IFS (Intresseföreningen för schizofreni och andra psykoser i Uppsala) var inbjuden till en informationsträff med utredaren från psykiatrin på Akademiska sjukhuset. Detta medförde att IFS ordnade en egen workshop på en och en halv timme om frågan. Där hade vi tagit in berättelser från närstående och själverfarna, samt diskuterat frågan i styrelsen.
Polisen kan vara väldigt bra på att bemöta människor med psykos eller psykosliknande tillstånd. I Västerås vittnade polisen om att de kunde få uppdrag att ta hand om oregerliga personer och att de då tog hand om människor som ofta lugnade ner sig rejält vid mötet med polisen. De fördes därefter till psykiatrins akut. Där blev de tyvärr ofta avvisade. Det ledde ofta till att samma personer måste bli omhändertagna igen. Polisen klagade på psykiatrins avvisande av dessa patienter, eftersom de var uppenbart sjuka fast de tillfälligt var lugnare tack vare gott bemötande och kanske på grund av förväntningar om att de skulle få hjälp.
Kurt hörde detta när han föreläste för vårdpersonal och polis i Västerås för några år sedan. Liknande problem har Uppsalapolisen just nu. Vi har erfarenhet av att kamrater varit oregerliga och hotfulla och farliga för sig själv och andra. De har blivit hämtade av polis, ibland flera gånger i veckan, eftersom psykiatrin inte finner det aktuellt att ta in patienten för vård, eller att man tar in en person på LPT över natten och släpper patienten på morgonen
Kanske kan det också vara så att patienterna möter poliserna i tätt samband med att de varit öppet och uppenbart psykotiska och därför öppet visar sina symtom, men att patienten senare, på grund av långa väntetider på psykakuten tills man får träffa läkaren, har hunnit ”bestämma sig” att man tänker maskera sina symtom så gott det går inför läkaren. Utifrån detta tycker vi också att polisernas iakttagelser bör tas mer på allvar vid läkarbedömningen på psykakuten. Det är viktigt att bedömningen av patienten blir gjord fort, så hen inte hinner samla sig till att dölja sina symtom eller skärpa till sig. Iakttagelser från PAM eller mobilt team är viktiga då.
Vi har förstått att man tänker att endast patienter med redan etablerad kontakt med psykiatrin kan ta emot hjälp från mobilt akutteam med argumentet att det kan vara personer som är farliga för sin omgivning. Även ”kända” patienter kan under till exempel psykotiska symtom eller under allvarligt psykiskt tillstånd vara farliga för sig själva och/eller för andra. Det är mycket viktigt att man får tillgång till rätt vård, det vill säga vårdens alla resurser, så snart man uppvisar tecken på psykossjukdom, för att tidigt fånga upp nyinsjuknade. Vi menar därför att det är viktigt att även personer utan redan etablerad kontakt med psykiatrin har tillgång till både PAM (Psykiatrisk Akut Mobilitet) och mobila akutteamet.
Vad gäller risken för våldsam person så kan man komma runt detta problem som man gör till exempel i Stockholm genom att ambulanspersonal alltid inväntar polis vid utryckning där det finns en risk för våld. Polisen är de som först går in till patienten, därefter ambulanspersonalen. Vi ser ingen anledning till att detta förfarande inte kan användas i Uppsala.
Vi har synpunkter på tillgängligheten och dokumentationen.
Som närstående är det polisen man skall vända sig till i akuta lägen, men de kan inte göra de effektiva åtgärder som behövs. Man står då ensam med problemen. Polisen kan bara lugna ner situationen och försöka få personen med sig till akuten. Det är pinsamt för patienten att bli hämtad av polis. Det är ju inte kriminellt att vara sjuk. Den sjuke kan lägga skuld på de närstående för att de har kallat på polisen. De närstående riskerar mest i kontakten med en psykotisk person. Om den sjuke blir avvisad från sjukhusvård kan situationen bli värre när patienten kommer hem. Det blir mindre dramatiskt om det är ett akutteam med specialutbildad personal som kommer och som kanske kan göra något åt situationen.
