av amerikanskt kulturliv och deras namn fanns på väggarna på museer som Guggenheim i New York. De hade alltså ett inflytande i konstlivet.

Nan Goldin startade då P.A.I.N. en grupp vars syfte var att få museer att erkänna att de stött sig på oetiska donationer. År 2019 hade aktionen börjat få effekt och namnet Sackler togs bort från muséets väggar,

Kontroversiell och erkänd

”Det viktiga är vad konstnären, i det här fallet Nan Goldin, vill säga med konstverket, vad det förmedlar”, menar Emil Åkerö. ”Memory Lost är ett verk man mår bra av att diskutera”.

”Projektet mot familjen Sackler sågs som kontroversiell, men Nan Goldin är ju en etablerad konstnär som kanske lite kan jämföras med Elisabeth Olsson här i Sverige. Även om de behandlas på lite olika sätt. Att vara kontroversiell behöver inte vara ett problem i konstvärlden. Goldin har hela tiden kunnat ha en karriär”.

Emil Åkerö framför ett av Nan Goldins foton (montage av Maria Fornstedt).

Det var värre förr

När Nan var elva år gammal tog hennes 18-åriga syster livet av sig, efter att ha åkt in och ut på olika psykiatriavdelningar en stor del av sin ungdom. ”Det borde ha varit fru Goldin och inte fröken Goldin som var intagen på slutenavdelning”, stod det att läsa i en journalanteckning. Så Sisters, Saints and Sybils som har sitt fokus på systern är bland annat uppgörelsen med föräldrarna Goldin. ”Jag tror att det kan finnas liknande erfarenheter av dåtidens psykiatri kvar hos äldre brukare, av 60- och 70-talen. Även om inte alla har erfarenheter av samsjuklighet eller missbruk, så finns det en generationserfarenhet”. Strålkastaren riktas in mot psykiatrin, på hur man har betraktat det som kallades kvinnlig hysteri. Verket är avskalat, det består av rörlig bild och film.

Hypnotiskt samarbete

Vi går in i ett av verken, Memory Lost, som i en grotta bakom mörk och tung textil. Hala Wardé heter arkitekten som konstruerat denna omslutning i ett nära samarbete med Nan Goldin. Även musiken påverkar hur vi upplever och tolkar bildspelen; Nan har ibland beställt specialskriven musik av Mica Levi, ibland, som i The Ballad… återanvänt historien med sånger av bland annat Velvet Underground. Det är bara att låta sig hypnotiseras.

Text och Foto: Maria Fornstedt

Nan Goldin-utställningen på Moderna museet i Stockholm pågår till och med den 26 februari 2023.

3 kommentarer

  • Per Hansson

    Fin artikel. 👍

    Jag tänker gå, jag kände inte till utställningen innan.

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar

Emil Åkerö bredvid gult foto på kvinna
Maria Fornstedt:
Med fotofokus på psykisk ohälsa