En dåre tar aldrig semester

Nu är den efterlängtade sommartiden här. 

Semestrar planeras välbehövligt efter många och långa arbetspass. 

Men en dåre tar aldrig semester!

På Psykiatrins hus i Uppsala stängs en hel avdelning ner under fyra veckors tid. 

11 patientplatser försvinner, som dessutom oftast är överbelagda så låt oss säga 22 platser helt enkelt. 

Även några sängplatser på pava, ”psykiatriakutvårdsavdelningen”, samt några platser även på en affektiv avdelning. 

Det blir sammanlagt en jädrans massa tomma rum medan människorna samlas utanför på kö, inte undra på att några hinner dö ….

Rent krasst så för att förtydliga det hela. 

Det finns inga sjuksköterskor som kan ta vid under denna ljuva sommartid. 

Eller mer troligt så är regionpolitikerna för snåla att ta in nya medarbetare tillfälligt så att dårarnas hotell kan hålla öppet som sej ju bör!

Glashuset ekar tomt med låsta dörrar till en tom avdelning. 

Ödelagt. 

Semestertid. 

En dåre tar aldrig semester!!!

Tänker på min egen situation

Tänker på min egen situation ifall jag skulle få ett skov i min bipolaritet. 

Vad händer då, är det någon som vet?!?

Jag tillhör ju vanligtvis just denna stängda våning. 

Med direkt inläggning från öppenvården vid behov. 

Ska jag nu då lägga mej i korridoren på det tomma våningsplanet och stirra upp i taket i väntan på en värdig vård min själ att få?!?

Verkar faan inte bättre än så ….

Jag undrar hur många avdelningar inom den somatiska vården som stängs för semester ….

Onkologen?

Neurologen?

etc ….

Skulle inte tro det!!!

Underprioriterad målgrupp

Psykiatrin är en mycket underprioriterad målgrupp. 

Det gäller allt inom den målgruppen och dess patienter. 

Som vore vi på låtsas?!?

Bara att klappa igen en hel stor avdelning, låtsas som att det regnar i några veckor för att sedan bara öppna upp spektaklet igen. 

Jag känner mej som ett skämt här, men ingen skrattar!

Jag gråter. 

Gråter för mej och mina medpatienter som blir drabbade av detta beslut. 

Asså, politiker, vet hut!!!

Psykisk ohälsa är landets störst växande samhällsproblem idag och innan sommaren är slut så lär ju problemet ökat lite till just den statistiken. 

Vi är blott en siffra i statistiken här helt enkelt. 

Ett ynka litet tal i självmordsräkningen för vart år som går. 

Försökskaniner för olika läkemedel som gissas passa, till slut kanske rätt. 

Kanske aldrig i denna ryska roulette till behandlingssätt. 

Usch så jag gnäller nu ….

Livrädd ju!

En dåre tar aldrig semester!

Sätts på paus

Men sätts på paus under den tid som vården nu beräknas vara ur funktion. 

”So help me God!”

Vem annars kan jag sätta min tilltro och bedjan?!?

Mitt vårdteam jag alltid har kontakt med och får snabba svar om behövs har ju oxå semester hela bunten nu lixom. 

Jag känner mej så vilsen och ensam med min sjukdom här, främmande för mej själv att vara. 

”Jag”, den som teamet vårdar med sina olika regler men även med en god omsorg. 

Känner en hård knut knytas nu i min arma bröstkorg.  

Försöker att ställa in mej på det fakta som gäller. 

Försöker att tro på att hålla mej frisk igenom det. 

Pausar ….

Men en dåre tar aldrig semester!

Fyra veckor kan vara långt för en del

Alla vi sårbara själar på paus väntar eller faller bort under tid. 

Suicid påstås ju vara en konsekvens av långvarigt psykiskt lidande ….

Fyra veckor kan vara nog så långt för en hel del. 

Det finns ingen personal, inga resurser för den här målgruppen just nu. 

Psykisk ohälsa drabbar vem som helst, det kunde ha varit DU!

Knacka på den låsta dörren du, men förvänta dej inget mer än ekot av dina knogar mot denna låsta, övergivna dörr. 

Ett modernt glashus med diverse finesser, men jag lovar dej, det var faan bättre förr!!!

En dåre tar aldrig semester!

”Please on hold”.

Ska hålla ihop

Så jag ser väl fram emot en stark och utvilad styrka till hösten nu då, och tänker att detta ju är tvunget att gå. 

Om än på knogarna fram,

så skall jag hålla i och ihop efter bästa förmåga. 

Jag är blott en dåre utan någon semestertid,

min bipolära sjukdom bär jag således med i all framtid. 

En dåre tar aldrig semester!

24/7 runt uret konstant, jag och jag tillsammans. 

Mitt eget sällskap på olika humör, åtminstone lite ombyte i tillvaron. 

Livet som en bipolär tonårsmorsa är oberäkneligt,

oavsett mående eller skov så högst verkligt!

Samhället sviker

Jag kan ju känna hur vårat samhälle verkligen sviker den här målgruppen, där värdet av kontakt och kontinuitet är A och O, mattan rycks ju undan våra fötter där vi står!

Totalt omöjligt att denne ”normalstörde mupp” faktiskt förstår. 

För då stänger man helt enkelt inte ner en hel stor avdelning, med mera, under semestertid. 

Skamligt att det inte finns en backup-plan och dylikt ….

Sjukt att inte ens fundera på människan som behöver denna vårdinsats. 

Ska denne bli motad i dörren å höra ”finns inte plats!”

Inte plats för en plågad själ,

tänk jag önskar att systemet ville oss mer väl!

En dåre tar aldrig semester!

Vi tar återfall, glapp i vår medicinering, dagliga rutiner som rasar. 

Läkaren jäser på stranden medan patienterna knasar. 

En dåre tar aldrig semester!!!

Ses till hösten då,

bara att ta solglajjerna på.