Hälsa, Samhälle

”Stoppar man inte inflödet händer ingenting”- projekt mot samlarsyndrom

Foto: Maria Fornstedt

Samlarsyndrom vad är det? Och vad kan man göra åt det? Volen Ivanov är psykolog, docent vid Karolinska Institutet och ansvarig forskare för Samlarkraft – ett samordningsprojekt mellan psykiatri och socialtjänst i Stockholm stad. Ett projekt för att testa en ny modell för att hjälpa människor som samlar.

Om man har väldigt svårt att slänga, mår dåligt av att göra sig av med saker. Har svårt att använda hemmet till vad det är till för. När olyckor kan inträffa; saker faller, brandrisken ökar eller om samlandet leder till vräkning eller vräkningshot. Då lider man förmodligen av samlarsyndrom.


Depression är en riskfaktor

Två procent, eller 200 000 personer, i Sverige kan lida av samlarsyndrom, berättar Volen Ivanov. Enligt forskningen finns det en extra sårbarhet för att börja samla om man lider av en depression, minst 50 procent av samlarna i vissa undersökningar lider av depression. Även ADD är en riskfaktor då man har svårt att komma igång, saknar startmotor till att göra saker och har svårt att hålla koncentrationen uppe länge. Även påfrestande händelser eller utbrändhet kan utlösa samlande. Man har kanske genomfört en flytt eller förlorat en närstående. En känslomässig komponent som gör att man samlar mer eller får svårt att ta tag i saker.
Många samlare mår bra av att hitta saker, samlandet är kanske en hobby eller man får kanske en kick av att göra ett kap.
– Samlandet tenderar att bli ett större problem när man blir äldre. Då klarar samlaren inte längre av att hålla det hela under kontroll. Äve praktiska problem med att få ut saker ur bostaden kan tillkomma, förklarar Volen Ivanov.

Terapi och praktik

Samlarsyndrom begränsar livet för dem som drabbas och det kan som sagt även medföra faror.
– Många kommuner och regioner har inga insatser alls för dessa personer, berättar Volen. I Stockholm fanns dels KBT hos psykiatrin och dels boendestöd hos kommunen.
Med projektet Samlarkraft har man fört samman dessa två insatser. I tolv veckor får deltagarna KBT (kognitiv beteendeterapi) i grupp innan de slumpas till att få boendestöd direkt eller sättas på väntelista.
Syftet är att ta reda på vad som fungerar bäst, om deltagarna får bättre hjälp av att direkt gå in i en kombinerad insats, eller tvärtom.
– Vi behöver även hösten 2024 på oss för att komma upp till 90 deltagare. Först då kan vi uttala oss om resultatet, säger Volen Ivanov.
Det här är för tillfället de behandlingar som finns tillgängliga för personer som lider av samlarsyndrom . Samlarkraft kom till för att se om man kunde få bättre resultat av att koordinera insatserna. För de som deltagit i KBT hade mycket saker kvar efter insatsen. Och boendestödet har varit till för att rent praktiskt göra sig av med saker utan att ta tag i den underliggande problematiken.
– Jag tror att många har varit nöjda med projektet men inte tycker att det har varit tillräckligt.
Om vi får positiva resultat hoppas vi att det leder till att den här länken mellan psykiatri och socialtjänst blir en permanent insats, säger Volen Ivanov.

Ett specialiserat boendestöd

Men permanent är redan Samlarteamet som finns i Stockholms stad. Samlarteamet är ett specialiserat boendestöd som enbart jobbar med personer med samlarproblematik. Och bara med det området.
Så om man får boendestöd från samlarteamet så kan man ha vanligt boendestöd samtidigt. Samlarteamet började sin verksamhet i Enskede-Årsta-Vantör och Insatsen flyttades till Socialförvaltningen i januari 2022. Just nu har samlarteamet 50 procent vanliga klienter och 50 procent klienter från projektet Samlarkraft.

Malin Andersson Ribbarp och Mariela Lorentzon arbetar som boendestödjare i samlarteamet. De har gått en utbildning om samlarsyndrom ledd av Volen Ivanov och följer en KBT-manual i sitt arbete. De använder sig även av MI (Motivational Interviewing).

