En klippa i havet så naken och utsatt

Känslor som stelnat av omgivande vatten

fastlåst på havets botten.

Känslor som stelnat efter en hård kamp

förlamade tankar, händer och fötter.

Längta efter en stilla vind som omsluter den stela kroppen för en stund

mjuka upp

sätta varma känslor och tankar i rörelse.

Ett hopp om en varm hel kropp, ett liv i helhet.

Vinden kommer så stolt och lekfull

Virvlar runt, smeker mitt stenskelett.

Vinden drar vidare och lämna mig ensam kvar

det är kallt igen.

Ge mig en storm så att klippan bryts ner

frigör kylan.

Gör mig levande igen.

 

Text: Eva Molné

Foto: Monica Atterberg