Samtliga deltagare i den Uppsalabaserade verksamheten Jag Gör Politik har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och nästan alla har även minst en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF. De vill visa att människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa eller NPF kan ge nya och andra perspektiv på samhällsutveckling än de traditionella.
Vård- och omsorgsförvaltningen i Uppsala kommun driver sedan i början av 2023 en intressant verksamhet med namnet Jag Gör Politik. Då övertog kommunen ett tidigare Arvsfondsprojekt med samma namn. Sedan dess håller Jag Gör Politik sina fysiska träffar i Aktivitetshuset Pepparn, Uppsala. Det är en mötesplats med aktiviteter för personer med psykisk ohälsa. Vox Vigor och tre verksamma i Jag Gör Politik träffas för en pratstund i Pepparn – en något äldre men fullt funktionsduglig möteslokal med stora fönster och med god utsikt mot en rak gata där många passerar dagligen. Vi sätter oss ner vid ett långt vitt bord och samtalar om hur de verksamma arbetar med Jag gör politik.
Razvan lider av depression som han inte får hjälp för
Razvan Radu, samtalsledare i Jag gör politik, sitter mitt emot mig. Han lider av depression och har även NPF-diagnosen autism. Razvan berättar att han har tydliga tecken på depression men blir nekad rätt behandling, trots att han vänt sig till specialister vid Psykiatrin i Uppsala.
– Det finns personer inom vård och omsorg som tror att de vet hur vi är. Och bättre än vi själva förstår hur sjukdomen påverkar oss. Jag får inte vård för min depression. Vårdpersonal på affektiva mottagningen i Uppsala säger att mina svårigheter beror på min autism och inte på min depression, trots att primärvården inte håller med. De lyssnar inte ordentligt. Att vårdpersonal inte har hög kompetens inom autism är inte ovanligt, men det har aldrig varit ett problem för mig förut. Alla andra lyssnade på mig och ställde frågor när de ville veta mer. Inom Psykiatrin har jag ingen kontakt som ställer frågor eller lyssnar.
Viktigt att få träffa andra som lyssnar på dig
Den tunga erfarenheten gör att Razvan brinner extra mycket för att hjälpa människor med liknande svårigheter. Engagemanget i Jag gör politik är därför extra starkt från Razvans sida.
– Det är viktigt för många att komma till ett sammanhang där någon lyssnar på dig. Alla som deltar i samtalsgruppen och planeringsgruppen har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och eller NPF, säger Razvan.
Kollegan Linnea, berättar om sina erfarenheter av NPF och psykisk ohälsa. Bland annat har hon då och då ett behov av att lägga sig och vila, vilket inte alltid är uppskattat på en vanlig arbetsplats trots att där ska finnas ett vilrum.
– Här i Jag gör politik är det snarare positivt om jag säger att jag behöver gå och vila.
Gruppen vill se en koordinator som stöttar
Svårigheter att få rätt stödinsatser i samhället har många av deltagarna i Jag gör politik upplevt på olika vis. Det ledde fram till att deltagarna tillsammans tog fram ett förslag på att Uppsala kommun anställer en koordinator som hjälper människor att hitta rätt stödinsats till var och en som efterfrågar det.
– Redan vid första kontakten med vården kan de hänvisa till en koordinator som lotsar den hjälpsökande till rätt ställe, förklarar Linnea.
Det kan handla om boendestöd, anpassningar eller annat stöd som den sökande är i behov av. Inte minst har personer med adhd stor nytta av att få hjälp av en koordinator.
– Från en personlig berättelse såg vi att koordinatorstöd behövs, säger Henrik Brunnberg, samordnare och den ende anställde i Jag gör politik.
Under hösten ska förslaget på koordinatortjänst diskuteras med beslutsfattare i Uppsala kommun. Den existerande funktionen Personligt ombud täcker inte alla behov, menar deltagarna i Jag Gör Politik.
– Det finns personer som behöver söka pengar genom fonder för att överleva, Det bör finnas en funktion som tar lite mer ansvar, säger Razvan.
Samtal skapar förslag på förbättringar
Genom att träffas och diskutera sina svårigheter och erfarenheter lyckas deltagarna i Jag gör politik komma fram till förslag på förbättringar. Även personer med social fobi och talängslan är välkomna att delta i diskussionerna. Om stöd önskas kan man få det. Sedan arbetar deltagarna fram metoder och strategier genom att deltagarna arbetar smart och metodiskt. Till slut när alla känner sig nöjda och klara att presentera ett politiskt förslag träffar de politiker och beslutande kommunanställda för att ge sin syn på olika saker och hur det går att genomföra förändringar i samhället – kortare sagt: att göra politik.
