Teaterrecension: Körsbärsträdgården på Dramaten i Stockholm
av Anton Tjechov
Övers. Lars Kleberg
Regi: Michael Thalheimer
Scenografi: Henrik Ahr
Kostym: Michaela Barth
Ljus: Michael Gööck
I rollerna: Erik Ehn, Manuela Gotskozik Bjelke, Electra Hallman, Rebecka Hemse, Rasmus Luthander, Per Mattsson, Tina Pour-Davoy, Torkel Petersson, Andreas Rothlin Svensson, Nemanja Stojanović, Christoffer Svensson, Kristina Törnqvist
Scen: Dramaten, Stora scenen
Speltid: 1 tim 55 min
Körsbärsträdgården är en av Anton Tjechovs mest kända och älskade pjäser, som skildrar en familjs förfall och en samhällsförändring i det ryska imperiets sista skälvande år. På Dramaten har den nu fått en ny uppsättning i regi av Michael Thalheimer, en av Tysklands främsta teaterregissörer, som tidigare har gästregisserat tre gånger på samma scen.
Thalheimer är känd för sin minimalistiska och kyliga stil, där han klär av klassikerna deras tidsfärg och reducerar dem till långfilmsformat för att skapa koncentration kring pjäsens essens. Han har också en förmåga att förmedla mänsklighetens undergång genom starka visuella bilder och musikalitet. I Körsbärsträdgården har han skapat en scenbild som liknar en gruvlig bilolycka i slow motion, där trädgårdens fördärv symboliserar familjens och samhällets kris.
Karaktärerna är labila i en tid av omvälvning
Pjäsens karaktärer framstår som enskilda karikatyrer, som visar hur labila de är i en tid av omvälvning. Rebecka Hemse spelar Ranevskaja, den stolta och självdestruktiva godsägarinnan, som vägrar att se verkligheten i vitögat och sälja sin älskade trädgård till den uppåtsträvande Lopachin, spelad av Andreas Rothlin Svensson. Per Mattsson gör en gripande gestaltning av den drömmande och misslyckade brodern Gajev, medan Nadja Weiss är lysande som den rebelliska dottern Anja. Övriga skådespelare gör också starka insatser i sina roller, som alla bär på sina egna illusioner och längtan.
Thalheimer tolkar Körsbärsträdgården som en djup tragedi snarare än en komedi, vilket står i kontrast till hur Konstantin Stanislavskij satte upp den på Moskvas konstnärliga teater 1904, med Tjechovs godkännande. Stanislavskij betonade det psykologiska djupet och realismen i pjäsen, medan Thalheimer fokuserar på det absurda och groteska i situationen. Båda tolkningarna har sina förtjänster och utmaningar, men Thalheimer lyckas med att ge pjäsen en ny aktualitet och relevans för vår egen tid.
Föreställningen berör och provocerar
Körsbärsträdgården är en föreställning som berör och provocerar, som får oss att reflektera över vår egen relation till historien, naturen och framtiden. Den är också ett exempel på hur Tjechovs dramatik kan förnyas och förvandlas genom olika regissörers visioner. Liknande föreställningar som kan intressera publiken är Thalheimers tidigare uppsättningar på Dramaten: Kasimir och Karoline (2008), Woyzeck (2013) och Peer Gynt (2018), samt andra moderna tolkningar av Tjechovs verk, som Thomas Ostermeiers Onkel Vanja (2011) på Schaubühne am Lehniner Platz i Berlin.
Text: Jonas Sherlock Lindman
Foto: AORTA
