Vox Vigor har träffat Emilia, 38 år, som har bipolär sjukdom typ 1.Under en semesterresa hamnade hon i en psykos, på sjukhus och flög så småningom hem via svenska ambassaden. Vad är det egentligen som händer i en psykos, vilka faktorer är utlösande och hur kan man undvika att hamna där? Ullakarin Nyberg, överläkare vid Norra Stockholms Psykiatri, suicidforskare vid Karolinska Institutet och författare kommenterar, ger tips och råd. Det här är Emilias egen berättelse (del 1 av 2).
Av: Erika Sjöstrand/ Balans Stockholm
”På ett kalt inrett kontor på Antalyas flygplats i Turkiet, sitter jag på golvet och tittar ut genom fönstret. Min blick har fastnat på en död fluga som ligger på rygg mellan tvåglasfönstret. I det ögonblicket kan jag relatera mer till flugan än något annat.
Den symboliserar hur jag känt mig under hela min existens. Fast, obetydlig och utan möjlighet att fly.
Mitt i en psykos känns allt så verkligt, betydelsefullt och plötsligt blir allt glasklart. Utanför fönstret finns en fotbollsplan med fyra burar i varsitt hörn, i mitten tränar en polis en schäfer.
Länken mellan mig och hundtränaren
I rummet där jag befinner mig, finns flygplatspersonal som pratar i telefon medan de tittar på mig. I min värld är han länken mellan mig och hundtränaren. Jag är helt övertygad om att det jag säger är värdefullt och förmedlas vidare till honom.
– Det är viktigt att det inte bara är träning, utan att hundarna belönas med lek när de gör rätt!
Plötsligt händer något på rastgården. Tränaren tar fram en boll och börjar leka med hunden. Alla andra hundar börjar hoppa, skälla och vill också vara med och leka. Detta endast för att jag, Emilia från Sverige, instruerade honom att göra så. Helt logiskt just då, men hände det?”
Emilia vet fortfarande inte vad som var verkligt och hennes egen teori/förklaring är att upplevelserna är en ”spegling” av en förvrängd verklighetsuppfattning.
“Jag anser att alla människor regelbundet borde ställa frågor till sig själva som handlar om egen motståndskraft och sårbarhet”
Ullakarin Nyberg, psykiater
Kan du förklara vad som händer när man har en psykos?
Vilka faktorer/triggers kan utlösa en psykos? Hur kan man undvika att hamna i en psykos? Är det bara bipolära i ett maniskt skov som kan få psykoser, eller gäller det alla med psykisk ohälsa?
Ullakarin Nyberg (bilden ovan):
Att drabbas av en psykos innebär att man förlorar verklighetsuppfattningen så att den verklighet som alla andra lever i ersätts av den jag just nu upplever. Den som är psykotisk delar alltså inte verklighet med andra människor och det kan vara mycket förvirrande och smärtsamt. Orsaken till att vissa människor blir psykotiska varierar.
Det finns en genetisk sårbarhet och vissa psykossjukdomar är ärftliga, exempelvis schizofreni, affektiv sjukdom som bipolaritet och beroende. Om den psykiska sjukdom som orsakar psykosen har med stämningsläge att göra, som det tillstånd Emilia beskriver, påverkas psykosens uttryck av det.
Den som är manisk kan till exempel få symptom som handlar om att hen har övernaturliga krafter eller förmåga att påverka allt som händer. Den som är deprimerad kan uppleva att kroppen är på väg att bli förstörd eller att hen är en börda för alla andra. Droger, alkohol och vissa läkemedel kan också utlösa psykos och symptomen försvinner oftast när substansens effekt upphör. Man kan till och med bli psykotisk av traumatiska händelser. Då kan man se psykosen SOM ett skydd mot en outhärdlig verklighet.
Många psykiska sjukdomar kommer i skov och den som är sjuk kan med tiden lära sig att uppfatta signaler på att ett nytt skov är på väg. Den som lär känna sin sjukdom på det sättet har större förutsättningar att söka professionell hjälp i tid så att psykosen inte hinner bryta ut med full kraft. Förebyggande medicinering minskar risken för nya skov och regelbundna vardagsrutiner och sunda vanor kan också bidra.
