Många personer med psykossjukdom har sämre upplevd hälsa och livskvalitet än genomsnittet. De saknar dock sällan motivation eller vilja att förändra sina vanor för att bli mer hälsosamma. Det handlar snarare om en försiktighet. De har låg tilltro till sin egen förmåga, kanske på grund av tidigare negativa erfarenheter. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård spelar en viktig roll . De behöver stärka patienternas tro på sig själva – att de klarar av att genomföra förändringar i livet. Det visar en ny avhandling från Högskolan i Halmstad.
I avhandlingsarbetet har Sofie Lundström genom enkäter och intervjuer studerat hur personer med psykossjukdom upplever sin hälsa och sina levnadsvanor. Vilka erfarenheter har de av att förändra sin livsstil? Hon har också intervjuat sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vård: Hur de kan stödja personer med psykossjukdom så att de förändrar olika vanor och förbättrar sin hälsa.
Hinder på vägen mot förändringar
Sofie Lundströms studier visar att personer med psykossjukdom har sämre upplevd hälsa och livskvalitet än övriga delar av befolkningen. De är i större utsträckning överviktiga, mindre fysiskt aktiva och röker mer. Detta gör att de är särskilt utsatta för livsstilsrelaterade sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.
– Betydelsen av att förändra sina levnadsvanor för bättre hälsa och livskvalitet är något som de flesta är väl medvetna om. Men när förändringarna ska genomföras finns en del hinder på vägen. Förändringen beskrevs som en kamp med olika begränsningar. Det gäller både inifrån en själv och från omgivningen, säger Sofie Lundström, som har en bakgrund som sjuksköterska inom psykiatrin.
I studien uttryckte intervjupersonerna att de måste göra en förändring på egen hand. Men det var viktigt att göra det tillsammans med andra och med rätt och anpassat stöd. Längtan efter att må bra och leva ett liv i harmoni var en motivation till förändring.
– Det är viktigt att ta tillvara på personens tidigare erfarenheter av att förändra sina vanor när hälsofrämjande insatser ska planeras och genomföras. Framför allt bör insatserna utgå från personens egna resurser och förmågor och deras önskemål om, och motiv till, förändring för att förändringen ska bli hållbar, säger Sofie Lundström.
En sjuksköterska inom psykiatrisk vård har här en viktig uppgift genom att stärka patienternas tro på sig själva om att klara av att genomföra förändringar i livet. Sjuksköterskan behöver också ge stöd genom att synliggöra individens resurser, både inom sig själv och i omgivningen. Resurser som kan bidra till förändringen och främja hälsa. Sofie Lundströms intervjuer med sjuksköterskor inom psykiatrisk vård visar också att dessa ser det som sitt ansvar – och önskar få större möjlighet och frihet att jobba mer hälsofrämjande utifrån varje persons förutsättningar.
Större fokus på det hälsofrämjande arbetet
Sofie Lundström hoppas att hennes avhandling ska bidra till kunskap om behovet av större fokus på det hälsofrämjande arbetet inom psykiatrisk vård med utgångspunkt i varje persons unika livserfarenhet. Att i större utsträckning ta tillvara och stärka individens förmågor och resurser.
– För detta måste det till en gemensam syn och ett gemensamt förhållningssätt på alla nivåer. Det gäller såväl på samhälls- och organisationsnivå som på individnivå. Här ska patienten ses som en kapabel person med resurser, färdigheter och förmågor. Personernas fysiska såväl som psykiska hälsa och hela livssituationen behöver beaktas.
Porträttfoto: Magnus Karlsson
Översta fotot: iStock
