Det är tyst i salongen när ljuset sakta går ner. Publiken håller andan – och släpper inte taget förrän föreställningen slutar. Alice Birchs pjäs [BLANK] i regi av Maria Åberg, bär publiken genom skärvor av kvinnoliv som tillsammans bildar en vacker men skrämmande mosaik.
På scenen står en enastående ensemble: Julia Dufvenius, Ana Gil de Melo Nascimento, Elektra Hallman, Ellen Jelinek, Melinda Kinnaman, Tanja Lorenzon, Livia Millhagen, Ingela Olsson, Nancy Ofori och Lotta Telje. Tillsammans ger de kropp och röst åt kvinnors berättelser som präglas av våld, trauma, moderskap och förtvivlan.
Föreställningen spelas i ett enda svep – utan paus – men tiden upphör att existera. Man dras in i berättelserna, där scener vävs samman parallellt över tid och generationer. Det är ett sociologiskt panorama, där livets villkor skärskådas: psykisk ohälsa, destruktiva relationer, missbruk och fängelsevistelser. Pjäsen visar hur samhällets strukturer, och inte minst könsmaktsordningen, formar och förgör liv.
Scenografin är till en början rörig och man undrar vad i hela världen ska ske på scenen men ljudbilden är effektiv och tät. Regiupplägget låter berättelserna flöda fritt. En sekvens etsar sig särskilt fast: en kriminalteknisk redogörelse för blodstänk – hur de kategoriseras beroende på vapen, kroppsdel och våldets natur. Det är kliniskt och skrämmande – men också en del av den brutala verklighet vissa kvinnor tvingas bära.
Flygblad som hänvisar till kvinnojourer delas ut i foajén i samband med föreställningen, ett nödvändigt och kraftfullt påminnande om att detta inte bara är teater – det är verklighet för många.
[BLANK] är ingen lätt föreställning att se, men det är just därför man måste se den. Den drabbar, skakar om – och stannar kvar. För dem som vill förstå något om vår samtid och de tysta berättelser som ofta förbises, är detta ett absolut måste.
Spelas på Dramaten Stockholm till den 27 september.