Var uppmärksam på dig själv
Människor med psykisk sjukdom har ofta bättre kunskap om sig själva och den egna sårbarheten än många andra. Den som är sjuk måste vara uppmärksam på sig själv och ta hänsyn till hur det känns för att undvika överansträngning som riskerar att utlösa ett skov av sjukdomen. Däremot är det viktigt att komma ihåg att också den som sköter sig exemplariskt kan bli sjuk. Det finns inga garantier när det gäller sjukdom och man ska inte klandra sig själv när man drabbas utan försöka lära sig av det som hänt. Det är förstås svårt, särskilt när man skäms över saker man gjort under psykosens inverkan, och de känslorna bör man få hjälp med inom vården.
Jag anser att alla människor regelbundet borde ställa frågor till sig själva som handlar om egen motståndskraft och sårbarhet så att man kan anpassa sina aktiviteter efter hur man mår just nu: Vad kan jag göra för att må så bra som det går i den här situationen och vad triggar dåligt mående hos mig? Om vi tog hänsyn till det skulle vi minska risken för sjukdomar som triggas av stress och överansträngning.
”Mardrömmen är över”
I högtalaren ropar personal att Anna ska komma till informationsdisken, om och om igen. Eftersom jag i hela mitt liv hetat Emilia kopplar jag inte när de ropar Anna, som är mitt första namn. Jag sitter således kvar på det kalla cementgolvet.
En kvinna kommer in i rummet och sätter sig på huk och berättar på engelska att hon ordnat en biljett som går direkt till Östersund. Hon eskorterar mig till gaten, upp för en lång rulltrappa och genom en tunnel där tre flygvärdinnor möter mig, med ett bekymrat ansiktsuttryck.
Jag är smutsig, har inga skor, mitt hår är avklippt och är ca 5 centimeter långt. De visar mig till min plats och när jag sätter mig kommer tårarna. Jag tänker att äntligen är mardrömmen över och jag får komma hem till Freja (min hund). I högerhanden kramar jag hårt ett saltkar, en souvenir i form av en hund, röd i färgen… Det var det som fick mig att fortsätta kämpa, en påminnelse om Stella.
Vilken utbildning har myndighetspersoner?
Vilken utbildning har myndighetspersoner, polis, sjukvårdare etcetera att bemöta människor med psykisk ohälsa som exempelvis befinner sig i en psykos?
Finns det en brist på förståelse, kunskap och i så fall hur kan man öka den?
Ullakarin:
I mitt jobb märker jag tydligt att intresset för såväl de psykiska sjukdomarna som suicid har ökat under senare år. Chefer och andra inom verksamheter, både inom och utanför vården, inser att det handlar om folksjukdomar och att det innebär en stor fördel att så många som möjligt har en grundläggande kunskap om psykisk sjukdom och ohälsa.
Alla är berörda och alla kan göra skillnad genom att möta människor som mår psykiskt dåligt med intresse, lugn, vänlighet och engagemang. Det finns fortfarande brist på kunskap och förståelse som leder till rädsla och undvikande, men stigmatiseringen är mindre än tidigare och allt fler inser att sjukdom är en konsekvens av både biologi och omgivningsfaktorer, vare sig det handlar om psykisk eller fysisk sjukdom.
Jag önskar att alla utbildningar i yrken där man möter människor skulle innehålla en psykiatrisk del. Där är vi inte än, men kanske kommer vi dit så småningom. Fram till dess är det oerhört viktigt att det offentliga samtalet om de här frågorna fortsätter och att människor som drabbats berättar sina historier. Det behövs förebilder och andras berättelser kan inspirera oss alla till större öppenhet.
Turisterna ser besvärat på mig
Jag ser mig omkring och är omgiven av en massa svenska turister, det känns tryggt. Men de tittar inte på mig som folk brukar göra. De tittar besvärat på mig med något jag inte sett tidigare i blicken… avsky, förskräckelse och rädsla. Plötsligt reser sig min medpassagerare upp och säger att han inte vill sitta bredvid mig. Jag blir alldeles kall, förnärmad och fruktansvärt sårad. Som i slowmotion reser jag mig upp och går mot planets utgång och säger till flygvärdinnan att jag vill gå av planet”.
Jag kände mig sviken av mitt eget folk och jag ville inte åka med eftersom min blotta uppsyn orsakar obehag hos övriga passagerare. Piloten kommer ur cockpit och frågar om det verkligen är vad jag vill? Det enda jag ville var att åka hem till trygga Sverige men min stolthet hade fått sig en rejäl törn så jag svarade.
– ja, åk ni!
Kan man se om någon befinner sig i en psykos? Beteende, blick?
