Tre timmar kan kännas som en lång föreställning, men Amadeus på Stora scenen i Kulturhuset i Stockholm visar att en välspelad berättelse med skickligt skådespeleri och genomtänkt regi kan hålla publikens uppmärksamhet från början till slut.
Philip Zandén i rollen som Antonio Salieri gör en stark och trovärdig tolkning av den åldrade kompositören, plågad av sin bitterhet och sitt misslyckande att bli odödlig genom musiken. Salieri är berättelsens drivkraft, och Zandéns nyanserade spel fångar både hans självgodhet och hans tragiska insikt om att han aldrig kan mäta sig med det gudabenådade geniet Mozart.
Mozart, gestaltad av Simon Reithner, är framställd som både barnslig och sprudlande, en överlägsen musiker men socialt omogen. Hans arrogans och naivitet skapar en skarp kontrast till Salieris strama och självmedvetna hållning, vilket bidrar till den psykologiska spänningen i pjäsen.
Det mest imponerande med föreställningen är skådespelarnas skicklighet i att hålla långa och komplexa repliker i minnet och framföra dem naturligt och utan tvekan – ett bevis på en hög professionell nivå. Därtill integreras musiken smidigt i dialogerna, vilket skapar en mäktig atmosfär som förstärker pjäsen känslomässigt.
Budskapet i Amadeus är tidlöst: det handlar om avund och hämndlystnad hos den mediokre gentemot den begåvade. Vi ser hur Salieri, med sin tekniska skicklighet och disciplin, inte kan tävla mot Mozarts intuitiva genialitet. Och även om Mozart var en stormande talang, var han långt ifrån en perfekt människa – snarare en impulsiv, barnslig och stundtals larvig person. Hans tragiska slut, en fattig död och en anonym grav, speglas i det ironiska ödet att hans musik överlevde honom tack vare hans hustru Constanzes praktiska sinne – hon sålde hans partitur enligt bläckförbrukningens mängd. Ju fler noter, desto mer kostade det.
Slutscenen är stark. Salieri, som lever till ålderns höst, blir tvungen att bevittna hur Mozarts musik bara växer i storhet medan hans egen faller i glömska. Hans försök att ta sitt eget liv blir en tragisk påminnelse om hans egen otillräcklighet – inte ens döden låter sig kontrolleras av en medelmåtta.
Sammanfattningsvis är Amadeus på Kulturhuset en välgjord, tankeväckande och visuellt imponerande föreställning. Skickligt skådespeleri, mäktig musik och en stark historia om mänskliga svagheter gör det till en föreställning väl värd att se.
⭐⭐⭐⭐☆ (4/5)
I uppsättningen av Amadeus på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm ser vi följande skådespelare i de centrala rollerna:
- Antonio Salieri: Philip Zandén
- Wolfgang Amadeus Mozart: Simon Reithner
- Constanze Weber (Mozarts hustru): Maja Rung
- Kejsare Josef II: Per Andersson
- Greve Johann Killian von Strack: Peter Kajlinger
- Greve Franz Orsini-Rosenberg: Andreas Nilsson
- Baron Gottfried van Swieten: Johan Marenius Nordahl
- Venticello 1: Steve Kratz
- Venticello 2: Bengt C.W. Carlsson
- Katherina Cavalieri (Salieris elev): Sanna Gibbs
- Theresia Salieri (Salieris hustru): Katija Dragojevic
- Guiseppe Bonno (kapellmästare): Eric Skarby
Musiken framförs live av en ensemble bestående av Alva Press (violin), Emma Beskow (cello), Hannah Törnell Wettermark (tvärflöjt) och Elin Willert (klarinett) och leds av kapellmästare och piano Oscar Micaelsson.
Föreställningen är regisserad av Sunil Munshi och hade premiär den 7 februari 2025 på Stora scenen. Och spelas till 16 april 2025
1 kommentar
Karin Grönberg
Otroligt bra föreställning!