Många patienter har etablerade krisplanen som gjorts i samråd med öppenvården. I denna brukar det stå att patienten ska uppsöka sin öppenvårdsmottagning under öppettiderna. Vi menar att det därför är viktigare att Mobila akutteamet arbetar på tider utanför öppenvårdens normala öppettider då det ju är då som patienterna behöver denna insats. I Stockholm är mobila akutteamet öppet mellan 08-22 varje dag året runt. Det mobila akutteamet måste utvecklas och bli tillgängligt för alla som kan tänkas behöva det. Det måste vara tillgängligt kvällar, nätter och helger.
Vi är övertygade att ett väl fungerade system för prehospital psykiatri kan betyda att man undviker:● att personer drabbas av livslångt lidande för att sjukdomen inte åtgärdas
● att polisen får göra mängder av onödiga ingripanden som gör deras arbete svårare
● att patienter i onödan upplever traumatiserande situationer som allvarligt skadar tilliten till samhällets stöd
● att patienter lär sig att undvika att söka hjälp och tar till självmedicinering eller liknande
● att närstående drabbas av missmod, eller av en defaitistisk inställning till samhällshjälp
Vi tycker att det är viktigt att man läser socialstyrelsens riktlinjer och följer och erbjuder de mest prioriterade insatserna.
Enligt Nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd från 2018 bör sjukvården erbjuda mobil krisintervention, se nedan:
Sidan 39:
”Mobil krisintervention
(Rad i tillstånds- och åtgärdslistan: 38)
En mobil krisintervention innebär att stöd och hjälp erbjuds i den akuta krisen, i personens hemmiljö eller på annan lämplig plats. Syftet är att motverka ytterligare försämring och att undvika en onödig inläggning i sluten vård (eller ordna inläggning i sluten vård om bedömningen är att det är det bästa i situationen) samt att minska stressen hos de anhöriga.
Insatsen ges ofta av ett multidisciplinärt team med tillgänglighet dygnet runt, i vilket exempelvis läkare, sjuksköterska, behandlare eller vård- och stödsamordnare kan ingå. Insatsen är ofta en kombination av bedömning, medicinering, rådgivning, information eller terapi och praktisk hjälp på plats med livsproblem och stöd till familjen. Hur insatsen ges, och vad som bör ingå, beror på den unika situationen och hur personen och hens närstående mår. Åtgärden kan organiseras separat eller ingå i någon typ av case management-modell.
I Sverige är det inte ovanligt att en psykiskt sjuk person i krisläge får hjälp av polisen att komma till en psykiatrisk akutmottagning. I många fall är bedömning och stöd av kompetent vårdpersonal på plats ett bättre alternativ; i andra fall kompletterar åtgärderna varandra.
Motivering till rekommendationen
Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda mobil krisintervention till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd i akut fas. Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har en mycket stor svårighetsgrad samt att åtgärden har en mycket stor effekt på andelen personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd i akut fas som behöver läggas in på sjukhus.
Rekommendation
Hälso- och sjukvården bör
• erbjuda mobil krisintervention till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd i akut fas (prioritet 2).”
Vidare skriver man i riktlinjerna, på sidan 52:
Mobil krisintervention
”Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen om mobil krisintervention leder till ökade kostnader på kort sikt till följd av att satsningen görs. Den ökade kostnaden för interventionen består, men den förväntas leda till färre inläggningar och bättre effekt vilket gör att den långsiktigt förväntas sänka de totala kostnaderna. För att åstadkomma insatsen krävs multidisciplinära team med tillgänglighet dygnet runt, vilket ställer stora krav på organisationen.”
Uppsala 22 januari 2022
För IFS av Kurt Nyberg, Linda Sundell, Maj Grandmo och Yar Shakely
Foto: Wolfgang Eckert från Pixabay.
