Det är okej att det är svårt och obekvämt,
så länge vi möts

Arvsfondsprojektet Jag gör Politik jobbar med att stärka unga vuxna med psykisk ohälsa att använda sina röster i dialoger och andra politiska sammanhang. Deltagarna, eller experterna, som de i projektet heter då de är experter på sina egna liv, har generöst delat med sig av sina liv och visdomar. Det är ibland smärtsamma berättelser om orättvisa, utanförskap och fattigdom. Om att överleva och att resa sig upp gång på gång när samhället drar in stöd och insatser som faktiskt fungerat. Men det är också hoppingivande historier om vändpunkter, återhämtning och den långa, snirkliga vägen tillbaka.

Det är berättelser om sysselsättningen som kanske inte är så spännande, men den enda möjligheten att komma ut och träffa lite folk. Om känslan av tomhet när där inte finns en plats för dagen. Det är svårt att vara oberörd när man hör om ett team på tio personer runt en individ som ändå inte lyckas hitta en fungerande lösning, och om åren som bara går. Historier om fattigdom, utanförskap och ensamhet gör något med oss. Jag tror inte det är problemet, att vi är oberörda eller likgiltiga. Vi blir berörda, och de flesta tänker nog att det är fel och orättvist. Men hjälper det de unga vuxna med psykisk ohälsa?

Rapporten i papperskorgen

Hjälper ännu en rapport om de unga vuxna med psykisk ohälsa? Blir deras vardag enklare av att vi skriver om den på ett papper? Kommer politiker och förvaltningspersoner göra mer än att bli just berörda? Kanske det ligger ett litet frö och gror någonstans, medan rapporten hamnar i pappersinsamlingen. Kanske var det skönt att få berätta för någon, att orden fick hamna i en rapport. Men, blir det skillnad?

Om de unga vuxna i stället får träffa politiker och förvaltningspersoner – då händer något. Tillsammans hjälper de varandra att gå vidare från att beröra och bli berörd till ett slags samarbete. Experterna på att fatta beslut träffar experterna på beslutens utfall – det absolut bästa sättet att få snabba svar på vad som funkar och inte funkar. Med hjälp av en, av projektets deltagare, framtagen modell för tillgängliga dialoger finns det möjlighet att fråga, lyssna och fråga igen. Hur gör vi en budgetneddragning så lite smärtsam som möjligt? Vilka insatser har varit till hjälp och varför?

Möten där vi stannar

Den sortens möten, är ovanliga och därför ganska obekväma för alla inblandade. Möten där det inte räcker att bli berörd, utan där vi stannar kvar en stund i det ovana och svåra. Där vi ställer varandra jobbiga frågor och försöker ge svar. Ibland kanske det inte går att svara och då kan vi bara säga det, i en dialog går det bra. Det är okej att det är svårt och obekvämt, så länge vi möts. Hur ska vi annars kunna förändra samhället, om vi inte möts och blir lite obekväma ibland?

Tove Lundin, Jag gör Politik

Sagt om projektet:

Äntligen har vi börjat skapa en plattform där vi alla kan mötas för en öppen dialog där vi tillsammans arbetar för gemensamma mål. För mig ger detta mycket energi och hoppas vi har mycket utbyte av varandra framåt.  Det är viktigt att inte glömma bort vilka vi tjänstemän och politiker finns till för!

Anna Lennartsson, avdelningschef för Socialpsykiatrin Uppsala Kommun

För att kunna vara delaktig i sitt eget liv och i samhället behöver man veta om sina rättigheter. Vi behöver träna på att tycka till om olika saker. Genom projektet har personer som annars inte hörs så tydligt i debatten givits en möjlighet att träna på just detta. De har mött ansvariga politiker och tjänstepersoner på nya arenor för dialog. Som brukarombud är det min uppgift att lyfta fram goda exempel och sprida kunskap om vikten av full delaktighet för alla. Vi som mött deltagarna i projektet har berörts av deras erfarenheter och har nu ett ansvar för att fortsätta arbetet med delaktighet och inflytande i Uppsala kommun.

Janette Nordin, Brukarombudsman Uppsala kommun 

Jag var väldigt isolerad den perioden. Det var covid och allt. Mitt liv var inte jättepositivt. Då tänkte jag att: ok, det här verkar jättesvårt, men det här är en jävla utmaning och det handlar om saker jag ändå är intresserad av. Jag blev intresserad. Då var det ju tänkt att vi skulle vara på träffpunkt Tinget, men sen blev det på Zoom. Då blev det en ytterligare grej som var ny, och jag blev osäker, men det blev ju väldigt bra.

Deltagare i Jag gör Politik

Det kändes också som att man blev sedd. Det tror jag var väldigt bra. Man kände sig lite rädd innan: hur mycket erfarenhet har de andra? Kommer det vara en massa politikersnack direkt. Men efter det här mötet blev jag lugn.

Deltagare i Jag gör Politik