Hur kan en enkel kock i ett buddistiskt kloster på medeltiden inspirera oss att leva mer närvarande idag? I Zenkockens handbok formulerar den japanske zenmästaren Eihei Dogen en djupgående livsfilosofi där varje handling, hur liten den än är, blir en väg till insikt och ödmjukhet. Nu finns texten tillgänglig på svenska i Lars Vargös översättning, med efterord av Sten Barnekow. Utgiven på Bakhålls förlag 2024
År 1237 skrev den japanske zenmästaren Dogen Zenkockens handbok (Tenzo Kyōkun). Texten , som är på dryga 13 sidor är riktad till klostrets kock, men dess budskap sträcker sig långt bortom kökets väggar. I svensk översättning av Lars Vargö, med ett efterord av Sten Barnekow, blir det tydligt hur relevant denna medeltida text fortfarande är för samtida läsare. Trots att texten är kort finns mycket att tolka in i dess budskap och Sten Barnekow gör så i sitt efterord på över 200 sidor.
I Dogens instruktioner framträder en djup respekt för varje moment i arbetet. Kocken uppmanas att behandla riset som sina egna ögon, kärlet som sitt huvud och vattnet som livet självt. Genom detta förhållningssätt blir matlagningen en övning i närvaro, tålamod och ödmjukhet.
Zen buddism enligt sotoskolan vilar på tre grundpelare: undervisning, utövande och upplysning. Dessa tre är oupplösligt förenade och uttrycks i praktiken genom shikantaza, att ”bara sitta”. I denna form av zazen finns inga tekniker, inga andningsövningar, inga mantran eller koaner. Utövaren sitter stilla, låter tankarna komma och gå utan att hålla fast vid dem eller driva bort dem.
Den som utövar zazen konfronteras ofta med rastlöshet och obehag i början. Att sitta vänd mot en vägg i 40–50 minuter utan distraktioner kan upplevas som en utmaning. Men genom att stanna kvar i denna stillhet uppstår gradvis en känsla av närvaro och klarhet. Det handlar inte om att nå ett särskilt mål eller uppnå en speciell insikt, utan om att möta verkligheten sådan den är.
I sitt efterord beskriver Sten Barnekow hur zazen kan leda till en känsla av helhet, styrka och livfullhet. Det finns ingen strävan efter framgång eller rädsla för misslyckande. Det som sker är det som sker, och detta är i sig tillräckligt.
Ur ett psykologiskt perspektiv kan man se paralleller mellan zazen och modern psykoterapi, särskilt tredje vågens KBT och mindfulness. Båda betonar vikten av acceptans och att vara närvarande i nuet. Dock går zazen ännu längre, då det inte syftar till förbättring eller symtomlindring utan snarare till en djupgående försoning med det egna livet.
Dogens centrala budskap är att arbeta med de förutsättningar som ges, utan klagan. Kocken uppmuntras att ta emot de ingredienser som finns tillgängliga och använda dem på bästa sätt. Detta kan tolkas som en metafor för livet i stort: att vi behöver förhålla oss till våra omständigheter med ödmjukhet och ansvar, snarare än att försöka kontrollera eller förändra allt vi möter.
Zenkockens handbok är en kort men innehållsrik text som bär på en tidlös visdom. Den påminner oss om att mening inte ges utifrån utan skapas i våra egna handlingar, i vårt sätt att leva och i vårt sätt att möta både oss själva och andra.
Det är en bok att återvända till, inte för att finna definitiva svar, utan för att bli påmind om frågornas värde. Genom att läsa denna text av Dogen kan vi reflektera över hur vi själva hanterar livets ingredienser och hur vi kan sträva efter en större närvaro i det vi gör.
