Ett barn som inte kan berättigas personlig assistans utan placeras på boende, en bipolär kvinna som övermedicineras, en ung kvinna som far illa på hvb-hem och en dement mamma som flyttas till ett låst demensboende. Exemplen är hämtade ur nyss utkomna ”Förlusterna i välfärden”. En debattbok om vinster, aktiebolag och mänskliga förluster av Elin Engström och Anna Fredriksson. Båda journalister med den anhörigas personliga erfarenhet av den fria marknadens omsorger.

Jag träffar Elin Engström i Kallhäll där hon bor med sina två barn. Dottern Maria har just börjat gymnasiet. Iskander är 14 år nu, det är han som i boken blir placerad på barnboende i 22 dagar innan Elin tar hem honom. Det efter problem med för lite personal på boendet, vilket ledde till Lex Sarah- anmälningar. Iskander har en intellektuell funktionsvariation och epilepsi och behöver omsorg dygnet runt.
Elin utbildade sig till journalist på folkhögskola för 30 år sedan och har jobbat som skrivande journalist i snart 20 år. Elin har haft ett uppehåll från journalistiken i 15 år:
− Jag pluggade bland annat statsvetenskap och socialantropologi, berättar Elin Engström som också arbetat som intressepolitisk sekreterare på RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) fyra år. Idag är hon redaktör på Memento, en tidskrift ”om livet och döden”.


De ekonomiska vinsterna styr

Idén till ”Förlusterna i välfärden” fick Elin just efter händelsen då Iskander skulle flytta in på barnboende.
− Då fick jag nya insikter. Om man själv inte har behov av en insats tror jag inte att man blir medveten om hur mycket marknaden och de ekonomiska vinsterna styr.
Media och politikerna har debatterat vinsterna i skolan men problemen är emellertid lika stora inom vård och omsorg, menar Elin, och ett av syftena boken är just att fler ska förstå den problematiken.
− Man kanske inte har några egna föräldrar som flyttat in på boende, säger hon.
Med mänskliga exempel vill författarna bidra till ett samtal om hur vi tar tillbaka makten över vår gemensamma välfärd. Elin Engström lägger till:
− Jag tänker att vi ändå, som människor, har en överenskommelse om alla människors lika värde.
Hon menar att vi har förlorat det mänskliga kittet som samhället har byggt på. I och med att bra omsorg i så hög grad bygger på mänskliga relationer. Och i och med marknaden tas över av byråkrati och vinster.
− Det finns inte plats för det mänskliga; att hålla någon i handen och prata en liten stund.


Vi har förlorat det mänskliga

Elin säger att något av det mest märkbara är hur otillgänglig vården blivit och hur det mänskliga gått förlorat. Strävan efter ett jämlikt samhälle där alla har rätt till bra skola och vård har gått förlorad. 1982 var Sverige som mest jämlikt och sedan dess har klyftorna växt och är idag otroligt stora.
− Just det var en sorglig insikt under arbetet med boken − och ännu mer det att en del av de privata skolaktörerna inte ens har idén om en jämlik skola att arbeta efter. Tanken med valfriheten var att det skulle bli lättare att välja utbildning, men inget av det har besannats. Valfriheten är inte verklig, fortsätter hon:
− Om en person med alkoholproblematik söker vård för sitt missbruk så finns knappast någon valfrihet. Det är ändå Socialtjänsten som har makten att bestämma och det är inte alltid det finns olika alternativ att välja mellan.


Vinster gör mer nytta i verksamheten

Elin betonar att ett privat aktiebolag som bedriver vård eller utbildning har som ett av sina syften att plocka ut vinster till sina aktieägare. Vilket kanske förklarar att lärartätheten och andelen behöriga lärare är högre på de kommunala skolorna. Att de privata företagen är inte omfattade av samma offentlighetsprincip och att meddelarskyddet inte gäller:
− Som anställd i ett privat företag har man skyldighet att vara lojal mot företagsledningen.
Som samhälle kan vi vilja att människor ska må bra. Men för ett privat företag ligger det snarare i företagets intresse att patienterna ska stanna kvar så länge som möjligt. Och att man inte sätter in tillräckligt med personal, det är i vinstsyfte, understryker Elin Engström.

− Om ett företag som bedriver vård ger 30 procent avkastning är det inte svårt att förstå att pengarna hade gjort mer nytta kvar i verksamheten.


Politikens ansvar

När till exempel vårdcentraler ska gå med vinst så leder det till att vi får fler fler vårdcentraler i områden där medelklass med god ekonomi bor än vad vi får i ekonomiskt utsatta områden där vårdbehovet är tyngre:
− Det bara spär på ojämlikheten. Här måste det till politiska beslut. Politiken har ett ansvar. Och vi måste kräva våra rättigheter och inte ge oss.
I många fall har anhöriga bättre lösningar för sina nära i behov av omsorg för de summor som samhället lägger ner, menar Elin. Politiker och beslutsfattare borde också stärka möjligheten för idéburna organisationer att kunna arbeta och hon efterlyser en politisk vilja att pröva olika alternativ. För ibland verkar som att det är den politiska viljan som saknas.


Brukarinflytande för framtiden

När det gäller psykiatrin tror Elin på utvecklingen av ökat deltagande, brukarmakt. Men det är emellertid viktigt att brukaren får presenterat för sig alla alternativ som finns och att vården eftersträvar en lyhördhet för brukarens behov. Eftersom vården ibland mer verkar utgå från sin egen organisation, från vad som är bra för vården – än för brukaren. Allt ska passa in i mallen för de nationella riktlinjerna för hur man behandlar en viss diagnos.
Elin Engström har nyligen fått ett stipendium till ett nytt projekt. Förhoppningsvis blir det en ny bok. En bok om hennes egen mamma som var bipolär, låg inne på Långbro på 70-talet och var beroende av bensodiazepiner i 50 år. Då kanske vi får veta mer om den mänskliga eller omänskliga sidan av psykiatrin. Vad som har blivit bättre och vad som fortfarande kan förbättras.

Text och foto: Maria Fornstedt


Förlusterna i välfärden

– När marknaden tar över det gemensamma
Av Av Elin Engström och Anna Fredriksson, Verbal förlag