Hur ska man hantera en psykotisk människa som närstående eller medmänniska?
Ullakarin:
Dåligt psykiskt mående syns inte alltid på utsidan och vi är duktiga på att hålla masken i vår kultur. Den som är psykotisk brukar däremot uppträda på ett sätt som personer i omgivningen uppfattar som onormalt. Det kan handla om att avvika från normen genom att prata obegripligt eller med hög röst eller klä sig på ett visst sätt. Det märks också när en person befinner sig i sin egen värld och saknar förmåga att kommunicera med andra människor på ett adekvat sätt.
Det är viktigt att man försöker vara så lugn och tydlig som möjligt när man möter någon som verkar vara psykotisk eller förvirrad. Man kan tänka att den personen har förlorat fotfästet och befinner sig i kaos och då underlättar det att andra är så tydliga som möjligt. Man ska försöka säga en sak i taget med lättbegripliga ord och lugn röst och vara neutral i sitt kroppsspråk. Det kan vara bra att hålla ett visst avstånd i början, eftersom närhet kan trigga rädsla hos den som är sjuk även om det inte behöver vara så.
Jag brukar tänka att jag ska tända min inre värmelampa så att den som har det svårt förstår att jag vill väl. Det kan underlätta att fundera lite över vad man själv skulle vilja möta i samma situation. Jag kallar det empatisk gymnastik och använder mig ofta av den när jag känner mig osäker.
SLUT PÅ DEL 1. Läs del 2 här ->..
Ullakarin Nyberg
Yrke: Psykiater, suicidforskare och författare
Ålder: 63 år
Bor: Lägenhet i Nacka
Familj: Man, tre söner, en bonusdotter och ett barnbarn (vi får förhoppningsvis skriva två när du publicerar, jag väntar mitt andra vilken dag som helst)
Drivkraft: Påverka synen på psykisk sjukdom och suicid och vården av de människor som drabbas genom att sprida kunskap i ord och skrift.
Fun fact: Jag är väldigt intresserad av matlagning. När jag var ung arbetade jag som pizzabagare och servitris och jag gör fortfarande goda pizzor!
Om föreningen Balans Stockholm
Balans Stockholm är en ideell förening för patienter och anhöriga som lever med bipolär sjukdom, depression eller utmattningssyndrom. Emilia i reportaget berättar att en stor hjälp i sin bearbetning av traumat var att träffa andra som också lever med bipolär sjukdom. Via Balans Stockholm träffade hon andra med liknande erfarenheter. Föreningen erbjuder mötesplatser i olika former för att skapa gemenskap och arbetar intressepolitiskt för bättre vård och samhällsstöd för sina medlemmar. Dessutom anordnar de olika aktiviteter och studiecirklar, till exempel självhjälps och -anhöriggrupper, skrivarkurs, promenader, kulturträffar, föreläsningar med mera. Mer information och hur man blir medlem på balansstockholm.se samt på Instagram och Facebook, @balansstockholm.
Om du blir sjuk…
Kontakta ditt försäkringsbolag genom deras larmcentral. De kan hjälpa dig att hålla kontakt med sjukhus och anhöriga samt arrangera sjuktransport hem till Sverige med mera. Ambassaden kan hjälpa dig kontakta försäkringsbolaget om du själv inte kan göra det.
Checklista – resa med psykisk ohälsa
- Se till att du har en försäkring som täcker hela din utlandsvistelse.
- Ta alltid med ett utskrivet recept från läkaren för den medicin du tar med dig (reser du med läkemedel som är narkotikaklassade är det viktigt att tänka på att särskilda intyg kan behövas).
- Ansök om Försäkringskassans EU-kort som ger dig rätt till akut sjuk- och tandvård.
- Undersök hur vården ser ut i det land du ska resa till.
- Om du tar medicin, se till att ta med tillräckligt för hela utlandsvistelsen samt kontrollera om särskilt intyg behövs.
- Fundera på vem du kan kontakta vid behov under utlandsvistelsen.
- Meddela anhöriga om dina resplaner.
- Kontrollera giltighetstiden för ditt pass och eventuellt visum.
- Planera din reseekonomi så att dina pengar räcker under hela utlandsvistelsen samt för hemresa.
Källa: Regeringen.se
Text: Erika Sjöstrand, Balans Stockholm
Foto (flugan): Unsplash, (Ullakarin Nyberg): Karin Boo
