– Min mamma fick inte det stöd och den hjälp hon hade behövt för att åldras med psykisk ohälsa, säger Anna Glistrups. Annas mamma avslutade sitt liv i 60-årsåldern.
Det är en av orsakerna till det brinnande intresse för psykisk ohälsa och åldrande som gjorde att Anna tillfrågades att vara delprojektledare för Visam – ett Allmänna arvsfondsprojekt som RSMH drivit under tre år. Visam har haft mottot” tillsammans för välbefinnande och värdighet för äldre med psykisk ohälsa”.
Anna Glistrup har varit medlem i RSMH sedan 20-årsåldern och hållit föreläsningar om bemötande bland annat.
Anna är beteendevetare och präst i grunden. Hon menar att samhället delar in oss i två grupper – antingen är man en person som ger eller så är man en person som tar emot.
– Man pratar gärna om gruppen med psykisk ohälsa som en belastning istället för att se människor med något att ge, påpekar Anna.
Visam har tagit fram en e-utbildning för vårdpersonal och ett studiecirkelmaterial för äldre med egen erfarenhet. Ett genomgående tema har varit vikten av att få vara hela sig – hela livet:
– Kring 50 har många äntligen lyckats hitta strategier för att hantera sin sjukdom. Innan dess har man känt pressen att vara som de andra, ha en karriär, barn och så vidare. Det släpper lite när man blir äldre. Vid 50 är man redo att börja leva. Och man måste ha rätten att bedöma själv om man lever ett bra liv, säger Anna Glistrup.
Stor del av livet kvar
Anna pratar vidare om vikten av att få skriva sin egen historia, att få berätta och äga sin egen sanning. Om att få träffa andra med liknande erfarenheter, möten som kan bli magiska. Om att vi blir äldre och äldre här i världen – vid 65 har man kanske en tredjedel av livet kvar.
Vi fortsätter att prata om problemet med att vissa rättigheter tas bort kring 65. Som rätten till ledsagare och sysselsättning, det kan bli svårare att få boendestöd etcetera. Risken är att åldrandet går väldigt fort när man förlorar viktiga insatser och sammanhang.
Ett problem projektet har haft är att det är svårt att komma i kontakt med de som har störst behov av stöd.
Anna Glistrup frågar sig också hur man ska kunna komma i kontakt med äldre med psykisk ohälsa som inte är födda i Sverige. Speciellt som undersökningar har visat att den här gruppen har det extra svårt.
– RSMH är väldigt svenskt och vi ha mest kontakt med personer som är integrerade, menar hon.
Psykiatri och somatik
30 personer har intervjuats om att åldras med psykisk ohälsa och något som återkommit i svaren är rädslan för att inte kunna delta i sina vanliga aktiviteter:
– Gruppen med psykisk ohälsa är ofta skröpligare än sina jämnåriga på grund av mediciner, rökning och matvanor. Och det är ett stort problem att man måste ta ett så stort ansvar själv för att få en somatisk undersökning.
När Anna Glistrup skulle föda barn omnämndes hon som kvinna med bipoläritet i förlossningsjournalen. När jag som skriver det här skulle röntga ett knä stod det: Schizofren kvinna söker för problem med knät i anteckningarna på 1177.
Har man en psykiatrisk diagnos tenderar vården att mena att alla, även somatiska, problem beror på denna diagnos.
Beatrice Ikonen heter projektledaren för Visam. Anna Glistrup har varit delprojektledare och ansvarig för studiecirkelmaterialet och boken som hör till där hon även gjort illustrationerna.
– Det är roligt att vara kreativ men det roligaste har varit att träffa de äldre. Det finns nog ingen människa som jag träffat som öppnat upp som inte gjort mig glatt överraskad. Varenda en kunde bli en film; så mycket historia, tankar och visdom.
Med rätt att påverka
Anna hade fria händer att skapa ett studiecirkelmaterial utifrån målgruppens önskemål. Idén var att slippa det ovanifrånperspektiv som ofta finns inom vården.
Från projektets sida hade man trott att boken skulle komma att handla mer om psykisk ohälsa än den kom att göra. Deltagarna ville nämligen ha ett material om psykisk hälsa istället. Referensgrupper har haft möjlighet att påverka innehållet och de har återkommande fått respons på sina synpunkter:
– En man i Lund undrade varför det ska se likadant ut för alla. Vården menade att han skulle städa eller stå i kafé men han menade att det hade varit bättre om han hade fått studera så att han hade kunnat komma igen och ge något, berättar Anna.
– Vi var tillbaka i Lund i höstas och berättade att vi tagit med hans tankar i studiecirkeln.
Boken och studiecirkeln har mötts av positiva reaktioner från målgruppen. Äldrekontakt har visat intresse för studiecirkeln och även Alzheimerförbundet och SKR verkar intresserade. Så på så sätt kan projekt Visam leva vidare. Hoppas vi.
Text och foto: Maria Fornstedt
