Vox Vigor har träffat Emilia, 38 år, som har bipolär sjukdom typ 1. Under en semesterresa hamnade hon i en psykos, på sjukhus och flög så småningom hem via svenska ambassaden. Vad är det egentligen som händer i en psykos, vilka faktorer är utlösande och hur kan man undvika att hamna där?
Ullakarin Nyberg, överläkare vid Norra Stockholms Psykiatri, suicidforskare vid Karolinska Institutet och författare kommenterar, ger tips och råd. Det här är Emilias egen berättelse… (Del 2 av 2)
Läs del 1 här ->
Av: Erika Sjöstrand/ Balans Stockholm
Planet lyfter och jag är kvar på flygplatsen. Sjukvårdare kommer och jag tecknar att jag är trött genom att kupa mina händer och placera dem på ena kinden och säger
– İyi geceler, som betyder god natt på turkiska.
Jag får åka ambulans till närmaste sjukhus, där jag får spruta i rumpan och slocknar. När jag senare vaknar upp sitter min mamma vid sängkanten och tittar oroligt på mig. Men som alltid har manin lagt sig efter en natts sömn och jag kan återigen tänka. Jag lugnade henne och sa att jag mådde bra nu.
Citat:
“Den som drabbas av akut psykos behöver alltid hjälp inom vården, eftersom det ingår i psykosen att den som är sjuk saknar sjukdomsinsikt och därför kan göra saker som hen annars aldrig skulle ha gjort.”
Vad gör psykiatrin när någon har en psykos? Medicin, Bältning, avgränsning?
Hur kan man själv vända en hypo/maniskt tillstånd innan det går över i en psykos? Medicin?
Ullakarin Nyberg (bilden ovan):
Den som drabbas av akut psykos behöver alltid hjälp inom vården. Det ingår i psykosen att den som är sjuk saknar sjukdomsinsikt och därför kan göra saker som hen annars aldrig skulle ha gjort. Emilia klippte av sig sitt hår och förstörde sitt pass. Det skulle hon förstås inte ha gjort om hon hade mått bra.
Den som är psykotisk behöver alltså ofta skyddas från sig själv. Målet är alltid att vården ska vara frivillig, men ibland måste den ges med tvång. Den som är psykotisk och vårdas enligt lagen för psykiatrisk tvångsvård får ofta mediciner mot sin vilja, eftersom det är det snabbaste sättet att bryta psykosen. Avdelningens rutiner med regelbundna tider för mat och sömn, umgänge med andra och stödsamtal har också en läkande effekt.
Tvångsåtgärder används bara när ingenting annat hjälper och man ska alltid få hjälp att förstå varför de gavs när man har tillfrisknat. Den som är sjuk bör också få hjälp att hitta sina egna resurser, så att man kan vara delaktig i sin vård. Min erfarenhet är att alla människor vill göra det som går för att hjälpa sig själv; man vill inte lämna över hela ansvaret till andra.
Vad hade jag gjort med mitt hår?
Hon frågade vad jag gjort med mitt hår och utan att gå in på detaljer säger jag att jag klippt av det. Mitt röda, långa hår som varit mitt allt i Sverige och så viktigt för mig. I alla fall innan den här händelsen. I min psykos var jag övertygad om de människor jag träffat velat ”sälja” mig vidare. Att jag befunnit mig i fara därför tog jag en sax gick in på toaletten och skar av allt mitt hår. Min tanke var att minska mitt marknadsvärde. Men det var ingenting jag berättade för min mamma just där och då.
Hur påverkas hjärnan av en mani och psykos?
Hur lång är återhämtningen?
Ullakarin:
Hjärnan är ett oerhört komplicerat organ och ingen vet säkert vad som händer i hjärnan hos den som är psykotisk. Man kan väldigt förenklat beskriva det som att hjärnans filterfunktion försämras så att intryck och impulser som kan komma både inifrån mig själv och utifrån tolkas på ett felaktigt sätt. Nervcellerna kommunicerar inte som vanligt och då kan verkligheten förvrängas.
Det tar ofta tid att återhämta sig, eftersom det är en traumatisk erfarenhet att förlora kontrollen på det sätt som den som är psykotisk gör. Man påverkas både fysiskt och psykiskt och behöver stöd för att återhämta sig. Ju längre psykosen håller i sig, desto längre tid brukar det ta att återhämta sig.
Förhörda av polis
Vi åker tillbaka till flygplatsen och blir förhörda av en polis om vad som hänt och jag inser snabbt att polis i Sverige och polis i Turkiet är två väldigt olika saker. Vid det här laget vill jag bara komma hem så jag berättar ingenting. Jag inser att om jag svarar ärligt kommer vi troligen inte bli utsläppta. Men polisen ger sig inte och frågar om och om vad som hänt, till slut brister det för mig och jag säger “Fuck you!” och rusar ut ur rummet.
Det tar inte många minuter innan en piketbuss kommer och hämtar mig och mamma. Vi skjutsas till vad jag senare förstår är häktet, där sitter vi i ett litet rum på karga stolar och väntar. En man kommer in eskorterad av polis, högljudd och troligen berusad. Jag ser hur han förs ut i korridoren och hör att poliserna slår honom med batong.
Där och då blir jag faktiskt rädd på riktigt och jag tittar på mamma som inte verkar förstå allvaret. Hon ser mest irriterad ut. Vi blir inkallade till polischefens kontor och han frågar vad som hänt och varför jag agerar som jag gör.
Förklarar att jag är sjuk
Jag svarar att jag missat mitt plan för att jag är sjuk och pekar på huvudet. Därefter ber jag så hemskt mycket om ursäkt för att jag uttryckt mig olämpligt. Jag är rädd och vill åka hem, på kurdiska säger jag förlåt.
Han ler, säger att vi kan gå och viftar bort oss som man gör med en för närgången fluga.
Åter på flygplatsen får vi information att jag inte kan flyga direkt till Sverige. Först måste vi åka till Istanbul och besöka svenska ambassaden för att få ett temporärt pass (jag hade i min psykos klippt sönder mitt). Personalen förtydligar att jag inte är välkommen tillbaka till Turkiet på minst ett år.
Huvudgatan i Istanbul är ett myller av människor. Smog ligger som ett lock på staden. Vi övernattar på hotell Hilton som ligger intill ambassaden. Deras personal berättar stolt att prinsessan Madeleine nyligen varit där på besök.
Det första jag gör när jag kommer in på rummet är att bada och skrubba mig ren, med en peelingvante, om och om igen. När huden börjar bli röd och bränner slutar jag. Efter att ha badat i över en timme är jag redo att sova. I rummet finns två sängar och jag lägger mig i den ena, mamma ligger i den andra. Mitt i natten lägger jag mig bredvid henne i fosterställning, vilket är ovanligt eftersom jag alltid haft svårt med kroppskontakt. Jag säger inget och hon frågar inte.
Dagen efter äter vi en stor, lyxig frukostbuffé och från balkongen ser jag en fin vy över Istanbul. Därefter tar vi oss till ambassaden, ordnar ett nytt pass samt beställer en taxi till flygplatsen. Från Stockholm tar vi tåget hem till Sundsvall, varken jag eller mamma säger ett ord men tystnaden säger allt.
Kan man få hjälp att bearbeta ett trauma efter en psykos?
Om du hade träffat Emilia efter den här upplevelsen, vad hade du sagt till henne? Finns det något vi kan lära oss av Emilias berättelse?
Vill du tillägga något?
Ullakarin:
Det är en traumatisk upplevelse att förlora kontrollen över sina tankar och beteenden och att uppträda på ett sätt som är främmande för personen när hen mår bra. Uppvaknandet från psykosen kan också innebära att man förstår att man har utsatt sig själv eller andra för fara. Det är en skrämmande insikt.
