Jag har fått intrycket att lojalitet upplevs som mossigt i dag. Att arbetsgivare har lurat in arbetstagaren i en fälla om den senare betecknar sig vara lojal till den förre. Många ledare ser inte lojalitet till sina medarbetare som något på topplistan i sitt ledarskap. Är det dags för en renässans i så fall?


Lojala kunder vill man dock tydligen gärna ha. En googling på “lojalitet lönsamhet” ger bara sådana resultat. Många sådana. 

Amerikanska militären har ett motto som lyder “Leave no one behind”. Syftet med mottot och att efterleva det till varje pris är bland annat att varje soldat ska känna sig trygg. Trygg i att denne inte blir lämnad efter skadad för att falla i fiendens händer och gå ett grymt öde till mötes. Kamraterna gör allt, inklusive att utsätta sig själva för risker för att rädda dig. 

Det skapas en lojalitet till organisationen runt dig eftersom du vet att den som organism är lojal mot dig.

Det finns gott om ledarskapsstoff som handlar om att hur man skapar en motiverande och produktiv kultur. Det kanske skapar lojalitet i sin tur. 

Men har någon sett något skrivet eller hört något sagt om hur arbetsgivarens agerande när en arbetstagare råkar illa ut påverkar lojalitet, motivation och engagemang för hela organisationen i ett “normalläge” och hur det påverkar produktiviteten? Inte jag i alla fall.

Är lojalitet lönsamt?

Att ta hand om en skadad medmänniska så gott man kan är ju “bara” empati och medmänsklighet och borde inte behöva motiveras ytterligare. Men kan det här till och med vara lönsamt om det sätts i sammanhanget arbetsplats? Stärker det lojaliteten till ens arbetsuppgift och arbetsgivare på liknande sätt så att både trygghet och produktivitet ökar? 

Ja. En känsla av sammanhang och tillhörighet minskar stress och minskad stress ökar produktivitet och lönsamhet. Se till exempel länk 2 nedan. 

Här har du som ledare en fantastisk chans att visa lojalitet till dina medarbetare. Bry dig! Leave no one behind! Prägla din organisation med denna attityd. Lojalitet går precis som tillit två vägar och det är ditt ansvar att trampa upp spåret, leda genom exempel och bygga kultur. 

Tecken på psykisk ohälsa

Jag har i såväl föreläsningar som skrivet stoff tryckt på vilka tecken på psykisk ohälsa man som medmänniska i arbetslivet kan ge akt på. 

Drogmissbruk utgör ett sådant tecken. Överlappet mellan missbruk och psykisk ohälsa är stort. Det individuella orsakssambandet kan gå i båda riktningarna. 

Jag önskar att en vaksamhet inför psykisk ohälsa och ett skyddsnät systematiseras. Om någon ändå blir drabbad skulle det ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet att gräva djupare och att det finns rutiner för det. 

Bland annat att man inte stannar vid bara traditionell drogrehabilitering (som var väldigt trubbig på min tid som missbrukare) vid konstaterade problem utan gräver vidare för att upptäcka eventuella bakomliggande orsaker. 

– Alltså att det följer mönstret av även interna åtgärder för arbetsskada, vilket psykisk ohälsa också kan vara och sekundärt ett missbruk. Det är hjärnan som gått sönder, inte en kroppsdel, det är skillnaden.

Här har vi ett viktigt utvecklingsområde inom arbetslivet. 

Om du lyckas kan du också rädda en medmänniska till ett värdigt liv eller helt enkelt att överleva. Ett konkret exempel på vad som kan beröva din medmänniska sin värdighet är om denna hamnar i Försäkringskassans klor. Ja… “klor”. Se Anna-Maria Olssons artikel i länken nedan för ett av alla exempel på hur Försäkringskassan beter sig mot sina brukare. 

Det kommer mer i Vox Vigor om samhällets institutionella grymhet mot dess allra mest utsatta. Om vilka konsekvenser det kan få för dom som lämnas bakom av dig som chef eller medarbetare. Det är inte vackert! Man kan gott jämföra det med att “falla i fiendens händer”.

Leave no one behind! 

Text: Per Hansson 

Foto: The New York Library

↪️ Studie: När vi mår bra på jobbet ökar lönsamheten

↪️ Debattinlägg: Skandal att försäkringskassan förvägrar människor deras rättigheter