Kultur

Motståndskraft behöver god jord

Filmbild på mörkhårig man med solglasögon i club kid
Bild: Club Kid, Nordisk Film / A24
Foto: Nordisk Film / A24.
Detta är en opinionstext i Vox Vigor. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Varför gå på Stockholm International Film Festival när det finns teve? Jo, för filmnerdar, cineaster och livet som pågår.

Denna artikel ingår i en serie som börjar med Resiliens och fortsätter med Rehearsals for a Revolution. Den här är del tre i ett försök att utforska olika former av resiliens, då det ser olika ut för olika personer, reella och fiktiva, och för olika situationer och miljöer.

Jag satt bredvid en dam med en tjock bunt biljetter. Bion som jag besökte hade olika salonger, och hon gick antagligen från salong till salong och kollade filmer non-stop.

Är det här som livet pågår?

På en filmvisning jag gick på berättades det om mobilförbud, och på en annan film fanns ingen svensk översättning. Sånt händer nog oftast på festivaler, eftersom många filmer visas innan biopremiärerna antar jag. Det här var första gången jag faktiskt besökte en filmfestival. Så min undran var genuin: är det här som livet pågår?

Vad jag såg var bland annat två filmer jag vill skriva om: Club Kid och Behemoth!.

Väsensskilda när det gällde miljön men lika på många sätt.

Club Kid – om papparollen

Angående Club Kid så tyckte jag att filmens Peter var en njutningssökande partyprisse. Min bild förändrades när han trots allt tog sig an en pojke, Arlo, som i princip blev dumpad i hans knä.

Papparollen inbegriper starka känslor, även om Peter till att börja med inte kunde acceptera det faktum att han hade ett barn så fick Arlo honom att sluta med drogerna och att finna kärleken. Peters cold turkey efter tio års häftigt partyliv kändes för mig inte riktigt övertygande. Han gjorde allt ”rätt”, vilket för medelklass är att skärpa sig och skaffa ett jobb. ”Rätt” är dock olika i olika sociala sammanhang.

Bägge filmerna har musiken gemensamt. Musiken är viktig för välbefinnande. Det gäller inte bara för filmerna utan även människor till vardags. Musik kan hela den som är skör och bara vill vila i sig själv. Det är något jag har dragit slutsatsen av, inte bara från mig själv, utan även från andra i min omgivning. Till exempel är det alltid musik på träfflokalerna. Det vill säga ställen för människor att träffas och umgås på. Där efterfrågar besökarna ofta olika låtar. Och en del tar med sig egen musik som kan vara CDs, bluetoothspelare eller något musikinstrument till exempel.

Behemoth! – Musik och egensinniga karaktärer

Jag gick in i salongen på Behemoth! som ett oskrivet blad. Den filmen började med mäktig klassisk musik, och musiken fortsatte som genomgående tema i filmen. Den fungerade som ett kitt mellan tidshopp och scenbyten.

En kvinnlig rollkaraktär, Carol, framställdes i filmens handling som en lustig figur som absolut inte tog ett nej för ett nej, och publiken lockades därför till skratt. Det är inget lustigt med stalkers. Huvudpersonen i filmen heter Alex och är en klassiskt skolad musiker. Han började som underbarn och har under årens lopp byggt upp ett stort socialt nätverk av både musiker och rika mecenater som gillar Rembrandt, balett och symfoniorkestrar.

Den filmens handling är mer komplicerad än i Club Kid. Jag förstår fortfarande inte varför Alex inte var välkommen i Chicago. Var det för att han flydde Carol? För att det var ett olyckligt kärleksförhållande dem emellan? Eller för att hans berömda instrument bara inte fanns kvar? Eller alla tre? Filmen är full av små subtila detaljer som är lätta att tappa bort i all förvirring med scenbyten och tidshopp.

Alex flydde situationen i Chicago till en sjuk mamma och en frånvarande bror. Brodern lever ett helt annat liv och har efter pandemin svårt att få ekonomin att gå ihop. Andy, som brodern heter, har inte samma känsla för vad som är rätt och fel som Alex. ”Rätt” i Andys fall handlar om att han tar hand om sig själv i första hand medans Alex glider fram på en räkmacka och dessutom ligger bra till hos kvinnorna. Andy däremot kämpar och har ett trassligt förhållande och har svårt att få jobb.

När Alex hade det som svårast fixade det stora sociala nätverk som han hade byggt upp ett jobb åt honom och gav honom därmed chansen att komma till LA och ställa allt tillrätta. Andy gick bakom ryggen på familjen för att ordna sin ekonomi. Här kommer god jord in, för sambandet är så starkt. Du kan vara hur duktig och talangfull som helst, men hamnar du i fel miljö är det förspillt. Andy spelade altviolin men lånade pappans sportbil och kraschade den och började spela i rockband. Han revolterade mot pappans syn på en lyckad musikkarriär. En revolt som Alex aldrig gjorde.

Jämförelse mellan huvudrollsinnehavarna

Om man nu jämför huvudrollsinnehavarna i Behemoth! och Club Kid så gör Alex, till skillnad från Peter, det ”rätta” naturligt. Han tar tag i saker, som att städa mammans sovrum trots att hon är dement och aggressiv och tar ett arbete som kanske inte motsvarar hans kapacitet, men som ger honom möjlighet att reda upp situationen. Han ordnar så att han lugnt kan lämna LA utan några lösa trådar. Alex gjorde allt rätt. Enligt honom.

Peter är medveten om att han lever ett destruktivt partyliv som gör att han känner sig som ”damaged goods” och med ”low self-esteem”. Han behövde Arlo och kraften i att vara pappa för att orka ta sig ur den dåliga situationen och hitta ett liv som han kunde trivas i.

Killen som spelade Alex övertygade mig mer än skådespelaren som gestaltade Peters roll. Han övertygade med sin tystnad. Han pratade inte konstant, som Peter. Men det kan bero på klyschan att partypeople, club kids, är rappa i käften och den klassiskt skolade musikern ska vara mer inkännande. Eller som det uttrycks i filmen Behemoth! “Are you a train or a river?”

Motståndskraft finns inom oss, men den behöver god jord att frodas i.

Fakta: Club Kid

  • Regi och manus: Jordan Firstman, som också spelar Peter.
  • I rollerna: Reggie Absolom som Arlo, och bland andra Cara Delevingne, Diego Calva och Kirby Howell-Baptiste.
  • Speltid: 122 min.
  • Språk: engelska.

Fakta: Behemoth!

  • Regi och manus: Tony Gilroy.
  • I rollerna: Pedro Pascal som Alex, Olivia Wilde som Carol och Will Arnett som Andy, och bland andra Eva Victor och Hank Azaria.
  • Speltid: 127 min.
  • Språk: engelska.

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar

Filmbild på mörkhårig man med solglasögon i club kid
Charlotta Mattson:
Motståndskraft behöver god jord