Handkraft, eller som det hette tidigare, Arbetskollektivet är en plats för återhämtning och för att komma ut och träffa lite folk. Det är en verksamhet som drivs av Malmö stad och Funktionsstödsförvaltningen. Det finns vissa krav som skall vara uppfyllda för att du skall bli aktuell för en insats. De är inte speciellt höga, men de finns. Du behöver vara folkbokförd i Malmö, vara mellan 18 och 67 år, ha erfarenhet av psykisk ohälsa och att du kan följa och förstå en instruktion.
Det finns sju olika verkstäder som du kan vara i. Och jag har varit i de flesta. Jag har varit på tema, cykelverkstaden, vävstugan, ramverkstan samt kreativiteten. Jag har varit på Handkraft i 25 år så jag kan stället ganska bra.
Introduktionsverksamhet
Som en introduktion fick jag börja med att göra ett lättare arbete och spikade klamrar för att sätta fast kabel på väggar och liknande. (Detta var obligatoriskt för alla och det var vanligt att du gick vidare till en annan verksamhet efter någon tid). De två första åren hade jag inget minne och jag var inne på tema och gjorde lite lätta saker. Problemet var att jag inte hade något minne. Det var en biverkan av en medicin som jag över doserat. Det var otroligt jobbigt att inte komma ihåg något som jag gjorde. Jag fick skriva upp allt på lappar och slänga lappen när jag hade gjort min uppgift. Så här sett i backspegeln var det otroligt att jag fixade det. Nåväl efter två år utan minne fick jag så en ny medicin som gjorde att mitt minne kom tillbaka! Även det var otroligt: en vecka med ny medicin och så kommer mitt minne tillbaka!
Nästa cykelverkstan
Efter “tema” var jag i en cykelverkstad och lagade gamla cyklar. Jag mådde bättre och mitt minne hade kommit tillbaka och det rullade på ganska bra. Jag var i verkstan i sex–sju år och lärde mig en hel del om att laga cyklar, men det blev tråkigt i längden för det var samma problem hela tiden. Kunderna kom med sina cyklar och vi lagade dem. Det var många punkteringar att laga kan jag meddela – och efter denna verkstad hade jag en sejour i vävstugan.
Vävstugan var den plats jag trivdes bäst på. Även här var jag i sex–sju år. I “väven” vävde vi allt möjligt. Jag hade ett avancerat projekt och vävde kökshanddukar. Det finns ett mönster i väven som heter gåsögon och är lite komplicerat att väva. Det gäller att räkna hela tiden och koncentrera sig på att ha koll. Jag fixade detta mönster och gjorde handdukar för glatta livet. Minns inte exakt hur många det blev men de var uppskattade som presenter. Jag gav bort många och har idag tre–fyra stycken kvar och dom är jag rädd om. I och med att det var bomull och lin så håller de länge. Det är inte 100 procent lin utan det är en blandning mellan bomull och lin. Ju mer de används och tvättas, desto bättre blir de. Jag är med rätta ganska stolt över mina handdukar och det var en trevlig tid i väven. Dessvärre avvecklades vävstugan och vävstolarna skingrades för vinden.
Svårt att skära glas
Efter vävstugan hade jag en tids vistelse i en ramverkstad. Det var jag och en annan kille som var där. Det funkade sådär kan jag väl säga, det var mycket glas som gick åt. Det svåraste var att skära glas och du måste vara stadig på handen och det är viktigt att du skär efter mått. Själva skäret är två millimeter in från sidan. Det var detta som strulade till det enormt. Vi hade egentligen ingen arbetsledare där utan hen kom och gick lite sådär. Nåväl, ramverkstaden lades ner den också. Och jag kan väl säga att det här var ett bra beslut, varken vi eller våra kunder var nöjda med vårt jobb.
Efter den nedlagda ramverkstaden var jag en kort stund på Fontänhuset i Malmö men trivdes inte alls. Det var för stökigt och för mycket sjukdom.
Idag gör jag kreativa saker
Om vi gör ett stort hopp i tiden så har vi nu 2023 och jag är på kreativiteten. Här gör vi kreativa saker! Lite olika vad det blir men det handlar om att återanvända saker. Just nu håller jag på med att göra en rund matta i ett cykelhjul! Det låter helt åt skogen kanske men det funkar faktiskt. Det var lite strul med att varpa hjulet. Det funkade med lite huvudbry. Att man varpar innebär att man spänner snören eller varpen i hålen där ekrarna satt. Det gör att du kan väva lite runtom i fälgen. När detta är gjort kan du väva och du får börja i mitten där alla snören möts. Sen gäller det att ha trevliga färger. Lite olika så att det ser snyggt ut!
Text och foto: Peter Johansson
