Kvinnan från Försäkringskassan försökte pressa snabba svar ur honom. Som en korrupt utredare i en polisfilm överöste hon honom med frågor och påståenden för att han skulle tappa fotfästet.
Det är svårt att vara sjuk. Det hotar vår existens på flera olika sätt. När papegojor blir sjuka så märks ingenting. Plötsligt dör de bara. Det beror på att de spelar friska, de låtsas äta och tvätta sig, för om flocken märker att en papegoja är sjuk riskerar den att bli utstött. Den sjuka papegojan spelar frisk för att överleva. Så är det för alla flockdjur. Vi har en överlevnadsinstinkt att dölja hur illa det är. Kalles instinkt är stark. Dagar han inte är frisk nog att gå stannar han hellre hemma än låter någon se honom i rullstol. Han pratar sällan om sin psykiska ohälsa, om hur tungt medicinerad han varit, att han låg stilla på soffan i 6 år. Han letar efter sätt att vara till nytta trots flera diagnoser. Kalle lever för att hjälpa andra, och det var därför han startade RSMH Staffanstorp.
En dag när Kalle låg på soffan ringde ett nummer han inte kände igen. I andra änden var en person som presenterade sig snabbt och slarvigt. Hon sa att hon var från Försäkringskassan och ville prata med honom om konstiga aktiviteter på hans bankkonto.
“Jag ser två namn på ditt bankkonto. Är det dina arbetsgivare?”
“Va?” sa Kalle. “Vem är du? Vad pratar du om?”
“Jag ringer ifrån Försäkringskassan och jag utreder hur det ser ut för dig i dagsläget. Jag ser på ditt bankkonto att det varit konstiga aktiviteter med swish.”
Kvinnan från Försäkringskassan försökte pressa snabba svar ur honom. Som en korrupt utredare i en polisfilm överöste hon honom med frågor och påståenden för att han skulle tappa fotfästet.
Oproffsigt som ur en dålig kriminalfilm
Kalle hade svårt att tro att en svensk myndighet betedde sig så här. Han trodde att han var utsatt för ett otrevligt och klantigt bedrägeriförsök. Utredaren föreslog då att han skulle skicka ett hemligt kodord till Försäkringskassans mail, om hon sedan kunde säga det ordet tillbaka till honom så kunde han lita på att hon var den hon sa. Detta kändes både oproffsigt, och igen som något ur en dålig kriminalfilm, och i samma andetag fortsatte hon aggressivt:
“Jag har varit inne på dina bankkonton och kan se alla dina transaktioner och swishar! Det är mycket aktivitet med någon som heter Anton, är det din arbetsgivare? Vem är det!? Jobbar du för honom?”
Kalle upplevde att hon försökte provocera fram en reaktion från honom för att sätta dit honom. Han tror att hon medvetet försökte vara kränkande.
”Jag svarar gärna på dina frågor, men jag skulle uppskatta om vi kan ha ett normalt samtal.”
“Jag gör mitt jobb! Jag måste få ställa frågor!” skrek utredaren.
Kalle hör till den lyckligt lottade grupp av människor som blir lugn och samlad när någon skriker på honom.
“Du får gärna ställa frågor, men jag skulle föredra om du kunde göra det så att det blir möjligt att ha en dialog”.
Utredaren från Försäkringskassan avbröt honom och förklarade att hon gjort noggranna utredningar om Kalle, som snart skulle skickas uppåt i hierarkin på myndigheten för beslut. Hon krävde att få veta vem Anton var, var han Kalles arbetsgivare?
“Om du utrett mig så noga borde du veta att Anton är min son. Pengar som vi swishar inom familjen är privat.”
Räknade fel – krävde utbetalning
Utredaren släppte genast frågan och gick vidare till att fråga om nästa person; En gammal barndomsvän som hjälpt Kalle under flera år.
2021 räknade Försäkringskassan fel och krävde sedan återbetalning för de pengar de betalat ut felaktigt. Eftersom Kalle gick på sjukersättning saknade han marginaler för att klara Försäkringskassans oväntade återkrav. Barndomsvännen hade god ekonomi och ville inte se sin kompis svälta och bli hemlös, så därför lånade han ut pengar, men det handlade om ett dokumenterat lån. Kalle erbjöd sig att skicka in skuldebreven till Försäkringskassan. Något utredaren inte var intresserad av, istället hoppade hon igen snabbt vidare till nästa person Kalle swishat med.
“2021 fick du 10 000 av någon som heter Maria.”
Detta var inget Kalle kom ihåg. Vad står det mer där?” undrade han.
Hon läste upp något nummer han kände igen.
“Det är rätt många sådana va?”
“Ja.”
Det visade sig att det inte alls var en utbetalning från Maria, utan från Maria Casino. Kalle hade spelproblem i en period när han var sängbunden 2021. Det är lätt att se att han förlorat mer än han tjänat, och så brukar det ju inte se ut när utbetalaren är en arbetsgivare.
Detta var hon tvungen att hålla med om, men det fanns flera suspekta kontoaktiviteter. Hon kunde se att det fanns något som hette Avanza. Var Avanza Kalles arbetsgivare?
Det är svårsmält att myndigheterna har tillgång till information om små detaljer i våra privatliv som hände för fem år sedan, samtidigt som de inte har tillgång till information om att Avanza är en av Sveriges största aktiemäklare.
“Om du nu ser allt kanske du också kan se att jag förlorade nästan alla mina sparpengar under covid, jag vill gärna att det lilla jag har kvar ska växa. Avanza är inte min arbetsgivare, det är mitt fondsparande.”