Alla som deltar i samtalsgruppen och kärngruppen (Jag gör politiks form av styrelse) har egna erfarenheter av psykisk ohälsa eller NPF och är öppna med det. Det skapar gemenskap och trygghet i gruppen och underlättar arbetet för ett kunna påverka och på sikt förbättra samhället. Träffarna och samtalen är nödvändiga eftersom alla deltagare är unika, olika och har helt skilda problem. Det är knappast en homogen grupp som behöver generella stödinsatser, påpekar Razvan.
– Man har väldigt komplexa problem och livssituationer. Vi lär oss att beskriva dem och sätta dem i relation till andra människor. Vi sätter människors erfarenheter av NPF och psykisk ohälsa i relation till samhället. Och vi ställer oss frågan: vem har ansvaret för problem som vi pratar om. Man måste kunna förstå sina egna problem, orka tänka på dem, hantera alla jobbiga känslor kring dem, möta andra i liknande situationer och vilja göra något konstruktivt åt dem tillsammans – det är det som våra deltagare lyckas med. Det är oerhört svårt. Alla här gör det. Det skapas en gemenskap omedelbart, tillägger Razvan.
Lättare att uppnå förändring som kommunal verksamhet
Att Jag gör politik är en kommunal verksamhet ser Razvan Radu som en stor fördel jämfört med om de skulle agera via en ideell förening. När de skickar ett mejl med Uppsala kommun som avsändare tas det helt enkelt på större allvar än om det kommer som ett mejl utanför Uppsala kommun.
– Metoden som vi lärt oss i Jag gör politik är bra. Vi lär oss hur jag konkret kan bidra till att det blir bättre. Vi ska kunna använda metoden i kommunen. Det finns en chans att nå ut till politiker och hitta stöd för sin sak. Och på allvar bli lyssnad på. Det här är en provocerande verksamhet. Vi visar att vi vill göra något annorlunda. Vi vågar se ut och uttrycka oss på sätt som vi behöver för att spara energi och må bra. Deltagarna ska kunna vara sig själva här, säger Razvan.

Foto: Thomas Gustafsson
Sambandscentral ska skapa ännu fler förslag från berörda
Jag Gör Politik arbetar också med att utveckla en plattform för påverkansarbete.
– Vårt uppdrag är att dels anordna samtalsgrupper och anpassade dialoger [med beslutsfattare/politiker], dels utveckla en plattform, ett slags sambandscentral, för påverkansarbete för att öka inflytandet och delaktigheten bland människor i målgruppen. Den här sambandscentralen som organiserar brukarinflytande och delaktighet ska kunna samla in och arbeta med de frågor och ämnen som kommer upp i exempelvis gruppsamtalen, dialoger och andra möten med målgruppen, säger Henrik Brunnberg.
Deltagarna i Jag gör politik utför alla uppdrag ideellt utan ersättning. Deltagare med sjukersättning från Försäkringskassan kan göra detta som en del i sin återhämtning eller rehabilitering, förklarar Henrik Brunnberg.
Sammanfattningsvis visar deltagarna i Jag gör politik att även människor i utanförskap kan få chanser till makt och inflytande inom politiken.
Kort om intervjupersonerna:
Henrik har psykisk ohälsa, GAD och OCD
Linnea har adhd och psykisk ohälsa
Razvan har autism och depression.
Kontakt till Jag Gör Politik
Kontaktperson: Henrik Brunnberg
Telefonnummer: 018-7277552
E-post: jaggorpolitik@uppsala.se
Text och foto: Thomas Gustafsson
7 kommentarer
Anna
Samverka, analysera och åtgärda! Det gör JGP på absolut bästa sättet!
Tony
Otroligt viktigt arbete för att få politiker och allmänheten att se och förstå dessa sjukdomar 👍
Lovisa
Mycket viktig grupp!!
Nina
Det låter som ni gör ett viktigt arbete! Bra jobbat Linnea! ♥️ Och ni andra oxå förstås! 😊
Sofie
Så fint att läsa om! Hoppas ni får växa och nå ut till precis alla som behöver det!
Kjell Nilsson
” Jag gör politik ” gör ett otroligt viktigt och bra arbete för att hjälpa människor med psykisk ohälsa.
Hur kan vården i Sverige idag vara så bristfällig när det gäller att hjälpa och fånga upp psykisk ohälsa i samhället?
NPF och psykisk ohälsa kan drabba människor i alla åldrar och varje insats som görs skall ses som en investering och inte som en kostnad.
Thomas
Väldigt intressant artikel! Det låter som ett bra sätt att nå en utsatt grupp.