När jag fick så kallade symtom på covid-19, i slutet av mars, trodde jag att jag skulle vara tillbaka på min praktik inom en snar framtid. Men Stockholms stad tog ett beslut att alla som är inskrivna på en daglig verksamhet, som lyder under Stockholms stad, inte får gå till sin sysselsättning som vanligt. Det inkluderar även mig, som har praktik via en daglig verksamhet.


MISA, som hjälper personer med funktionsvariationer att komma ut i arbetslivet, är ansvariga för min praktik. Stockholms Stads beslut gjorde att jag fick arbeta hemifrån, på mina ordinarie arbetstider, i två månader. Det som fick mig att känna mig åsidosatt var att Arbetsförmedlingen hade tagit ett helt annat beslut för dem som arbetstränar, vilket medförde att de på min arbetsplats som kom via dem fick återvända till arbetet när de var symtomfria.

Alla aktörer måste vara samspelta

Jag önskar att man ser en sådan här situation från individens perspektiv. Myndigheterna samverkar inte tillräckligt bra. De måste ha ett bättre konsekvenstänk. Då syftar jag på vad deras beslut leder till. Om man till exempel vet att en grupp som arbetstränar på ett företag har kommit dit genom MISA, Arbetsförmedlingen och flera andra aktörer. I den situation som råder nu, med covid-19, måste man tänka på och ta samma beslut för alla arbetstränande och praktikanter och undvika frågetecken. Det ska inte behöva spela någon roll hur man har kommit till företaget – alla aktörer ska vara samspelta när det kommer till hanteringen av viruset. I mitt fall sa Stockholms Stad nej till att återvända till praktik, men min praktikplats sa ja om man är symtomfri.

Det behövs kommunikation

Jag vill inte att fler ska hamna i kläm på liknande sätt, så jag föreslår att de ansvariga myndigheterna och företagen börjar kommunicera. Annars råder det för mycket missförstånd i samhället i en redan oviss tid. 


Text: Yolanda Christoffersson
Foto: (högst upp) Craig Clark, Pixabay

Självporträtt:
Yolanda Christoffersson