Anna Nyström berättar i denna krönika om sin bok Utanför diagnosmanualen – ett liv värt att leva.
Från att ha kämpat mot psykiatrin i 11 år och tappat i stort sett all min självkänsla och värde som individ, har jag klivit ur det destruktiva systemet. Jag mår så mycket bättre av att inte vara en del av det längre, då fokuset främst ligger på diagnoser och mediciner. Annat som får mig att må bättre är att umgås med djur och vara snäll och förstående mot mig själv.
I maj år 2023 gav jag ut min andra bok: ”Utanför diagnosmanualen – ett liv värt att leva”. Som jag skriver i förordet så bygger jag och andra, som också har erfarenhet av hur dåligt psykiatrin fungerar, tillsammans upp något som är så mycket mer givande än denna kalla verksamhet. Jag låter mig inte längre definieras av psykiatrin och har valt att gå en väg som är meningsfull för mig. Jag är så mycket mer än en (före detta) psykiatripatient. Av dessa anledningar fick diktsamlingen sin titel.
På egen hand har jag, efter distansutbildning till arkivarie, sökt och fått ett konsultjobb på deltid som fungerade bra och just nu håller jag på att ta körkort. Den tidigare rädsla och ångest jag känt inför olika situationer låter jag mig inte hindras av, särskilt när det gäller det som är viktigt för mig.
Experimenterar med olika textformer
Boken består av både dikter och andra, betraktande texter. Jag har vågat mig på att skriva en dikt på rim. Precis som att jag testar mig fram i livet och ser vad som funkar och vad jag mår bra av, experimenterar jag med att skriva i annan form än tidigare. Här är ett smakprov från boken:
Förut sökte jag tröst och hjälp på ett sätt som inte blev rätt
nu när jag har börjat lyssna på min kropp har jag dock hittat nytt hopp
mina behov kan bli hörda utan att jag behöver känna mig som en börda
ibland är det svårt att finnas utan att tvinga mig själv att minnas
men jag vet att jag kan gå om det inte känns bra
utan att dåligt samvete behöva ha
för min väg är till för mig och inte att behöva anpassa mig till dig
Behöver inte vara någon annan
Titeln på min förra diktsamling ”Kan jag få låna någon annans liv? Kampen mot psykiatrin” är alltså inte längre helt aktuell då jag värdesätter mitt eget liv och inte längre behöver slåss mot psykiatrin. Jag har inte behovet av att bli någon annan, även om det kan vara svårt att leva i det här samhället, särskilt när man inte alltid är som alla andra och behöver förklara sig på olika sätt. I denna bok beskriver jag hur jag tycker att psykiatrin fungerar som ett lotteri. Har du tur drar du vinstlotten och får vettig hjälp, medan många drar nitlotter och blir illa behandlade.
Samtidigt som jag gav ut den första boken skapade jag en Facebooksida med samma namn, som har femtusen följare idag. Där skriver jag om mina erfarenheter av psykiatrin och psykiskt lidande, men även om min nya väg som leder mig i den riktning som jag vill och mår bra av. Kontakten med sidans följare är fantastisk; jag får nya vänner och kloka insikter och kan inge hopp till andra i liknande situation. Det känns väldigt bra att låta mina sår läka på det här sättet och omvandlas till något konstruktivt och kreativt.
Psykiatrin bortförklarade mina dåliga upplevelser
Erfarenheter jag har är att psykiatrin inte ser individen bakom alla diagnosmanualer och symptom. Som jag beskriver i min första bok menar jag att deras diagnosticerande av mig blev ett sätt för dem att bortförklara exempelvis mina tidigare dåliga upplevelser i psykiatrin, istället för att lyssna och ta mig på allvar. Om jag blev arg kände jag att de förklarade bort även det med sin ”diagnosbibel”. Det förtroendefulla samtalet som är så viktigt upplevde jag sällan.
Jag önskar att jag hade blivit bemött med betydligt mer empati och medmänsklighet och att det hade fokuserats mer på mina styrkor. Istället tycker jag att tyngdpunkten låg på att stämpla mig med att jag är avvikande och sedan försöka göra mig mer ”normal”, enligt deras måttstock. Varför uppskattar inte vårt samhälle människors olikheter? Måste vi alla vara likadana, som exempelvis sociala och jobba heltid? Dessutom var det sällan någon som intresserade sig för mina tidigare upplevelser och hur dessa påverkade mig i mitt psykiska mående.
Det betyder väldigt mycket för mig att veta att andra som läser mina böcker kan relatera och tycker om dem! Processen att skapa en bok är rolig; att välja ut texter, skriva förord och bestämma hur omslaget ska se ut. Jag valde orange till omslaget på min senaste bok för att det är en livfull färg som jag uppskattar mer och mer. Tidigare var det bara svart som gällde för mig.
Om du är intresserad av mina böcker hittar du dem på Solentro.se
Text och foto: Anna Nyström
Bilden föreställer Anna med sin bok.