Utredaren svarade inte på detta heller utan dök genast vidare på nästa grej.
Personligt ombud hjälpte lite
Kalle har fått hjälp av Personligt Ombud Skåne (PO Skåne). Det var med deras hjälp han kom ur medicindimman 2022 och fick lite av sitt liv tillbaka.
PO Skåne och Kalle hade en bra kontakt. Det var också därför de bad honom att komma och berätta lite om PO Skåne på Socialhögskolan i Lund. Kalle skulle få 2000 kronor i arvode för att informera om den hjälp han fått och svara på lite frågor. Han ringde till Försäkringskassan och frågade om det var okej. De svarade att de godkände det och gjorde en anteckning i hans journal. Utredaren hade inte tittat i hans journal och visste inte att detta fanns dokumenterat. Trots att hon inte tittat i journalen så hade hon sökt upp all information som finns hos Skatteverket om Kalle, och där hade denna betalning registrerats som ersättning för åtta timmars arbete. När man går på sjukersättning har man rätt att arbeta fem timmar i veckan, så det var ju hela tre timmar för mycket, vid ett unikt tillfälle, för fyra år sedan, enligt felregistreringen. Kalle vet inte varför det registrerats som en hel arbetsdag hos Skatteverket, men han berättade att det fanns hundra vittnen i salen som kan intyga att han inte hållit åtta timmars föredrag. Allt finns dokumenterat. Inklusive väntan var han där cirka en timme, plus färdtjänst fram och tillbaka. Socialhögskolan hade varit en arbetsgivare, det fick han erkänna, men att de angett fel timmar till skatteverket tyckte inte Kalle var hans fel.
Utredaren verkade nu väldigt nöjd med att äntligen ha hittat en arbetsgivare, och skulle gå vidare med detta för att se hur det påverkar Kalles rätt till sjukersättning, och om han kommer bli återbetalningsskyldig.
När utredaren lyckats med sätta dit Kalle var hon redo att berätta att hon hade fått uppgifter om att någon sett Kalle ligga på knä och reparera en bil.
“Det går att jämställa med arbete och det är därför vi inlett utredningen.”
“Jag måste krypa när jag meckar eftersom jag inte kan stå”, berättade Kalle, “men jag kommer aldrig sluta hjälpa mina kompisar med det jag kan.”
“Det har också anmälts att du helrenoverat ett hus i Staffanstorp.”
“Vilket hus skulle det vara?” undrade Kalle.
Utredaren visste inte, och Kalle kunde inte heller komma på vad det skulle kunna handla om. Då berättade utredaren till slut att det kommit in en anonym anmälan. Hon visste inte vem som gjort den och hon hade inte mer information än att han stått på knä vid en bil, och att han fixat ett hus, och att han kört motorcykel. Eftersom anmälaren var anonym går det inte att ta reda på mer.
Att Försäkringskassan gått in på alla bankkonton och hos Skatteverket hade inget med uppgifterna i anmälan att göra. Men anmälan kan ha fungerat som en ursäkt för myndigheten att ägna sig åt integritetskränkande uppgiftsinsamling.
”Husrenovering” var målning av RSMH-lokal
Helrenoveringen av huset handlar sannolikt om att de målat RSMH-lokalen Staffanstorp, gissar Kalle. En massa medlemmar hjälptes åt, flera dagar tillsammans efter förmåga.
“Du får gärna komma och titta på huset, så kan du se att det bara är målat på två sidor och ruttet i stora delar. Det har inte renoverats och vi var en massa människor som hjälptes åt.”
Innan samtalet avslutades ville utredaren läsa upp sina förhörsanteckningar över telefon för Kalle, för att han skulle godkänna dem, men han vägrade.
“Jag vill ha allt skriftligt tack.”
“Detta är inget du behöver hänga upp dig på nu.” Utredaren lät plötsligt trevligare:
“Jag tycker inte att du ska oroa dig över detta och låta det förstöra sommaren. Jag ska gå på semester nu, när jag är tillbaka skickar jag ut anteckningarna till dig, och sen ska det vidare inom myndigheten till kvalitetsgranskare som fattar beslut. Men du behöver inte oroa dig eller tänka på om du blir av med dina ersättningar de närmaste veckorna, du kommer inte få beslut förrän tidigast september.”
“Okej, men ha en underbar semester då.”
Givetvis hade det varit bättre för Kalle att få ett snabbt besked, att inte behöva gå och vänta och oroa sig.
Kalle tycker inte att det är fel att Försäkringskassan utreder, men han är mycket kritisk till hur de gått tillväga. Han säger att oavsett om utredaren fått order från Försäkringskassan att bete sig kränkande, eller om myndigheten bara gett arbetsuppgifter till folk som inte klarar av dem, så är det en katastrof. De har människors liv i sina händer men behandlar det som om det bara handlar om siffror på ett papper. Det är också obehagligt att någon med så låg kompetens och kunskapsnivå har möjlighet att gå in och granska ens bankkonto och skattekonto i flera år tillbaka. Kan de gå in i andra system också? Vad gör de med informationen? Är detta verkligen lagligt?
Kalle säger själv att Försäkringskassans agerande tagit honom hårt, att han inte varit så här förstörd på många år, och han tappat allt förtroende för myndigheterna och staten. Han vet inte vad han ska göra nu, om han kommer kunna försörja sig, eller hur han ska hantera att vara i händerna på en myndighet som verkar tycka att han ska göra som papegojan. Inte det där med att ha en överlevnadsinstinkt, utan grejen med att bara vara tyst och dö.
Text: Karl Hertler och Anna-Maria Olsson, RSMH Skåne
