Jag är RSMHs chaufför
Gubben som förväntas ställa upp i ur och skur.
Gubben som alltid ska ha bussen körklar.
Gubben som ska vara nykter, lukta gott och vara nyrakad. Hela rena kläder.
Gubben som ständigt hjälper till som: Väskbärare, paketchaufför, flyttgubbe, köra till affären och handla: cigg, snus, tidning, laktosfri mjölk och allt annat vi “glömt” när vi har åkt på läger eller utflykt.
Gubben som alltid startar först och kommer hem sist.
Gubben som fixar allt på bussen från att beställa service, till att fixa så att den startar när den stått still en månad så att startbatteriet dött.
Gubben som förväntas trolla med knäna.
Gubben som alltid får städa bussen efteråt.
Gubben som är RSMHs chaufför.
Text: Stefan Wallerek
Om texten:
Stefan Wallerek som skrivit är en av våra eldsjälar. Han såg till att ensamma fick sällskap under coronapandemin, han skjutsade till allsång, hämtade mat bröd som annars skulle slängas till folk som inte har pengar till mat. Jag känner honom väl, men jag har aldrig sett honom så tydligt som när jag läste denna dikten. Jag tänkte på alla gånger vi åkt genom det skånska landskapet, för att hämta en medlem som skrivits ut från psyket i strumplästen, eller för att stå bokbord, eller träffa andra eldsjälar.
Stefan har verkligen varit ”RSMHs chaufför”, men det är han inte längre. Inte sedan Kronofogden fått rätt att beslagta fordon som körs av personer med skulder. Eftersom Stefan har en skuld riskerar vi att förlora föreningens buss om han kör den.
Så lätt utplånar staten en persons syfte, och en föreningsgemenskap. Vi som organiserar personer i socioekonomisk utsatthet ser varandras föreningar brytas ner med ständigt ökande kontroll, indragna bidrag och växande hinder för våra medlemmar att vara aktiva i någon typ samhällsgemenskap.
”RSMHs chaufför” är ett exempel av tusen.
Det som nu utplånas är just det som håller oss samman, demokratins fundament, det som skulle räddat oss i en kris. Det är dags för majoritetssamhället att agera. Stötta föreningslivet, förstå att demokrati är något vi gör tillsammans och då måste alla människor få vara med.
Anna-Maria Olsson






1 kommentar
Åke
Horribelt