Läkarna gjorde ett hjärta av gallan.
Ett annorlunda väsen framväxt av desperata behov.
Hon är arg över hur ensam hon är.Längtan, viljan, bångstyriga tankar och om jag bara håller ut kommer det till mig.
Drag mig åter in bakom rötters tid.
Hon klarade att bära min tyngd till vattenytan.
Svart, giftig rök vällde ut genom din dörr. Och jag slog igen den.
Jag överlevde 9 års grundskolemobbning.
Satt revolvern mot hjärtat och tryckt av.
Det var mycket känslor och stor otrygghet som drabbade mig.
Jag har någonting i blodet.
Jag tror jag tänker så fel så ofta.
Man är arg på sig själv för att man inte visar de känslor man borde.
Jag är lugnet vid olyckor när allt går i slow motion.
Jag är föräldralös sedan snart fem år tillbaka.
Nej mitt hem är här.
Jag är föreningsmänniska.
Glöm det förflutna – nu är jag kär i dig.
Min puls skenar obehindrat.
Mitt hjärta är sönder.
Jag är allt i tidernas rum, allt som överlevde.
Jag reste mig ur askan, och sa att jag är jag.
Det är doften av pulverchoklad pulverkaffe.
Jag är glad att se och känna att jag kan göra skillnad.
Ge mig andningshjälp.
Där kan man sitta och inandas ren natur, och bara vara.
Mina tre bästa beslut var RSMH, god man och kontaktperson.
Med ett batterihjärta sitter jag nu här.Text: Kollektiv
RSMH Skåne har gett ut en antologi med dikter. Några av dem publiceras även i Vox Vigor.
Foto: RSMH Skåne




