Jag var länge inom den unga kategorin med psykiatrisk diagnos, sedan unga vuxna och nu har jag gått över till den äldre gruppen när jag blev pensionär. Olika tragedier och livsöden har jag sett och själv haft mina demoner, vanvård samt besvikelser. Tänkte alltid att med livsvisdom kommer lugnet.
Så fel jag hade när jag remitterades från en vanlig öppenvårdsmottagning ing.10 på Akademiska till Äldrepsykiatriska öppenvårdsteamet i samma hus. Personalen låter välkomnande men hur är det egentligen och hur mycket bryr de sig?
Entrén är inte precis välkomnande utan liknar exakt ingångarna till de låsta avdelningarna.
Besökte en kurator 2 gånger under den senaste månaden utan vidare utbyte. Dessutom hade vi båda munskydd.
Därmed beslöt jag mig att jag får klara mig själv, göra självstudier, sköta mig på alla sätt och nöja mig med att läkaren skriver ut mina mediciner regelbundet.
Jag tycker synd om de äldre som går där och jag vill helst undvika stället. Vem vill gå till en mottagning där man måste bli utsläppt varje gång?
Jag har just hittat till nättidningen och tycker att den är mer än bra. För mig känns den som ett
ljus i mörkret.
Text: Gabi
Foto: Monica Atterberg
