Märta Nasvell-dagen 2019 lockade hela 400 personer till Psykiatrins hus i Uppsala. Vox Vigors medarbetare Ylva Larsson och Petra Rohrer från Uppsala berättade om sina starka upplevelser av ångest och kampen för att få kontroll på tillvaron.

Ylva Larsson, attitydambassadör för Hjärnkoll och med flera diagnoser att kämpa med, berättar så här om sin ångest:

– Jag var liten när jag fick min första panikångestattack. Jag skämdes och vågade inte berätta för någon. Jag var konstant orolig.

Ylva tillägger att överraskningar smärtade. Ångest förstärker rädsla och obehag. Ångesten är egentligen kroppens försvarsmekanism för fara men ibland sätts funktionen ur spel och ångesten blir övermäktig, som för Ylva. Hon började skada sig själv.

– Jag var åtta år och ville dö. Jag var rädd för mig själv.

Måleri lindrar ångesten

Ylva fick ut sin ångest genom att måla. En talang som hon utvecklade till en hög grad av skicklighet. Flera av hennes tavlor har ställts ut på Psykiatrins hus.

– Att sitta här och prata är ära och ganska skrämmande. Jag vill jobba preventivt med barn så att de slipper ha ångest. Jag vill inte att något barn ska vara rädd för sig själv, avslutade Ylva sin presentation.

Trauman byggde upp

För Petra Rohrer, ordförande i Ångestsyndromsällskapet, ÅSS, visade sig ångesten först i vuxen ålder. Då i form av panikångest.

– Jag drabbades av trauman i barndomen, som ledde till panikångest. Jag fick ångest första gången när jag var 27 år och satt på tunnelbanan. Ångest är fysiskt, att sitta på ett tunnelbanetåg bland stressade stockholmare var inte kul.

Petra tillägger att det var helt ologiskt att ångesten bröt ut då det inte fanns någon fara. Panikångesten ledde fram till rädsla och skräck.

– Ångest är inte kul att leva med. Jag blev som ett litet barn. Jag kunde inte gå ut själv.

Petras dåvarande sambo ställde upp och följde med Petra till hennes jobb och hämtade henne sedan. Petra klarade inte av att åka kollektivt själv. Hon blev väldigt beroende av andra människor för att kunna klara av sin vardag. Vägen ut ur beroendet blev ilskan hon kände över situationen.

Liam har hjälpt Petra

– Underskatta inte ilska! Jag blev förbaskad och bestämde mig för att göra något åt min situation.

Receptet blev Kognitiv beteendeterapi, KBT, och läkemedel. Petra vill också lyfta fram sin katt Liam som hjälpte henne mycket.

– Jag kallar det för pälsterapi. Varje gång jag fick en panikångestattack och låg på sängen och magandade började katten spinna. Då släppte ångesten.

Mer självständig nu

Petra jobbar även med avslappningsövningar och Mindfulness för att minska oron. Att duscha varmt och länge fungerar också för henne.

– Jag kallar det för ångestduschen.

Petra mår bra idag. Panikångestattackerna har minskat. Hon kan åka och handla på egen hand.

Petra gick med i en självhjälpsgrupp genom ÅSS, som gett henne mycket kraft och energi. Därför har hon även tagit på sig rollen som ordförande för att kunna ge tillbaka lite till föreningen.

– Det känns bra att hjälpa andra människor. Mitt viktigaste budskap är att inge hopp hos andra.

Ylva Larsson lägger till att vi kan hjälpa varandra mer om någon skulle få ångestattack, till exempel på ett tåg eller i en affär.

– Jag skulle nog säga till någon att jag klarar inte det här och be någon hålla mig under armen så att jag kan komma ut.

Enligt forskningen drabbas 30 procent av befolkningen någon gång under livet av överdriven rädsla, det vill säga ångest. Forskarna Andreas Frick, psykolog, och Malin Gingnell, ST-läkare, berättade mer om detta under fortsättningen av Märta Nasvell-dagen 2019.

Märta Nasvell var en sjuksköterska som arbetade för att människor med psykiska sjukdomar skulle ha samma rätt till vård och stöd som andra sjuka.

Text: Thomas Gustafssson

Foto: Tua Lilja