Ångest är en reaktion och inte en sjukdom.
Och det bör det upplysas om tidigt i livet.
Barn behöver få veta vad ångest är i tid innan vissa drabbas och helt enkelt blir livrädda.
Det är svårt att förstå nåt man inte vet finns.
Inte konstigt om man blir galen då lixom.
Men det går ju faktiskt att prata om det ….
Sätta ord på det att förklara och förstå.
Det försvinner inte utav tystnaden – tvärtom!
Sätt ett ord på känslan – säg ångest.
Det är inte farligt fast du tror att du ska dö då. Därför är det så viktigt att få förstå.
Jag minns så väl den där dagen när ett monster tvingade sej in i min lilla bröstkorg.
Jag var bara åtta år.
Smärtan skar i mej och rädslan stal mina andetag – jag skulle dö nu!
Jag slog på mitt hjärta som slog hårt tillbaka.
Ett slagsmål av panik mot en ångestattack.
Smärtan avtog men rädslan dröjde sej kvar.
Orolig och förvirrad i min nya verklighet.
Liten och rädd i min totala ensamhet.
Jag var plötsligt annorlunda.
Jag var konstig.
Och jag skämdes för jag vill be om tröst.
Men hur förklarar man ett monster i sitt bröst?
Jag kände något som jag aldrig känt förut.
Något som gjorde mej dålig.
Jag vågade aldrig berätta någonting.
Vågade aldrig fråga.
Jag trodde bara att det skulle vara så nu.
Skräckslagen på min vakt för allting.
Jag bad till Gud att ta mitt onda.
Bad om att slippa vara rädd mer.
Bad om att få vara glad.
Jag bad nog om för mycket för det blev värre.
Monstret som växte och tog över min värld.
Jag ville dö.
Jag var 10 år och jag vågade inte leva mer.
Jag var rädd för att jag hade ångest.
Jag visste bara inte om det.
Varför pratar vi inte om ångest?
Text: Ylva Larsson
Foto: Monica Atterberg