De flesta som drabbas av återkommande psykoser har regelbunden kontakt med psykiatrin. Det är viktigt att den kontakten innebär en möjlighet att få hjälp att bearbeta det som hänt. Ofta räcker det att prata med någon som man känner förtroende för, exempelvis en kontaktperson eller närstående. Men ibland kan mer avancerad hjälp behövas.
Om jag hade träffat Emilia hade jag försökt hjälpa henne att förstå skillnaden mellan beteenden som styrs av sjukdom och handlingar som man själv är ansvarig för. Den som är psykotisk kan inte hållas ansvarig för det som händer, lika lite som en person som drabbas av hjärtinfarkt när hen kör bil kan rå för att hen förlorar kontrollen över sin bil och eventuella konsekvenser av det.
Jag hade bett Emilia berätta om sig själv och den person hon är. En diagnos förklarar aldrig en människa och sjukdom är bara en liten del av en människas liv. Genom att hjälpa människor med psykisk sjukdom att berätta om sig själva och visa intresse för annat än sjukdomen kan vi i vården förmedla att psykisk sjukdom inte är något att skämmas över. Att personen man är bortom sjukdomen finns kvar.
Ullakarin Nyberg
Yrke: Psykiater, suicidforskare och författare
Ålder: 63 år
Bor: Lägenhet i Nacka
Familj: Man, tre söner, en bonusdotter och ett barnbarn (vi får förhoppningsvis skriva två när du publicerar. Jag väntar mitt andra vilken dag som helst)
Drivkraft: Jag vill påverka synen på psykisk sjukdom och suicid och vården av de människor som drabbas, genom att sprida kunskap i ord och skrift.
Fun fact: Jag är väldigt intresserad av matlagning. När jag var ung arbetade jag som pizzabagare och servitris och jag gör fortfarande goda pizzor!
Om föreningen Balans Stockholm
Balans Stockholm är en ideell förening för patienter och anhöriga som lever med bipolär sjukdom, depression eller utmattningssyndrom. Emilia i reportaget berättar att en stor hjälp i sin bearbetning av traumat var att träffa andra som också lever med bipolär sjukdom. Via Balans Stockholm träffade hon andra med liknande erfarenheter. Föreningen erbjuder mötesplatser i olika former för att skapa gemenskap och arbetar intressepolitiskt för bättre vård och samhällsstöd för sina medlemmar. Dessutom anordnar de olika aktiviteter och studiecirklar, till exempel självhjälps och -anhöriggrupper, skrivarkurs, promenader, kulturträffar, föreläsningar med mera. Mer information och hur man blir medlem på balansstockholm.se samt på Instagram och Facebook, @balansstockholm.
Om du blir sjuk…
Kontakta ditt försäkringsbolag genom deras larmcentral. De kan hjälpa dig att hålla kontakt med sjukhus och anhöriga samt arrangera sjuktransport hem till Sverige med mera. Ambassaden kan hjälpa dig kontakta försäkringsbolaget om du själv inte kan göra det.
Checklista – resa med psykisk ohälsa
- Se till att du har en försäkring som täcker hela din utlandsvistelse.
- Ta alltid med ett utskrivet recept från läkaren för den medicin du tar med dig (reser du med läkemedel som är narkotikaklassade är det viktigt att tänka på att särskilda intyg kan behövas).
- Ansök om Försäkringskassans EU-kort som ger dig rätt till akut sjuk- och tandvård.
- Undersök hur vården ser ut i det land du ska resa till.
- Om du tar medicin, se till att ta med tillräckligt för hela utlandsvistelsen samt kontrollera om särskilt intyg behövs.
- Fundera på vem du kan kontakta vid behov under utlandsvistelsen.
- Meddela anhöriga om dina resplaner.
- Kontrollera giltighetstiden för ditt pass och eventuellt visum.
- Planera din reseekonomi så att dina pengar räcker under hela utlandsvistelsen samt för hemresa.
Källa: Regeringen.se
Text: Erika Sjöstrand, Balans Stockholm
Foto (flygplatsen). Unsplash, (Ullakarin Nyberg): Karin Boo