– Tiden kan vara ett problem. Det handlar om att ha både motivation och insikt för att nå resultat och det är en process för klienten som tar lång tid. Vi jobbar med ett litet område i taget, yta för yta, rent praktiskt. Men också med att ändra ett beteende. Det tar tid.

– Vi går alltid två personer , en gång i veckan, 90 minuter. Det är ungefär vad klienten klarar av, säger Malin Andersson Ribbarp. Det blir mycket jobbiga känslor. Och vi kastar inga saker utan det ska klienterna göra själva.
– Vi kan hjälpa till att bär ut sakerna till grovsoprummet eller till second handen rent praktiskt. Men det är alltid efter deras egna beslut, fyller Mariela Lorentzon i.

Rätt sak på rätt plats

– Ibland får vi in vräkningshotade klienter, berättar Malin. När det har gått så långt som till vräkning har man ofta bristande insikt och ingen motivation till att ändra sitt beteende och då är det svårt att lyckas.
Samlarteamet har fått mycket stöd och handledning av psykologerna inom Samlarkraft. Förutom det märker de att de klienter som kommer via Samlarkraft är mer förberedda när samlarteamet kommer in än de vanliga klienterna. De har redan en del verktyg och förstår bättre hur ett hembesök ser ut. Ett hembesök av Samlarteamet går ut på att gallra på plats. Och att klienten tränar sig på att fatta snabba beslut.
Man delar in saker i tre högar: det klienten ska spara ska ha en plats, det som ska ut ska säljas, skänkas eller slängas och sedan finns det en hög för saker man är osäker på. Samlarteamet försöker få klienten att inse hur mycket som är för mycket och arbetar eftre devisen ”rätt sak på rätt plats”. Skor i hallen, köksgeråd i köket. För vissa kanske köper nya saker för att de inte kan hitta det de letar efter. Och man jobbar på att inte bara flytta runt saker. Gallrar en yta. En hemuppgift kan vara att bibehålla en rensad yta.

Många får det bättre

Malin och Mariela tycker att relativt många verkar lyckas inom Samlarkraft, åtminstone med reduktion, alltså att minska mängden saker i hemmet. De kanske kan ta en dusch för första gången på många år eller sova i sängen som varit gömd under högar med saker.
– Vi jobbar alltid efter klientens behov, understryker Mariela. Utom vid vräkningshot. Då brukar fastighetsvärden ha speciella krav på hur det ska se ut. Till exempel inga saker på golvet.
– Ofta har beteendet funnits i många år innan det blir ett problem, berättar Malin. Kanske är samlandet ärftligt, kanske har det föregåtts av en livskris. Äldre människor som har haft lång tid att samla på sig eller dödsbon med minnen knutna till sig. Jag tror att det finns ett stort mörkertal, att skam hindrar många från att söka hjälp
Samlarteamet hjälper till med igångsättandet. Motivation – insikt. Påbörja, utföra, slutföra. De ställer varje vecka frågan: Vad har du hittat/köpt/fått den här veckan? Man fotar bostaden regelbundet under tio veckor ur samma vinkel.
– Har något kommit in måste något komma ut, säger Mari. Och stoppar man inte inflödet så händer ingenting.


Text och foto: Maria Fornstedt

Känner du igen dig och är folkbokförd i Stockholms kommun? Hör av dig till projekt Samlarkraft som fortsätter även under hösten. Du får inte vara vräkningshotad om du vill delta i projektet.
Vill man söka sig till Samlarteamet kontaktar man en biståndshanläggare i sin stadsdel inom Stockholms stad. Samlarteamet är en frivillig insats. Du måste själv känna efter om insatsen fungerar för dig, eller inte. Man kan ha samlarteamet upp till ett och ett halvt år. Och man kan söka insatsen igen om behovet återkommer.

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar

Maria Fornstedt:
”Stoppar man inte inflödet händer ingenting”- projekt mot samlarsyndrom