En gång när vi hade bokbord med RSMH Skåne härom året kom en journalist och fram till oss och ställde frågor om vad man skulle hålla utkik efter för att upptäcka vem som hade psykisk ohälsa.
Vi sa det vanliga: att det viktigaste är att bry sig, och att man aldrig ska vara rädd att fråga, men utan att ha pratat igenom våra svar innan var vi alla överens om att det säkraste tecknet på att någon har det svårt är att de inte orkar sköta sin hygien.
Det är inte skamligt eller konstigt, det är inte moraliska tillkortakommanden som ligger bakom att någon slutar tvätta sig. Om man är sjuk är det ett stort och komplicerat projekt, och man har inte planeringsförmågan och beslutskraften som krävs för att lösa alla tandborstningar, armhåletvättningar och hårborstningar som krävs under en dag. Oftast går man också upp eller ner i vikt för det går inte att laga mat eller hålla reda på om och vad man ätit. Livet blir för krävande att reda ut, man missar folks födelsedagar och glömmer räkningar. Vissa dagar orkar man kanske lite mer, men för många innebär ett skov att man går omkring med flottigt hår, att kläderna slutar passa, man får betalningsanmärkningar och förlorar vänner.
Sista utposten innan avgrunden
Om man inte kan inte komma ihåg att betala räkningarna, varför skulle man då kunna passa läkartider? Så försäkringskassan får inte sitt läkarintyg, och när de väl får det är det säkert ändå något ytterligare man missat. Det blir för komplicerat att lösa.
Detta är situationen för våra medlemmar när de behöver hjälp från socialen för att inte hamna på gatan. Men i sommar ska det komma ett aktivitetskrav för socialbidrag. Soc som ska vara den sista utposten innan avgrunden, där du ska fångas upp när allt annat fallerar.
Hur ska det funka nu?
Ska människor som inte kan sköta sin hygien klara av att dyka upp i tid på någon anvisad aktivitet och fylla i och skicka in aktivitetsrapporter?
Bidragspolis hjälper inte
Kanske är tanken här från politikerna att de som är sjuka får nöja sig med försäkringskassan som enda trygghetssystem, men samtidigt som aktivitetskravet föreslår regeringen att försäkringskassan ska bli en bidragspolis, de ska ägna sig åt att förhöra människor och göra husrannsakan. Det är mycket tveksamt om våra medlemmar som redan upplever monstruös byråkrati och godtycklighet i försäkringskassans klor, och redan tvekar att vända sig dit, kommer att våga ansöka om sjukersättning. Att fylla i blanketterna är redan svårt nog, och om myndigheten hotar med bidragspolis ovanpå återbetalningskrav och förlorade ersättningar ifall man gör misstag, hur ska man våga chansa på att bli rättvist behandlad?
Socialtjänsten och försäkringskassan är skyddssystem som är till för oss när vi mår för dåligt för att klara normala krav, men nuvarande regering höjer kraven så att de exkluderar just dem de är till för. Samtidigt hör vi alla partier prata om hur de vill göra livet bättre för alla som ”arbetar och sköter sig”, som om Sverige var ett tukthus. Som om bara de som klarar att “arbeta och sköta sig” förtjänar grundläggande värdighet och medmänsklighet.
Stefan Wallerek
Ordförande RSMH Skåne och RSMh Mittpunkten
Ros-Marie Vilhelmsson
Ledamot RSMH Skåne
Anna-Maria Olsson
Samordnare RSMH Skåne
