Brostugegården är ett särskilt boende för vuxna med psykiska funktionsnedsättningar. Där finns det personal dygnet runt som tar hand om medicinering och omvårdnad. Syftet är att den boende ska kunna klara vardagen med hjälp av personal och olika aktiviteter för att undvika inläggning inom den psykiatriska specialistvården.
Brostugegården ligger vackert belägen vid Fyrisåns mynning i Mälaren. Boendet består av trettio lägenheter fördelade på fem fastigheter. I omgivningen finns det många promenadvägar, skog och sjö. Busshållplats finns nära boendet.
Hur kom det sig att du flyttade hit?
Christine har bott på Brostugegården i fem år. Efter att hon flyttade hemifrån försökte hon bo ensam i många år. På grund av ökad ångest och sina PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom)- symtom klarade hon inte att bo ensam. För att undvika inläggning inom den psykiatriska vården behöver Christine personalens stöd och sina hjälpmedel. Hon har inte varit inlagd på sex år.
När personer med psykiska problem flyttar in på Brostugegården görs en handlingsplan gemensamt av personal och brukaren utifrån läkarutlåtande och kommunens biståndshandläggarens beslut. Handlingsplanen uppdateras varje år. Skulle det uppstå nya problem för den boende så ska hen prata med sin kontaktperson. På boendet finns en ansvarig sjuksköterska.
Christines upplevelser av boendet
– Jag känner mig trygg. Jag klarar av att vara ensam i min lägenhet och där trivs jag. Personalen tittar in lite då och då om det är några särskilda aktiviteter inplanerade, men längre samtal med personalen har jag på morgonen och på kvällen, berättar Christine.
– Jag har aldrig klarat mig så bra tidigare som jag gör nu. Men det var inte helt lätt att få en plats här. Jag fick själv ringa till kommunen och be om att få komma hit och titta på lägenheterna, fortsätter hon.
Kostnader
Brostugegården har en egen kock och det går att välja mellan hel- eller halvpension. Alla boende betalar 4030 kronor i hyra plus en omvårdnadsavgift som varierar beroende på hur mycket pengar personen får per månad. Den som vill ha helpension får betala 3067 kronor för tre måltider och två fika.
Aktiviteter på boendet
– Utifrån de boendes önskemål anordnar personalen olika utflykter. Till exempel så åker vi varje år till Öregrund där vi hyr hotellrum i fem dagar. På vintern brukar vi åka till Sälen. Alla brukar dock inte följa med, bara de som orkar och vill.
– Det finns också ett gym, bra promenadstråk, trädgård, hobbyverksamhet , manikyr, handmassage och ibland möjlighet till avslappningsövningar samt sittgympa, säger hon. Ibland har vi gemensam bakning också. Personalen anordnar även kräftskivor och bufféer vid midsommar, jul och påsk med mera.
För- och nackdelar med boendet
Christine menar att det finns tillräckligt med personal på Brostugegården och att det alltid finns någon på plats dygnet runt.
– Vi kan prata med personalen och be om extra stöd när vi har dåliga dagar, säger hon. Ytterligare något som hon nämner att man har på boendet är husmöten en gång i månaden, där de boende har inflytande över mat och resor.
Christine upplever att viss personal har svårt att ta kritik och att en del har svårt att erkänna att de har gjort fel när det gäller vissa regler och upplägget på boendet. Det ska vara som det alltid har varit.
Christine säger också att det finns brister i personalens kunskaper om olika diagnoser, framför allt om PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och trauman.
– De är väl bra på att ta hand om det praktiska, men när det gäller det själsliga då blir de otillräckliga. Men för det mesta, när det gäller mig och när de har lärt känna mig, så är personalen ett bra stöd, berättar Christine.
– En annan sak som jag upplever som stressande är att det ska gå så fort vid måltiderna. På cirka tio minuter ska jag hinna äta upp min mat och umgås med de andra som bor här, säger hon också.
Hur styrs personens hjälpbehov?
Personalen skriver tillsammans med den boende vad varje person behöver få hjälp med. Christine menar att om det blir förändringar i personens mående så ska man ta upp det med sin kontaktperson och göra ändringar i dokumentet.All personal ska arbeta likadant för att skapa trygghet för dem som bor där.
Alla som bor på Brostugegården har en kontaktperson. Det är väldigt individuellt hur den personen används.
– Jag trivs jättebra med min kontaktperson. Jag har haft tur som fick henne. Hon är mycket förstående. Jag känner mig aldrig ensam här, men jag saknar ibland någon att prata med om livet på ett djupare plan, säger Christine.
Hjälpmedel som har haft avgörande betydelse för Christine
Christine berättar om vilka hjälpmedel hon har fått och vilken betydelse de har för hennes psykiska mående. Hon har dels ett kedjetäcke som väger 6 kilo och dels en kedjeväst som väger 4 kilo samt en kedjefilt.
Christine beskriver vilken bra hjälp de är när man har mycket ångest.
– Om jag har mycket ångest så kan jag använda kedjetäcket för då blir jag omsluten, berättar hon.
Hon berättar också att hon fick kedjefilten när hon ställde upp och spelade in en film om hjälpmedel. Filten brukar Christine ta med sig när hon åker iväg någonstans.
Christine informerar om att den som har behov av detta inte behöver tillhöra en mottagning. Att det räcker med att ringa till kommunen och be att få prata med en arbetsterapeut.
– Jag brukar få panikångest på nätterna, men med kedjetäcket så får jag i alla fall sova fem timmar. Detta är de bästa hjälpmedel jag har haft.
Numera kan Christine INTE tänka sig att sova utan kedjetäcket.
Text: Karin Olin Knutsson och Petra Rohrer
Foto: Petra Rohrer
