En klippa i havet så naken och utsatt
Känslor som stelnat av omgivande vatten
fastlåst på havets botten.
Känslor som stelnat efter en hård kamp
förlamade tankar, händer och fötter.
Längta efter en stilla vind som omsluter den stela kroppen för en stund
mjuka upp
sätta varma känslor och tankar i rörelse.
Ett hopp om en varm hel kropp, ett liv i helhet.
Vinden kommer så stolt och lekfull
Virvlar runt, smeker mitt stenskelett.
Vinden drar vidare och lämna mig ensam kvar
det är kallt igen.
Ge mig en storm så att klippan bryts ner
frigör kylan.
Gör mig levande igen.
Text: Eva Molné
Foto: Monica Atterberg
