Vad skulle hända om man lade in alla alkoholister, psykiskt sjuka och hemlösa i ett och samma hus på landet? Frågan grundar sig på en mening jag hörde här om dagen. Personen menade att då skulle
det bli trevligare där hen bor. Jag, som reporter för Vox Vigor tände till på alla fyra!
Genom åren har människor med psykisk ohälsa fått kallas för imbecilla personer och varit inlåsta på långtidsboende till att idag få leva som alla andra människor. I 1177.se står det att ”…alla människor kan må psykiskt dåligt och det kan variera under livets gång. Det kan vara bra, så där och dålig…”citat 1177.se. Är det bra att ta hjälp för att bli bättre, om vi nu kan bli det.
Socialstyrelsen ska hjälpa psykiskt sjuka att få en ordinarie lägenhet. (Ur Det
är mitt hem, Socialstyrelsen, Vägledande om boendestöd för personer med psykiskt funktionshinder). På sidan 54 i boken säger de “…. att personen kan få ett eget boende…”
“Vi går ju i gång, som nyhetsmänniskor, som journalister. Som professionella
rapportörer. Vi går i gång när det händer något fruktansvärt, för det är då vi vet att vi liksom måste vara som bäst.” Citat Erik Blix, känd radioreporter på P4, från 29 augusti, 2025”. Hur skulle det vara möjligt? “Plocka bort” alla jobbiga människor i min bostadsrättsförening? Nej tack! Alla har lika rätt att bo var de vill.
Den bästa medicinen
Det gör att jag räknar med att psykiskt sjuka även kan bo bland alla andra människor. Varför då bara kasta ut dem på landet? Alla människor har rätt att bo där de kan och där de själva vill. Det är många som ingår i ordet, eller benämningen Psykisk Ohälsa. Det var faktiskt en riktig käftsmäll för denna skribent.
Jag sitter ofta med ett gäng i centrum där, Bengt Nilsson; som är en vän till mig säger att: ”Den bästa medicinen för psykisk ohälsa är att komma ner och träffa sina vänner”. Säger han och menar gänget på cafeterian. Det måste ju betyda något. Hur viktigt det är att träffa människor har jag märkt nu, från att arbeta 100%, till att bli sjukskriven 100%. Det går inte att sitta hemma dagarna i ända, utan någon kontakt med andra. Då blir (åtminstone jag) till slut tokig. Därför vill jag hålla med Bengt; “om att det är viktigt att komma ner och träffa gänget.”
Viktigt träffa andra
Därför tycker jag det är viktigt att vi med psykisk ohälsa också får rätt att leva bland andra och inte sorteras bort. Det är viktigt att ha människor omkring sig tycker jag. Vi behöver också få kontakt, inte minst med likasinnade. Att bara få säga “Hej”. ”Hur mår du?” till sina grannar. “Vad har du gjort sen sist?” Det betyder mycket, bara vi har tid att själva lyssna.
Psykiatrireformen 1995
Under mina samtal med gänget i centrum träffar jag också Bo Backmann, som kan väldigt mycket om Psykiatrireformen, som kom 1995. Bo berättar hur grunden till boendet ser ut idag. Det skulle bero helt på Psykiatrireformen säger han. Det får mig att forska lite mer i den, och varför det har blivit som det blivit. Det handlar mycket om att dåvarande regeringen bestämde hur människor med Psykisk Ohälsa flyttade ut i vanliga bostäder. Jag måste ge Bo Backmann ett stort tack, som fick mig börja forska mer om Psykiatrireformen 1995, som grundar sig på hur boendet ser ut idag.
Alla var inte färdigbehandlade
Dels för att få en friare och egen vilja. Dels för att de psykiskt sjuka skulle få hjälp från Socialstyrelsen och öppenvården. Tidigare, i början av 1900-talet hölls människor med psykisk ohälsa inspärrade. Och ju mer Mentalsjukhusen och Hospitalen stängdes började man behandla dem på Öppenvård. Numera har ordet mentalsjukdom ersatts till Psykisk Ohälsa. Och målet är att göra dem så ”normala” som möjligt. Så de med psykisk ohälsa skulle komma ut i svenska samhället. Det var därför Psykiatrireformen infördes. För ”omöjliga” patienter gick ju fortfarande inte att flytta ut i egna lägenheter. Det gjorde att kommunen inte fick tillräckligt med pengar att hjälpa dem ut i samhället. Om alla människor gick det helt enkelt inte att säga att de var färdigbehandlade för att komma ut i samhället. Louise Larssons arbete om psykiatrireformen 1994
Psykiatrireformen skulle göra det hela billigare för staten, om inte den sociala vårdvärden kräver tillsyn dygnet runt. De konsekvenserna var både positiva och negativa bilder. För det mesta negativt. Och fortfarande finns det människor som råkar illa ut inom psykiatrin. Läs mer om Psykiatrireformen hos Riksförbundet Balans.
Brister i den svenska psykiatrireformen.
Det syns även så här 30 år efteråt. Även om ansvaret flyttades till regionen och kommunen, över de handikappade med syfte till psykisk ohälsa. Då finns det fortfarande brister i den svenska psykiatrireformen. Är det fortfarande motstridigheter, vilket även påverkade ansvarsfrågan? Därför visade det sig inte alltid vara till det bättre. Jag saknar bättre samverkan mellan socialtjänsten och den psykiska öppenvården.
Text: Magnus Almendal
