Recension: Das Kapital – Du tror att du är fri

Människan som vara – värde, pengar och kapitalets teater

I Das Kapital på Dramaten förvandlas Marx teorier till kroppslig protest. Här ersätts text och teori med dans, rörelse och slagord som skär rakt in i vår samtid. Ensemblen undersöker hur kapitalismens språk – pengar, värde, produktivitet – har trängt in i våra kroppar, relationer och tankemönster. Resultatet är en föreställning som inte bara skildrar ett ekonomiskt system, utan också visar vad det gör med människan.

Kapitalism och kroppslig protest

Das Kapital på Dramaten är en fysisk och ideologisk uppgörelse med kapitalismen – där dans, slagord och kroppar i rörelse ersätter torr teori. Ensemblen blandar Marx med samtidens verkligheter: AI, överproduktion, arbetslivets absurditeter. Genom dessa medel lyckas de väcka liv i frågor som dagens politiker helst undviker. Resultatet är både tankeväckande och oroande – särskilt i en tid där människovärde ofta likställs med produktivitet.

När arbetslivet talar AI – och kroppen svarar

Ett av de mest drabbande ögonblicken uppstår när skådespelarna rider omkring som arbetshästar och reciterar utdrag ur jobbansökningar. Dessa CV-fragment; med sitt automatiserade, snäva och självsäljande tonfall. Ekar som kalla bekännelser från vår tid. Jag misstänker att de är genererade av AI. Och kanske är det just poängen: människan reducerad till ett mervärdesproducerande textblock, skräddarsytt för algoritmer och inte för människor.

Det blir extra träffande i ljuset av att fackförbundet Unionens medlemstidning Kollega nyligen (september 2025) varnade för att arbetsgivare använder AI-robotar för att sålla bland jobbansökningar. https://kollega.se/soka-jobb/anna-karin-fick-fel-ai-rad-av-arbetsformedlingen Syftet är att spara tid och pengar – men konsekvensen är att urvalet av medarbetare avhumaniseras ytterligare.

Historien som en vara

Föreställningen visar sig också vara skrämmande aktuell på ett mer symboliskt plan. Ensemblen berättar att byggnaden där Karl Marx skrev sin berömda bok Das Kapital numera är såld till ett privat företag. Den är inte längre ett bibliotek eller offentligt läsrum, utan ägs av marknaden. Det blir en kraftfull bild av hur kapitalismen inte bara äger produktionsmedlen – utan även historien. Ironiskt nog är Das Kapital som bok idag fri – utan upphovsrätt – tillgänglig för alla. Men ämnet har inte gått ur tiden. Tvärtom. Ojämlikheten mellan den som äger och den som inte gör det är fortfarande en grundläggande spricka i samhället. Marx analys av klass, arbete och mervärde har kanske aldrig varit mer relevant än nu, i en tid då både språk och livsstil filtreras genom värdet av pengar.

Vem är vi utan produktionsvärde?

Människor med psykisk ohälsa faller ofta mellan stolarna i dagens arbetsmarknad. Det beror  inte på att de saknar kompetens utan för att de inte klarar att upprätthålla den konstanta ”kapacitetsillusionen” . Vem är vi när vi inte längre är produktiva? Om vi inte jagar pengar, vad jagar vi då? Livsvärde? Men hur kvantifieras det i ett system som bara erkänner värde i pengar?

Kaklat rum och rörligt ljus

Scenografin är sparsmakad men laddad: ett kalt, kaklat rum i två våningar, sammanbundet av en rutschbana. Det ser ut som en industriell tvättstuga eller ett anonymt institutionsutrymme – något mellan vård och fabrik. Ljuset kommer från portabla lysrör som skådespelarna själva bär runt. Ljuset fungerar som en aktiv medspelare – det förstärker tempot, känslan och kroppens uttryck. Precis som rörelsen bär budskapet, bär ljuset nerven.

Sammanfattning

Das Kapital är inte en nostalgisk tillbakablick på gamla ideologier – det är ett uppvaknande. I en tid där både arbetslivet och det politiska språket har förlorat sin ideologiska kärna, lyckas föreställningen rikta ljuset mot det vi ofta ignorerar: att pengar inte bara styr våra val, utan också våra värderingar, våra kroppar och våra liv. Föreställningen blir därmed en påminnelse om att det finns ett pris för allt – och att det verkliga värdet kanske inte kan mätas i pengar.

Das Kapital av Karl Marx. Bearbetning: Magnus Lindman. Regi och Koreografi: Örjan Andersson. Musik: Jonathan Johansson. Scenografi och Ljus: Chrisander Brun. Kostym: Jenny Nordberg. Peruk och Mask:Melanie Åberg och Ann-Charlotte Reinhold. Ljud: David Nyström. Dramaturg: Jakob Hirdwall och Magnus Lindman..

Skådespelare: Danilo Bejarano, Thérèse Brunnander, Erik Ehn, Johan Holmberg, Ellen Jelinek, Cecilia Nilsson, Nancy Ofori, Alexander de Sousa, Sofia Rönnegård, Elisageth Wernesjö, Olof Yassin.

Dansare; Jernej Bizjak, Joseba Yerro Izaguirro, Bianca Traum, Beda Åsbrink.