En slags ”förklaring” ur mitt bipolära perspektiv Mitt bipolära liv ….
En hypomani är så fängslande fri!
Ett sinnestillstånd lättare än en fjäder att bära upp sej i. En hypomani så fängslande fri.
Hetsande kugghjul
Ett hetsande snurrande kugghjul utan nån matchning till något annat att fästa sej på. Snurrar sej över ljusets hastighet rakt upp i det blå. Allt där emellan blir till höjdlöst svindlande äventyr. Påhitt och överraskningar som allt för ofta går överstyr.
Ingen tid till eftertanke
Jagas av mej själv till allt högre nivåer att nå upp till. Idéerna sprudlar gränslöst utan att det är något jag egentligen vill. Ingen tid till eftertanke eller reflektion. Ännu en av livets mest svåraste lektion. Balans …. Inte en jävla chans!
Mörkrets apati
Jag klarar inte av mitt eget tempo så länge till i denna fängslande frihet. Hela mitt väsen blir till min egen besatta verklighet. Mer, mer, mer!!! Jag tar allt livet ger. Allt utom att ramla ner mot botten igen. Mörkrets apati och melankoli är inte någon efterlängtad vän.
Kriget med mig själv
Fast, bojad, i kriget med mej själv där ingen av oss kan vinna. I läget där det känns som det bästa vore att bara försvinna. Mäktar inte med dessa gigantiska mentala kontraster mer. Frigör mej ! jag ber!!!
Jag är populär och väldigt omtyckt när fängslad av denna hypomani. Ni ser en pajas, inte denna fängslade själ som bara vill sättas fri.
Viktigt att återfå kontrollen
På riktigt. Det är så oerhört viktigt. För mej att återfå kontrollen. Kliva ur den här bipolära rollen. Vem gav mej denna huvudroll utan nåt manus att hålla mej till? Vem är regissören och varför står statisterna aldrig still?!?
Ett virrvarr av kaos i min tankes bana att reda ut. Ett virrvarr av kaos som kan få ett dystert slut. När du så ser mej skratta och hitta på normbrytande äventyr. Så håll om mej och stanna mej innan jag tar tåget och flyr!
Text: Ylva Kristina Larsson
