Neurodiversitet, Rättspatos och Vägvalet Mot Inkludering. Den politiska och intressepolitiska sfären står inför en kritisk utmaning. Hur hanteras den individ vars starka rättspatos kanaliseras genom neurodiversitet (som HFA), vilket ibland resulterar i hotfulla eller aggressiva normbrytande beteenden?
Istället för att erbjuda stöd, väljer samhällsinstitutioner, och alltför ofta även våra egna organisationer, den enklaste vägen: utestängning, stämpling och kriminalisering. Denna reaktion, driven av ett krav på social ordning, skapar ett djupt stigma som hindrar individer från fullt deltagande.
Etisk Kredibilitet genom Praktisk Handling
För organisationer – från politiska partier till intresseföreningar – som kämpar för ett inkluderande samhälle, är detta en fråga om etisk trovärdighet. Vi kan inte kräva av staten att vara ett ”samhälle för alla” om vi inte själva klarar av att hantera komplexa interna konflikter. Detta kräver en dubbel hållning, en nödvändig skepticism:
* Skepticism mot Stigma: Vi måste aktivt bekämpa det stigma som felaktigt kopplar neurodiversitet till kriminalitet och avvikelse. Vi ser aggressiva utspel som ett uttryck för stress och kognitiv dysreglering, inte illvilja.
Skepticism mot Risk
Samtidigt måste vi ansvarsfullt sätta gränser mot faktiska risker och skadliga beteenden för att skydda organisationens medlemmar.
Lågaffektivt Bemötande som Standard
Att hantera aggression och hot i en inkluderande anda kräver verktyg. Lågaffektivt Bemötande (LÅF) erbjuder en vetenskapligt förankrad etisk standard. Genom att införa LÅF-principer i organisationens krishantering – att möta affekter med lugn och minimala krav – undviker vi affektsmitta och ger individen möjlighet att återfå kontroll.
Endast genom att tillämpa metoder som separerar personens neurotyp från beteendets skadliga konsekvenser, och därmed erbjuder stöd istället för omedelbar bestraffning, kan organisationer bevisa att inkludering är en praktiskt genomförbar verklighet. Denna interna förmåga är den tyngd som krävs för att med trovärdighet leda den politiska debatten mot ett mindre stigmatiserande och mer humant samhälle.
Text: Kim Nilsson
