Samhälle

Psykisk ohälsa – vad gör vi
för att minska stigmat?

Petra Rohrer
Text

Folkhälsomyndigheten arrangerade en dag om vad man kan göra för att minska stigmat kring psykisk ohälsa den 23 september i Stockholm. Detta sändes också på webben.

Dagens första talare var en kvinna med egen erfarenhet av att vara anhörig. Hon hette Marie Niljung och är aktiv i Suicide Zero. Hon använde sig inte av begreppet psykisk ohälsa, utan föredrog att kalla det för ”psykologiska olycksfall”.

Marie har fått pris av Karlstad kommun för sitt arbete med att förhindra suicid- årets ”Sola”. Hon har förlorad båda sina föräldrar i suicid. Marie berättade om sitt mantra:

  • Våga fråga!
  • Våga lyssna!
  • Våga agera!

Vad betyder stigma?

Ordet ”stigma” kommer från grekiskan och betyder sårmärke eller vanärande kännetecken.

Forskaren om stigmatisering

Nästa talare var Lars Hansson, en forskare. Han talade om stigmatiseringsprocessen och hur vi kategoriserar människor. Lars menade bland annat att makt är nödvändig för stigmatisering. Han pratade också om vad stigma beror på. Lars fokuserade på hur omgivningen ser på personer med psykiska sjukdomar/psykisk ohälsa, framför allt de som har schizofreni och missbruksproblematik.

Han talade om tre former av stigmatisering:

  • individuell stigmatisering
  • strukturell stigmatisering
  • självstigma/självdiskriminering

Lars menar att man talar alldeles för lite om detta.

En kvinna med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, Åsa Höij, berättade delar av sin historia för oss. Hon betonade att man HAR sina diagnoser, inte att man ÄR dem. Åsa talade bland annat om sina erfarenheter av Försäkringskassan samt om vilket bemötande hon fick för många år sedan av polisen som hon tyckte var bra.

Därefter fick åhörarna förflytta sig till andra lokaler för grupparbeten. Vi som följde denna dag via webben fick ta del av Polisens och Socialstyrelsens arbete med bemötande av personer med psykisk ohälsa.

Polisens arbete och utbildningar om bemötande

Denna föreläsning, som hölls av Johan Rudin som arbetar med utbildningsfrågor inom Polisen, var dagens mest intressanta och givande föreläsning. Åhörarna som var på plats i Stockholm fick inte ta del av hans föreläsning.

Johan inledde med att nämna tre verktyg som man arbetar med inom polisen:

Han fortsatte med att tala om hur man utbildar poliser i bemötande av personer med psykisk ohälsa/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar utifrån:

  • Förståelse för olika former av psykisk ohälsa/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
  • Förståelse för människan bakom (brukarperspektivet).
  • Förståelse för hur det egna förhållningssättet och beteendet kan påverka en situation.

Johan informerade också om vilka diagnoser man framför allt utbildar poliser i och det gäller följande:

  • Depression
  • Psykossjukdomar
  • Trauma och PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom)
  • Suicid.
  • Autismspektum.
  • ADHD
  • Missbruk och samsjuklighet

Därefter gick Johan igenom vilka utmaningar i vardagen som har identifierats för polisanställda. Det handlar om:

  • Kompetens att känna igen, förstå och bemöta.
  • Många, men korta möten, ofta i akuta lägen.
  • Samverkan mellan olika berörda parter.
  • Personalens psykiska hälsa till följd av arbetsuppgifter kopplad till psykisk ohälsa.

Regeringens uppdrag till Polismyndigheten

Regeringen har gett Polismyndigheten i uppdrag att stärka kompetensen hos sina anställda för att bemöta personer med psykisk ohälsa. Uppdraget påbörjades hösten 2017 och skall slutrapporteras i juni 2020.

Johan avslutade sin föreläsning med att berätta om att det har varit ett enormt gensvar från poliser för dessa utbildningar.

Jag blev väldigt glad av att höra hur polisen nu arbetar med detta, då jag länge har efterlyst mer utbildning om psykisk ohälsa inom rättsväsendet i Sverige. Speciellt inom just polisen, som är de som oftast först möter personer som må psykiskt dåligt, i synnerhet brottsoffer.

Socialstyrelsens arbete med bemötande

En representant från Socialstyrelsen berättade om hur de arbetat med bemötande. Hon nämnde ”Det vi inte ser”. Hon berättade om ett projekt, ett utbildningspaket som NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) har tagit fram, ”Bemötande inom sjuk- och hälsovård”.

Föreläsningar efter lunch

Direkt efter lunch fick vi lyssna till Patrick Corrigan, en amerikansk professor. Föreläsningen hölls då givetvis på engelska, vilket gjorde att det var lite svårt, åtminstone för mig, att följa med i det han pratade om.

Efter det var det dags igen för en gruppövning då åhörarna fick gå till andra lokaler. Vi som följde detta via webben fick då ett antal frågor att besvara via en app. Jag besvarade inte dessa frågor då jag inte fick igång appen.

Hjärnkolls roll för skapandet av öppenhet kring psykisk ohälsa

Sedan var det Richard Bracken, före detta kampanjledare för Hjärnkoll under åren 2009-2014 som talade. Han berättade bland annat om utbildningar av attitydambassadörer, vilka resultat som uppnåddes under kampanjtiden med mera. Diskussion uppstod också om Hjärnkolls roll i skapandet av öppenhet kring psykisk ohälsa.

Sanna Ekman, chefsbarnmorska på Danderyds sjukhus talade bland annat om att de har använt sig av attitydambassadörer i syfte att minska sjukskrivningar bland personalen. Hon berättade också hur de har anpassat arbetstiderna efter personens önskemål när det har varit någon med psykisk ohälsa.

Varför är det så svårt att prata om sexuella övergrepp?

Dagens sista talare, Elaine, pratade om sexuella övergrepp, vilket hon hade egen erfarenhet av, och om hur svårt det är i Sverige att prata om det. Denna föreläsning var, tillsammans med den om polisens utbildningar, den bästa och mest intressanta. Det här var en riktigt tuff tjej som sade sig vara innerligt trött på människor som menar att offren ska förlåta sina förövare. Hon menade att det borde vara tvärtom – förövaren borde be offret om ursäkt, vilket jag instämmer i. Elaine, som annars är retorikkonsult, berättade om sin pappa som förgrep sig på henne när hon var barn.

Sammanfattande reflektioner:

Min upplevelse av dagen var att det inte hade varit värt resan dit. Det var bra att man kunde följa detta via webben. Annars hade jag missat föreläsningen om polisens utbildningar, som jag anser var den av föreläsningarna som kändes riktigt relevant. Richard Brackens föreläsning om Hjärnkoll och barnmorskechefen var också bra.

En annan sak som jag tycker var mindre bra med dagen var att man inte presenterade talarna särskilt bra. Det var svårt att uppfatta hela deras namn. Oftast hörde man endast deras förnamn. Bra dock att man hade med personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa.

Text: Petra Rohrer
Bild: Unsplash.com

Folkhälsomyndigheten har nu lagt ut filmer med föreläsarna på sin hemsida.

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar