Jag har genom åren gjort vänner sällskap till psykakuten.
Som stöd.
Det behövs !
Till psykakuten kommer du akut, hörs till och med på namnet. Ändå lämnas du ensam i ett väntrum bland andra sårbara själar på en galonklädd stol.
Ingen avskild plats
En TV bakom plexiglas som aldrig är på.
Ingen vattenautomat.
Ingen avskild plats att dra sej undan på.
Människor av alla möjliga tillstånd sitter på varsin stol på rad längs väggarna i en fyrkant. Det är inte humant.
Personalen sitter i sina rum bakom glas istället för att prata med patienterna. Pratet går via en skötare först, i väntan på en läkare. Den väntan kan vara lång och outhärdlig för många patienter.
Sist i kön
De med ett beroende kommer sist i kön om än först in i väntrummet, sånt är systemet. Man kan få vatten i en pappmugg, även vattnet är en lång väntan på att få många gånger.
Jag har ryckt in lite som stöd åt de flesta i väntrummet fastän där för min vän ….
Jag kan inte se åt ett annat håll. På ont och gott. Såklart.
Resursbrist, javisst ! Men det här är att slösa på människors liv anser jag.
Ovisshet
Psykisk ohälsa är ett akut tillstånd, i ett skick där man inte bör lämnas ensam på en galonstol utan nån information alls om läget framför en. Ovisshet.
Personalens frånvaro
Någon gråter. Nån annan bankar hysteriskt på personalens glasfönster. En tredje är psykotisk och nån är manisk. Men personalen är frånvarande. De är 3-4 stycken där innanför …. Admininistartivt? Telefon? Chitchat?!? Ja, jag undrar.
Ingen stöttar patienterna
Det finns resurser inom brukarrörelsen att tillsätta peer supporters till exempel. De skulle kunna vara väntrumsvärdar för de plågade patienterna. Systemet är rädd för förändringar. Kan till och med känna sej hotade, vilket är helt absurt. Alla har olika uppgifter och ingens uppgift tycks vara att stötta patienterna.
Väntans tid är lång ….
Kanske än längre för den som bara vill krypa ihop under en filt för ro och vila. En outhärdlig ångest men ändå tvingas sitta lugnt och vänta. En del har svårt på grund av smärtproblematik att sitta upprätt så under en längre tid
Ett dödens väntrum
Ett dödens väntrum.
Ingenting omkring i miljön som livar upp.
Ingenting.
Ovanpå det är det dessutom svårt att ens få den hjälp de behöver.
Blir hemskickade. Det är svårt att bli inskriven på psykiatrin idag.
Är det okej ?!?
Mår psykiskt dåligt av miljön
Jag är medveten om att bristerna ligger på en politisk nivå.
Men ändå !
Detta är vad jag ser.
Upplever.
Och jag börjar själv att må psykiskt dåligt av bara miljön.
Men jag sitter med min vän ända tills väntan är över.
Många gånger är det en stor hjälp att ha ett stöd med sej för att få komma in. Som om lättare köra över patienten annars, eller inte vill tro på det onda som patienten upplever.
Den som inte kan vara proffsPatient
Man måste vara ProffsPatient !!!
Jag är, jag kan det här.
Men den som inte kan?
Den blir troligtvis skickad hem igen med en papperspåse med två atarax i.
Jag har även bevittnat dem som kommit in med handräckning och blivit utsläppta efter tidens gång, långt ifrån redo.
Så dålig ekonomi som psykiatrin har idag så lär den knappt finnas kvar inom 10 år …. Vart skall de sårbara söka sej då? Det är ett akut läge!
Jag minns psykiatrin som den var för 30 år sen, innan reformen. Såååå mycket bättre!!! Varför ändra på ett vinnande koncept???
Psykiatrin en dålig spargris
Spara pengar ?
Psykiatrin går många många miljoner back varenda månad.
Dålig spargris.
Brist på kompetent personal
Och patienterna ?!?
Ja …. självmord är ju Sveriges andra största dödsorsak idag, inte undra på …. Lär knappast ändras på. Hur mycket preventivt arbete som än läggs ner på suicid så återstår problemet. Bristen på kompetent personal som stöttar upp när patienterna faller stiger, och med det ökar dessvärre ohälsan.
Hjulet snurrar, men hamstern är död ….
Ett ont hjul där cirkeln är sluten.
Försluten.
Ingen kommer in.
Ingen kommer ut.
Så sätt en pinne i hjulet så eländet stannar upp
Text: Ylva K Larsson
